Jag vågar inte skriva att min nya led är en pärla, eftersom den inte är i samma klass som joannas led..
Men jag fick iallafall komma ut och köra lite rehabklättring i torsdags eftermiddag. Efter idogt telefonerande lyckades jag inte rekrytera en enda repkamrat, så jag fick bli själv.
Ypperligt tillfälle att slipa mina repsolokunskaper.
Kontentan är att Atc-guide är det klart bästa jag provat hittils.
Jag ledde upp gunnars skräck till hyllan för att sätta ett topp på slabben jag rensade upp för någon vecka sedan.
Körde några vändor på topprep och satte mig sen på toppen och funderade en stund, äh vafan tänkte jag, det är väl lika bra att prova! Osså slängde jag ner repet, tryckte rec på kameran och firade av över gunnars.
Här är resultatet:
Leden ligger alltså mellan Sjuksköterskearmen och Gunnars Skräck. Den är helt ok, men framförallt en bra led för den som vill träna psyket på något som inte är jättesvårt.
Gå ut och prova den vettja!
fredag 30 mars 2012
måndag 26 mars 2012
En ny pärla i Fjällbo
Nu finns det en ny led i Fjällbo! Att det fortfarande finns upptäckter som denna är förvånande och inspirerande. Klättra den och berätta vad du tyckte!
Fingerspricka nr 3, grad 5
Fingerspricka nr 3, grad 5
onsdag 22 februari 2012
Tor-Line
Ronny Ek krigar sig uppför Tor-Line, en solig dag i somras.
En led som jag måste tillbaka till och göra helt cleant, jag ledde den av bekvämlighetsskäl upp på delvis försatta prylar strax innan denna bild togs
söndag 15 januari 2012
Säsonger
Det är mitten av januari, man har överlevt jul och nyårshelgen och haft det riktigt gott.
Det är vinter och snön ligger tjock på marken, isarna har vuxit sig feta i skogarna och man njuter av att komma ut och hacka så fort man har ledig tid...
... Eller?
I går rivstartade trad-säsongen i göteborg, Alla var ute!
Med en blandning av vånda och barnslig entusiasm knatade jag med jonatan på axlarna uppåt mot övre väggen i Utby.
Våndan kom sig av känslan av att inte ha klättrat på ungefär jättelång tid, och bara druckit öl och latat sig ungefär lika lång tid.
Jag såg framför mig hur jag skulle få slita för att komma upp på en femma med topprep.
Så blev det tackolov inte. Tvärtom faktiskt, formen kändes helt ok, jag har nog vilat mig i form.
Kände lite på Bryans led, som var jättefin. Potential för projektering på den!
Jonte tog hand om leran
Dagen blev iallafall jättelyckad, det kändes lovande att klättra klippa igen efter en lång och blöt höst.
Låt våren komma!
Men i värmlandsskogarna verkar säsongen ha varit i full gång rätt länge?
Det är vinter och snön ligger tjock på marken, isarna har vuxit sig feta i skogarna och man njuter av att komma ut och hacka så fort man har ledig tid...
... Eller?
I går rivstartade trad-säsongen i göteborg, Alla var ute!
Med en blandning av vånda och barnslig entusiasm knatade jag med jonatan på axlarna uppåt mot övre väggen i Utby.
Våndan kom sig av känslan av att inte ha klättrat på ungefär jättelång tid, och bara druckit öl och latat sig ungefär lika lång tid.
Jag såg framför mig hur jag skulle få slita för att komma upp på en femma med topprep.
Så blev det tackolov inte. Tvärtom faktiskt, formen kändes helt ok, jag har nog vilat mig i form.
Kände lite på Bryans led, som var jättefin. Potential för projektering på den!
Jonte tog hand om leran
Dagen blev iallafall jättelyckad, det kändes lovande att klättra klippa igen efter en lång och blöt höst.
Låt våren komma!
Men i värmlandsskogarna verkar säsongen ha varit i full gång rätt länge?
måndag 3 oktober 2011
En helg med hjältarna
Bohuslän lockade i helgen till besök. Sveriges roligaste klätterklubb planerade en liten hyggestur till meckat, så då är man ju inte sen på att haka!
Prognosen såg sjukligt lovande ut, så jag tyckte det var dags för ett länge omtalat projekt i bohuslän av det för mig lite annorlunda slaget.
Några SMS till hjälte nr1, juret i värmlandsskogarna och planen stod fast.
