Norge

Vill skicka mina tankar till Norge, Norges folk och Norges klättersamfund.

Kan inte riktigt finna ord...

En bild från min första klätter-resa i norge. John Hovslagarn leder första repan på klassikern Hvite stripe, en halvlång led två timmar från oslo, en timme från utöya.

Entusiasm

Ibland funderar jag över varför jag bloggar.
Det kan kännas som att man gör det litegrann för att skryta, visa upp hur duktig man är.
Men jag försöker intala mig själv att det mer handlar om att inspirera andra människor, och visa upp vad jag gör, även när det inte är något att skryta så mycket med.
Jag tycker ju själv väldigt mycket om att läsa andras bloggar, och det spelar inte så stor roll om det handlar om någon som klättrar 5+ eller 8+, En väl skriven historia om en lätt led är ofta mer inspirerande än en dålig historia om en svår led!

Jag har sagt det förr, men det tåls att upprepas. Stenhård prestation är inte alltid det som imponerar mest.
Vad är prestation förresten?
Prestation behöver ju inte alltid vara att klara något, man kan ju ha presterat en väldigt bra 3-mila-löpning, men misslyckats med sin maraton.
Jag tycker att prestation kan vara att gå onsight på en led som är ganska nära ens sight-gräns... trots att det regnar.

Här kommer en liten film om entusiasm och prestation.

Smålands pärla

Nyss hemkommen från semester. Inte klättersemester faktiskt, nej familjen har varit på bad och sol-semester på den svenska solplayan på Fårö.
Det var magiskt, stränderna var långa, fyllda med svennar och vattnet var perfekt, tillomed jonte badade.

Men ingen riktig semester utan lite klättring, så efter en vecka på stranden stannade vi till hemma hos gästvänliga Anders och Vlora i Eksjö.
Första dagen bjöd på mysig och förvånansvärt lång slabbklättring på trollevägga utanför mariannelund, rekomenderas varmt.
Men huvudnumret var utan tvekan för min del andra dagen som spenderades på den nyupptäckta klippan Jonsbo utanför Österbymo.
Här ligger den klockrena sprickan som i någon månad gått under arbetsnamnet "Kennys crack".
Det är en perfekt och helt sjukt iögonfallande spricka som börjar från marken, slutar på toppen och klyver ett tak på vägen.
Dessvärre har en lokal klättrare satt ett bultat ankare precis innan man ska ge sig ut i taket, klättrat upp dit, hävdat FA och döpt leden till skamvrån. Och det är precis där jag tycker att han ska ställa sig.

Sånt här triggar ju igång min etiska sida, och jag hade våta drömmar om att få bli den första att göra den logiska leden, men den förmodade graden på 7+/8- låg ju bortanför min förmåga, så drömmar var precis vad jag trodde det skulle stanna vid.
Döm om min förvåning när jag helt plötsligt på flashförsöket hänger uppe vid ankaret! Där tryckte jag in en perfekt kam och sen var det bara att börja kriga över läppen.
Krutet räckte inte till denna gången, jag tror dels att jag var väldigt oförberedd på att jag skulle komma såpass långt, och dels väldigt dålig på allt som har med tak att göra.


Foto: Anders Nyberg

Jag var sjukt nöjd med min insats iallafall, och till en början funderade jag nog på att låta det vara så. Men min lokala guide herr Ragnarsson såg till att helt osjälviskt pusha mig i rätt riktning.
Så till slut stod jag där på toppen av Kennys Crack, förvånad över hur pass lätt det hade gått, och att ingen annan gjort det där före mig?


Foto: Anders Nyberg

Så smålands pärla är nu befriad.
Kennys Crack, 7, många stjärnor
ca 25 m
Bitvis brant spricklättring allt från feta fingrar till smala knän. Sva, vertikalt, överhäng och tak.
Förhoppningsvis dyker det upp en liten förare på sverigeföraren snart?
Det är iallafall helt klart värt att åka långt för att klättra denna led! kombinera gärna en resa med det närliggande skallaberg!


Ragnarsson följer och ger oss samtidigt en fin överblick över leden. Foto: Anders Nyberg

Och äntligen har jag förstått mig på det här med videoformat, så här kommer en sjukt lång och tråkig dokumentation av bestigningen. Men den är i sjukt mycket bättre kvalitet än mina tidigare alster.
För att korta ner filmen så har jag klippt bort tre vilor.