Såhär ligger det till!

Helgen bjöd äntligen på någorlunda bra väder.

Vi kom iväg till valberget direkt efter att joanna slutat jobbet, vilket är hutlöst tidigt då hon bara sitter i lärarrummet och dricker kaffe & äter kakor hela dagarna.

Väl framme satte jag igång och borstade mitt projekt, vilket var första gången jag riktigt fick titta närmre på det!

Allt stämde, det är precis lagom med grepp och säkringar längs hela linjen, och gott om goda vilor.



På lördagen blev det lite mer borstning för både mig och joanna, sen fick jag äntligen prova projektet.

Starten var lite blöt så de första metrarna fick jag dra mig förbi, men det ser inte ut att vara hårdare än 6+/7- sen kommer en 2-3 meter lång underclingsekvens åt höger på klockrena fickor och smearande för fötterna, och sen ett litet sträck upp över en bulle.

En hård vänsterförflyttning med tunt fotsteg leder sen upp till första vilohyllan.

Därifrån en kort sekvens upp på en liten avsats innan det andra kruxet, som tyvärr var blött. Vet inte riktigt hur jag ska lösa den sekvensen, men det kommer nog.

sen är det bara en till liten cruxig crimp-passage (som också var blöt) innan den lugna men mycket njutningsfulla toppsprickan tar vid, med klockrena handjam-slots på perfekt avstånd mellan varandra.



Det är lätt för mig att bli överentusiastisk över valberget, och framförallt över mina "egna" leder på valberget (läs Bagdad) men det här är verkligen en fin linje!



Nog om det, vi rensade lite mer, "thats what friends are for", "Svaplattan" och "old mans dieder" och en ny boulder! (som vi satte på en gång..)

Ser verkligen fram emot att åka tillbaks och klättra lederna!



Det hittades också en mycket lovande high-ball inne i skogen, tänk er en vattenrundad dieder alá bohusläns "stone temple pilots". Ca 8 meter hög och perfekt landning.

synd bara att det finns så mycket jag vill göra, och så lite tid!

Om någon vill adoptera projekt av mig på valis är det bara hojta!



Det där med lite tid leder oss osökt in på nästa ämne...
Att vi ska flytta hit:





















Idag gjorde jag det officiellt med en fin liten avskedsansökan på chefens bord!
I början av juli är vi bostadslösa och arbetslösa och har gott om cash på sparkontot.
Vilket ju är ett gyllene tillfälle att röra lite på sig! Så vi lastar bilen full med fönödenheter och drar på roadtrip i europa.

När vi tröttnat på det, eller när pengarna tar slut så drar vi oss hemöver och försöker stadga oss i den nya lovande staden!

Framtidsplaner som heter duga!

Min handväska och jag

Ja nu är vi packade (bara väskan) och klara för en liten nätt helgutflykt i österled.
Den trona fingerjam-läsaren förstår nog att vi ska till valberget.
Enträget övertalningsarbete för att få med kamrater har som vanligt kammat noll, men lika glada är vi ändå!

Om allt går som planerat så kommer jag få rensa upp mitt nya projekt och känna på det på topprep. Förväntningarna är på tok för höga!

Oavsett vad vi får klättra så kommer det bli årets första friklättring och bara det i sig är ju underbart.

Ha en bra helg, så hörs vi nästa vecka, en vecka att minnas länge...

Vill tillbaks hit

Badboll

Helgen har varit lite so-so.
Lördagen skulle vi åka till kjuge, jag var faktiskt sjukt taggad att bouldra lite.

kl 10 ringde vi viktor som befann sig på kjuge redan. blött blött blött.

Och på söndagen var det ungefär samma visa. vi åkte kl 8 med sikte på kullen, men vände i helsingborg. byta planer, åka till klubben och klättra på de nya greppen istället, och sitta på klubbens årsmöte och tacka nej till alla ansvarsuppgifter folk vill slänga på en.

Det enda som väl gick bra i helgen var filmkvällen vi hade på lördagen. Martin kom dit med sin lilla pärla arvid. Arvid har vi i princip aldrig träffat, och martin var nog 2 år sedan vi såg.

Nästa hel måste det bli bra väder, det bestämmer jag nu!

Badboll

Snart är det helg!

Nedräkningen mot helgen är i full gång, torsdagar och fredagar är mina lätta dagar på jobbet och barnen är snälla och gör som jag säger. Fredagar ger en känsla av spänning och jag får en önskan om att åka på en liten resa. Att få åka hemifrån och bo borta över helgen ger mig en enorm frihetskänsla och jag släpper jobbet totalt.
Det verkar som om vi kommer att åka till Valberget i helgen för att rensa klippan lite inför våren och det stabila vädret som vi alla väntar på.

Tanken på att våren är på väg ger mig höga förväntningar och det spritter i kroppen. Att åka till Valberget i helgen kommer ge ett litet smakprov på vad våren har att erbjuda, snart snart är det helg!

En helg som vanligt folk

Idag har vi gjort någonting som nästan inte hade någonting alls att göra med klättring.
Men bara nästan.

Vädret var lite sådär halvdant och aidklättring var inte riktigt på tapeten.
Så vi satte oss i gamla trygga renault megane och styrde kosan norrut (som vanligt) mot söderåsen.
Efter att ha kryssat förbi skånska småstäder i all öändlighet, teckomatorp, kävlinge, södervidinge, norrvidinge, svalöv, axelvold o.s.v är man framme vid åsen.

Första stoppet var kvärk! Vi skulle inte plocka svamp.. bara titta in stället, se vad skånes klättrare går miste om.
För er som inte är med på storyn så är kvärk skånes kanske enda riktiga sporteldorado (om man i bemärkelsen sport innefattar att approachen bör vara någorlunda överkomlig).
Dessvärre är klippan sedan 8 år tillbaka belagd med totalt klätterförbud p.g.a att den ligger precis innanför gränsen till skäralids nationalpark.

Stället imponerade iallafall inte märkvärt på någon av oss, visst hade det varit kul att kunna klättra där, det är nära och behändigt o.s.v. Men jag föredrar nog ändå att köra några mil extra till kullaberg eller blekinge istället...

Nästa mål med dagen var att lära ut lite av kartan och kompassens ädla konster till joanna.
Efter att ha traskat norrut i blindo för att komma in på den medtagna orienteringskartan, och efter ett antal svordomar vände vi tillbaks till bilen.

Det är en bättre idé att se till att starta inne på kartan om man ska lära sig orientera, så vi styrde bilen till skäralid.
Det är ju ett ställe som man tänkt besöka så många gånger, men det har aldrig blivit av.
Första intrycket var ganska lågmält, vi gick längs ravinens botten till att börja med.
Visst var det trångt och fint, men jag hade tänkt mig att det skulle vara en djupare ravin.

Att orientera sig fram i botten av en ganska trång ravin är ganska lätt insåg vi snart, så efter några kilometer sneddade vi av för att komma upp på åsen bortanför ravinen.
Lite kompassgång och ytterligare svordomar för att skogen förändrat sig sen kartan ritades och att kartritaren dessutom glömt massa detaljer och ritat andra detaljer fel (varför är det alltid så?) så står vi iallafall vid kanten till ravinen.

Konstaterar då att det faktiskt är en ganska djup ravin ändå.
Skåne överaskar ibland.

Det blir en jobbig vecka den som kommer, jag ska hålla kurs tisdag, onsdag och fredag. sen får vi se vad helgen bjuder på... Några förslag?...