fredag 25 februari 2011

Blomkålar och markfall

Igår bar det iväg norrut, till Nordkroken.
Tillsammans med Danne, Linus och John var siktet inställt på kanske den sista isklättringen för säsongen.

Jag hade inte varit vid nordkroken innan och blev redan under anmarschen ganska fascinerad och glatt överraskad.
Nordkroken ligger på Hallebergs nordvästsida, som är en stor diabas-ås. Nordvästsidan är en jättelång klippbrant, på sina ställen uppåt 60-70 meter hög, vertikal och pepprad med sprickor.
Dessvärre ser det mesta väldigt löst ut. men om man får drömma lite så hade det gärna fått vara fastare och renare.. mums.

Men nu stod ju is på tapeten. Och isfallet vi gick till var nog den sjukaste isen jag sett hittils (men då har jag ju inte sett så mycket heller..)

Linus and John

Danne ledde upp en is i en kamin först, som jag följde med glädje. Det hade varit ganska kallt under natten, så isen var porös.
När det blev dags för min ledtur valdes en is längre till vänster som för mig var ganska brant i starten men sen flackade av efter 10 meter.
Satte en skruv efter jag gått upp på en knöl, sen hackade jag på i glatt mod.

Sen stod jag plötsligt på marken igen, med repet sträckt och händerna krampande om yxorna!
Vafan! Markfall från 4 meter, med yxor och stegjärn, och den enda skråman är ett litet blåmärke under höger ringfingernagel.
Det var ju inte så märkvärdigt.

Skaka av sig adrenalinet och sen upp igen. Jag tror att jag kanske slog världsrekord i att sätta isskruvar. Skakigt och sketchy, men upp kom jag till slut. Känslan av marken som hastigt närmade sig fötterna gjorde sig påmind under hela leden.
Nu hoppas jag bara att det inte kommer hemsöka mig när tradsäsongen kommer igång.

Petter
Skakig men nöjd säkringsman

Efter denna lilla resa ledde Danne upp en riktig resa, som jag sen fick följa.
Helt sjuka formationer med stora blomkålar och mixklättring i hörn.

Danne
Danne inleder resan

grymt! Men nu håller vi väl tummarna för att vädret blir mildare. Jag vill lägga kil!
Prognosen ser ju minst sagt lovande ut!

lördag 19 februari 2011

Padda till salu

Var ute på Hönö idag, med familj i tre generationer.
Solen sken, vinden blåste någon annanstans.
Det var jäkligt fint kan man säga.

vy

Lillplutten somnade efter lite skrik och brötande och vi körde på några lätta grejer utan att kolla i föraren så noga.
Fortsatte med något lite svårare.. Jaha 4+ och 5- i föraren. Uppmuntrande!

jonatan
Hitta bebisen

Kollade vidare i föraren och hittade en 6a som dom rekomenderade. inte en chans.. Jaja jag provar den här fyran brevid.
Kan inte ens lyfta fötterna från marken.

Åker hem.
Säljer alla boulderprylar jag har.
Ska aldrig mer bouldra.
Bara trad i fortsättningen.

Petter1
Stolt tradräv nyper hårt på 4+

Gruppbild
Fika kan man iallafall alltid göra

söndag 13 februari 2011

Andra säsongspremiären

Som av en befallning från förra inlägget bestämde sig väderguden för att göra mig glad idag.
Vaknade upp vid niotiden och såg hur solen strålade in i sovrummet, trots en molnig prognos från norrbaggarna.

Som ett barn utanför en godisbutik trippade jag runt hela morgonen, tills det äntligen var dags att åka.

002

Insteget på snett åt höger

Övre väggen blev vår destination, och solen smekte och värmde så gott den kunde.
Men oj vad ringrostig man kände sig, det var på skakiga fötter man traskade upp för snett åt höger, som ju faktiskt bjuder på sjukt stora fotsteg. Men upp kom man ju iallafall.
Linus och jag hann med varsitt kör på den, och Joanna fick leda Tjabo innan han som bestämmer sa ifrån.

005

Linus mäter sin armlängd, snett åt höger

Han lugnade sig dock såfort mamma kommit ner från klippan.
Men då kom molnen istället.
Nöjda över att få ha känt klippa över huvudtaget åkte vi hemåt och fick två pajer i magen.

001

Slagen hjälte

Bra grej det där med att klättra utomhus på riktig sten, i solen!
Nu kan säsongen komma igång tycker jag, Jag är redo!

lördag 12 februari 2011

Standplats

Rent klättermässigt har jag stått stilla på standplats ganska länge nu. det har varit tråkigt väder, kallt och regnigt. Plasten har inte intresserat mig det minsta och en liten krabat har tagit all min tid.
men snart är väl våren här?
Gick en promenad med Jonatan förbi Gärdsås idag, fingrade lite entusiastiskt på startgreppen till sockerbiten. Stenen var ljummen.
Klart klätterbart med rep också. Tillfället gled ur händerna, men det kommer ju fler tåg. Imorgon kanske?

Önskar man stod på en riktig standplats, med luft under fötterna.

Haegefjell

Halvvägs upp på "Rain" Haegefjell