Jag kommer upp på torsdag kväll vid nio-snåret, bilstereon pumpar ut Ras crickets sköna basgångar ända tills jag vrider ur nyckeln och det blir kolsvart och tyst. Ensam i mörkret vid klubbstugan. Lite ovant och smått kusligt att gå runt där i pannlampans sken där det brukar vara så fullt av liv.
Martin dyker snart upp och vi snackar lite skit och kommer i säcken tidigt.
Klockan ringer 06:00 ingen alpin start här direkt men vi vill ändå komma iväg ganska tidigt.
Kl 07:26 står vi vid ett mycket dimmigt och fuktigt galgeberget redo att sätta igång.
Det är ju aldrig skoj att klättra blött, men jag var redan innan inställd på att det skulle vara daggigt och fuktigt såhär tidigt på morgonen, men det går ju över om någon timme när solen kommer fram! vilket vi i efterhand kan konstatera att det aldrig gjorde...
Ticklisten på galgeberget blev:
Återkomsten 4+ 30m
Uppkomsten 5- 30m
ormbiten 6 30m
Palimpsest 5+ 40m
DNA/mutant 6- 35m
Vidare mot monumentala häller:
Chapman 6 40m
Mallorol 6- 35m
Hallinden:
Ettan 6 50m
Prismaster 6- 55m
Svaneberget:
Slippery when wet 5- 22m
Bergskritisk polska 6- 35m
Bohusvals/Granitsnoken 6- 25m
Okänd spricka+slabb i vänsterkanten 6 40m
Välseröd:
Villskudd 6- 40m
Ungdoms slövsinn + Jungfrun 6 40m
Järnkaminen 5 30m
Brappersberget:
St Pauls 5+ 30m
Sacre coeur 6- 30m
Big Ben 5 25m
Kyrkråttan 3+ 25m
I mörkret strax efter 21-snåret gav vi upp och styrde våra trötta kroppar hemåt stugan.
Totalt alltså 687 meter, även om jag nog kan tycka att förarförfattarna har tagit i lite i underkant på vissa leder.
Det var en rolig och intressant led med speed-mentorn Jurander. Förhoppningsvis få vi en chans att komma tillbaka någon gång när förutsättningarna är lite bättre, d.v.s att några leder är torra, det går liksom så mycket fortare då, vilket förhoppningsvis skulle leda till att vi inte behöver åka till brappers för att fylla ut metrar, utan kanske istället skälefjäll!
Resten av helgen gick i den slitna kroppens tecken.
Men jag fick iallafall äran att ta några fotografier på hjälte nr2.
En ung herre som har den åtråvärda förmågan att visa noll respekt för leder som ligger lite sådär på gränsen. Önskar att man själv en dag kunde våga röra sig lite utanför komfortzonen.
Lärdomar av helgen:
1. Det är jobbigt men roligt att klättra långt.
2. Blöt klippa kan faktiskt erbjuda förvånansvärt bra friktion.
3. Lärdom nr 2 gäller inte om klippan är beklädd med lavar eller alger.
4. Det är bra att äta något ibland.
5. Danskar kan ryta.
6. Repskydd är bra för psyket när man hänger frihängande i enkelrep över en kant.
Prognosen såg sjukligt lovande ut, så jag tyckte det var dags för ett länge omtalat projekt i bohuslän av det för mig lite annorlunda slaget.
Några SMS till hjälte nr1, juret i värmlandsskogarna och planen stod fast.
Jag kommer upp på torsdag kväll vid nio-snåret, bilstereon pumpar ut Ras crickets sköna basgångar ända tills jag vrider ur nyckeln och det blir kolsvart och tyst. Ensam i mörkret vid klubbstugan. Lite ovant och smått kusligt att gå runt där i pannlampans sken där det brukar vara så fullt av liv.
Martin dyker snart upp och vi snackar lite skit och kommer i säcken tidigt.
Klockan ringer 06:00 ingen alpin start här direkt men vi vill ändå komma iväg ganska tidigt.
Kl 07:26 står vi vid ett mycket dimmigt och fuktigt galgeberget redo att sätta igång.
Det är ju aldrig skoj att klättra blött, men jag var redan innan inställd på att det skulle vara daggigt och fuktigt såhär tidigt på morgonen, men det går ju över om någon timme när solen kommer fram! vilket vi i efterhand kan konstatera att det aldrig gjorde...
