Vive la France!

De senaste dygnen har varit valdigt intensiva.
London-vistelsen tog slut och vi akte vidare till Brighton nere pa englands syd-ost-kust.
Dar spenderqde vi tva natter pa ett rorigt backpacker-hostel.
Brighton var jattefint, en charmig gammal fiskestad som numera huserar en stor alternativ scen med punkare, skinheads, butchflator, popare, gothare, fjollbogar.. You name it.
De gamla tranga granderna huserar hundratals sma charmiga independent-butiker dar man kan kopa allt fran kylskapsmagneter formade efter den gamla meterologen fran 40-talet till galaklanningar.

Brighton var helt enkelt en riktigt mysig stad dar jag latt hade kunnat slosa bort flera dagar.

Igar akte vi dock baten over kanalen och lamnade britiska oarna bakom oss.
Genom tjocka gallergrindar med taggtrad antrade vi Europa kl 5.

Antligen hoger sida, efter en manad pa fel sida vagen trodde jag det skulle bli konstigt att vaxla tillbaks, men det gick faktiskt jattebra...

...Anda tills vi borjade narma oss Paris. Vi hade tittat ut en vag pa kartan som skulle innebara att vi akte lite mindre vagar i en stor ring runt stan. Varfor en sa stor stad inte har nagon ringvag ar ju en fraga i sig...
Nagonstans gick det iallafall fel, valdigt fel.
Nar vi pa nara hall korde forbi eifeltornet var jeg beredd att borja grata.

Men vi tog oss ur helvetet till slut och hittade mitt i natten fram till en rastplats i Fontanbleau-skogen som vi hoppades var den rastplats dar Bas Cuvier lag.
Vilken kansla att efter en skon nqtts somn i bilen vakna upp och inse att skogen innanfor rastplatsen ar en sagoskog av sandstensblock i alla mojliga och omojliga formationer.

Efter en formiddags trevligt bouldrande sitter vi nu pa internetcafe inne i fontan och luktar svett och smuts med en hogerfot i bandage. (joannas fot)
Det verkar som att vi byter av varandra nar det galler skador, som tur ar sa ar min rygg tillrackligt bra for att kunna bara henne iallafall.

Ikvall drar vi vidare mot Ailefroide

So long

Nytt kapitel

Det är dax att snart börja ett nytt kapitel på resan, vi lämnar England på onsdag och tar färjan från Newhaven till Dieppe och kör vidare mot Fontan ett ställe jag aldrig trodde jag skulle åka till. Det ska bli jättekul att få prova nått nytt och att röra armarna lite börjar bli alldeles förslappad av storstadslivet.



Nu väntar i allafall två nätter i Brighton där vi ska frossa i vegetariska delikatesser!



Tack Lilian och Anders för att vi har fått bo hos er och stått ut med att våra saker har legat överallt!

Stadsturism

Den sista veckan i Peak-District flöt på utan några större överaskningar.
Jag träffade naprapaten en gång till, men framförallt vilade vi väldigt mycket.
Långsamt kände jag ryggen gå mot en ljusare framtid, men besvikelsen över att inte få klättra något mer i detta paradis överskuggade tillfrisknandet något.

Joanna fick iallafall klättra litegrann, och lyckades med bravaden att sätta en E2 5c på stanage, en nästan vertikal och balansig led med siderunners.
Hon lyckades även redpointa "thre pebble slab" på frogatt, som är en riktigt fin slabb på 10 meter med sista säkringen halvvägs upp. Ett stort steg för hennes psyke helt klart!


Solo på "the promenade"

Efter mycket vånda tog vi beslutet att det var dags att röra lite på sig.
Så vi styrde bilen söderut och hamnade i rikemansgettot hemel-hempstead där vi parkerade bilen i James föräldrars mansion! (thanks for that)
Lättade över förmånen att slippa bilen tog vi tåget in till centrala London och mottogs med öppna armar hos Lilian och Anders.



Så här är vi nu i en stad som är så stor att den aldrig tar slut. 9 miljoner stressade människor ihopklämda på liten yta.
Redan efter den 45 minuter långa tågresan in blev vi trötta så vi nästan somnade.
Efter att ha levt ett ganska slappt liv ute i "naturen" ganska länge så suger staden verkligen musten ur en.
Allting är lite varmt svettigt, kvavt och instängt här, bilar och människor susar omkring som myror i en myrstack.



Vi har varit runt i stan och turistat lite, piccadilly circus, båt på thamesen, Soho, China-town o.s.v
Jag har aldrig varit en stadsturist, de flesta städer ser likadana ut i mina ögon. Men det är ändå kul att vara här.

Nu har vi köpt en guidebok för Gran Paradiso i Italien, och vi har googlat upp massa Info om Val di Mello i italien och Ailefroide i Frankrike, Ser verkligen fram emot det, Blir nog ett stopp i fontan också (sic!)
Vart tycker du att vi ska åka?

Nu ska vi åka till Brick Lane och dricka drinkar.

Det blir aldrig som man tankt sig

Man sitter och planerar och drommer om hur saker ska vara, men alla som forsokt forverkliga sina drommar kanner ju till att det aldrig blir riktigt som man tankt sig.

Precis den situationen sitter jag i nu.
Det Joanna menade i forra inlagget med att "kroppen sager ifran" var att jag satt pa en stol i bakgrunden och kandes mig som om jag nyss fyllt 95.

Idag har jag besokt en naprapat som forsokt knacka mig tillratta.
Det var en spannande upplevelse, och lite till min forvaning konstaterade han att jag har en valdigt stark rygg, han hade faktiskt lite svart att gora sina knackningar eftersom jag hade sa stark muskulatur...

Sa nu ar man forpassad till "belay-slave" ett par dagar framover.
Ni behover inte vara oroliga darhemma dock. jag knyter nog snart in mig i den skarpa anden igen...

...Men da kanske vi ar i frankrike eller italien.

Solen skiner iallafall...

Solen skiner i Peak District

Solen skiner, kroppen ar trott och Peak District visar sitt sanna jag.

I lordags var vi pa Burbage North dar jag fick jamma loss pa nagra fina men latta sprickor. Vi fick aven klattrat topp 50 leden 'long tall sally' som var kort och intensiv.

Igar var vi pa skona Stanege igen, vi var pa den norra delen dar annu nagra stjarn leder skulle tickas, jag borjade med ett slopigt slabb, 'high neb buttress' som var spannande. Petter skulle efter goda rekomendationer ge sig pa Qiuetus en spektakular takspricka, gav det ett gott forsok men misslyckades tyvarr. Kanske blir det ett nytt forsok i framtiden!



Gardagens finaste var dock 'terrazza crack' som haller den magiska graden HVS 5a dvs. det kan vara hur hart som helst. Jag har hittat mig annu ett projekt i allafall.

I dag skulle vi ges oss pa att prova Western grit, vi akte till Roaches men efter att ha konkat upp alla prylar till Roaches lower och gatt en svang och kollat pa de grona blota linjerna bastammde vi oss for att agna dagen at lite bouldering isallet.



Det blev en kort session for kroppen borjar saga ifran. Nu ska vi ut och njuta av den forsta riktigt fina och soliga dagen har i Peak.

Alskade Grit!

Sa har vi da antligen fatt nagra fler klatterdagar har.

Peak District vaxer pa en, riktigt coolt omrade.
Vi har varit nagra fler ganger pa Stanage, vi har varit pa Burbage, Black rocks, curbar m.m.

Det ar riktigt haftigt att upptacka ett nytt stalle pa det har sattet, man hade ju ingen aning om hur gritstone skulle kannas innan man akte hit.
Jag maste saga att jag tycker att stenen paminner ganska mycket om granit, men friktionen ar battre och formationerna ser lite annorlunda ut.



Klattringen bestar som jag nog namnt innan ganska mycket av slopers och smearande, vilket ar valdigt haftigt.
Har kan man enkelt gora saker som pa granit ar forbehallet dom tuffa bouldrarna pa kjuge.
Man kanner sig som varsta klatterninjan!

Faktum ar att jag tycker att Peak District har ganska manga beroringspunkter med Bohuslan!
Jag tycker att DU ska aka till peak district!


Forsoker klattra ett tak! med fel beta..

Vi har bytt camping nu. den forra campingen var jattebillig men hade inget varmvatten och ingen dusch. och lag dessutom 600 meter fran bilparkeringen..
Den nya campingen ar varsta lyxstallet med fri dusch, tvattmaskin, varmvatten, nara till pub och med mojlighet att kora upp bilen till taltet. och kostar anda bara 4 pund om natten.

Glassigt!

Vi blir nog kvar i Peak district minst 2 veckor till, sen ska vi stortadsturista i London.