Ticklisten på galgeberget blev:
Återkomsten 4+ 30m
Uppkomsten 5- 30m
ormbiten 6 30m
Palimpsest 5+ 40m
DNA/mutant 6- 35m
Vidare mot monumentala häller:
Chapman 6 40m
Mallorol 6- 35m
Hallinden:
Ettan 6 50m
Prismaster 6- 55m
Svaneberget:
Slippery when wet 5- 22m
Bergskritisk polska 6- 35m
Bohusvals/Granitsnoken 6- 25m
Okänd spricka+slabb i vänsterkanten 6 40m
Välseröd:
Villskudd 6- 40m
Ungdoms slövsinn + Jungfrun 6 40m
Järnkaminen 5 30m
Brappersberget:
St Pauls 5+ 30m
Sacre coeur 6- 30m
Big Ben 5 25m
Kyrkråttan 3+ 25m
I mörkret strax efter 21-snåret gav vi upp och styrde våra trötta kroppar hemåt stugan.
Totalt alltså 687 meter, även om jag nog kan tycka att förarförfattarna har tagit i lite i underkant på vissa leder.
Det var en rolig och intressant led med speed-mentorn Jurander. Förhoppningsvis få vi en chans att komma tillbaka någon gång när förutsättningarna är lite bättre, d.v.s att några leder är torra, det går liksom så mycket fortare då, vilket förhoppningsvis skulle leda till att vi inte behöver åka till brappers för att fylla ut metrar, utan kanske istället skälefjäll!
Resten av helgen gick i den slitna kroppens tecken.Men jag fick iallafall äran att ta några fotografier på hjälte nr2.
En ung herre som har den åtråvärda förmågan att visa noll respekt för leder som ligger lite sådär på gränsen. Önskar att man själv en dag kunde våga röra sig lite utanför komfortzonen.
Lärdomar av helgen:
1. Det är jobbigt men roligt att klättra långt.
2. Blöt klippa kan faktiskt erbjuda förvånansvärt bra friktion.
3. Lärdom nr 2 gäller inte om klippan är beklädd med lavar eller alger.
4. Det är bra att äta något ibland.
5. Danskar kan ryta.
6. Repskydd är bra för psyket när man hänger frihängande i enkelrep över en kant.
fredag 9 september 2011
Korpberget
under förra helgens lilla resa till det lilla landet besökte vi inte bara Amaliagrottan.
På måndag åkte vi under regnhot till Korpberget utanför Kisa.
Det blev en ganska kort vistelse eftersom vi var tvungna att styra kosan hemåt, men jag han ändå med att klämma in 4 leder. fina leder!
Nu sitter man här i ensamhet och önskar att man var i händelsernas centrum.. det vill säga småland.
Ronny och Nicklas är på plats igen, förhoppningsvis är snygg-anton och rappen på väg upp. På plats finns också en viss herr Bolander.
Alla vill vara först antar jag.
Lycka till.
På måndag åkte vi under regnhot till Korpberget utanför Kisa.
Det blev en ganska kort vistelse eftersom vi var tvungna att styra kosan hemåt, men jag han ändå med att klämma in 4 leder. fina leder!
Nu sitter man här i ensamhet och önskar att man var i händelsernas centrum.. det vill säga småland.
Ronny och Nicklas är på plats igen, förhoppningsvis är snygg-anton och rappen på väg upp. På plats finns också en viss herr Bolander.
Alla vill vara först antar jag.
Lycka till.
måndag 5 september 2011
Amaliagrottan
Well. This will be in english, since its about a route that will render international interest.
This weekend we visited småland, with the main event being checking out the incredible roof-crack that the locals had been talking about.
upon arrival we were just stunned by the magnificent surrondings to start with. A really beautfiful lake and magical forest.
And then, this cave with a nice crack splitting the roof.
One way to really tell that i´ve been impressed by something is the amount of pictures i´ve taken. And well, the results from amaliagrottan were pretty bad. I really couldn´t focus on using my camera...
But here´s some kind of video anyway.
This route is kinda hard for me, i hope i will make it some day, i will definitely try. So i really hope someone will grab the FA pretty soon!
Also, be sure to check out Johan Ragnarssons video from the day
This weekend we visited småland, with the main event being checking out the incredible roof-crack that the locals had been talking about.
upon arrival we were just stunned by the magnificent surrondings to start with. A really beautfiful lake and magical forest.
And then, this cave with a nice crack splitting the roof.
One way to really tell that i´ve been impressed by something is the amount of pictures i´ve taken. And well, the results from amaliagrottan were pretty bad. I really couldn´t focus on using my camera...
But here´s some kind of video anyway.
This route is kinda hard for me, i hope i will make it some day, i will definitely try. So i really hope someone will grab the FA pretty soon!
Also, be sure to check out Johan Ragnarssons video from the day
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)