Blomkålar och markfall

Igår bar det iväg norrut, till Nordkroken.
Tillsammans med Danne, Linus och John var siktet inställt på kanske den sista isklättringen för säsongen.

Jag hade inte varit vid nordkroken innan och blev redan under anmarschen ganska fascinerad och glatt överraskad.
Nordkroken ligger på Hallebergs nordvästsida, som är en stor diabas-ås. Nordvästsidan är en jättelång klippbrant, på sina ställen uppåt 60-70 meter hög, vertikal och pepprad med sprickor.
Dessvärre ser det mesta väldigt löst ut. men om man får drömma lite så hade det gärna fått vara fastare och renare.. mums.

Men nu stod ju is på tapeten. Och isfallet vi gick till var nog den sjukaste isen jag sett hittils (men då har jag ju inte sett så mycket heller..)



Danne ledde upp en is i en kamin först, som jag följde med glädje. Det hade varit ganska kallt under natten, så isen var porös.
När det blev dags för min ledtur valdes en is längre till vänster som för mig var ganska brant i starten men sen flackade av efter 10 meter.
Satte en skruv efter jag gått upp på en knöl, sen hackade jag på i glatt mod.

Sen stod jag plötsligt på marken igen, med repet sträckt och händerna krampande om yxorna!
Vafan! Markfall från 4 meter, med yxor och stegjärn, och den enda skråman är ett litet blåmärke under höger ringfingernagel.
Det var ju inte så märkvärdigt.

Skaka av sig adrenalinet och sen upp igen. Jag tror att jag kanske slog världsrekord i att sätta isskruvar. Skakigt och sketchy, men upp kom jag till slut. Känslan av marken som hastigt närmade sig fötterna gjorde sig påmind under hela leden.
Nu hoppas jag bara att det inte kommer hemsöka mig när tradsäsongen kommer igång.


Skakig men nöjd säkringsman

Efter denna lilla resa ledde Danne upp en riktig resa, som jag sen fick följa.
Helt sjuka formationer med stora blomkålar och mixklättring i hörn.


Danne inleder resan

grymt! Men nu håller vi väl tummarna för att vädret blir mildare. Jag vill lägga kil!
Prognosen ser ju minst sagt lovande ut!

Förändring

Livet är som ni vet föränderligt. Och mitt liv har gått igenom den största förändringen.
Klippsäsongen är slut och jag har börjat hacka is!
Frestelsen var alldeles för stor för att kunna motstå, och så plötsligt dök det upp ett par yxor för rimliga slantar och ett par skor till låns. Bingo.
I går åkte jag med Linus, Danne och Kaj till munkedal i bohuslän och testade grejerna.



Det var gött att komma ut lite, få lite frisk luft och få känna av vertigo litegrann.
Efter att ha toppat ett fall två gånger tyckte jag det var dags att knyta in i den skarpa änden.
Så en 3+ (eller nått) blev ledd i mys-stil. gött.



Men nej, det var inte i första hand is-säsongen jag tänkte på.



Välkomna nästa generation

Snart är våren här!

Oj oj oj vad jag är dålig på att blogga. Den här bloggen var väl tänkt att vara en källa för färsk information, men nu har jag tänkt i 1½ vecka på att jag måste blogga om den där helgen i förra veckan.

Det har väl inte undgått någon i klättersverige att vi har en "bra" vinter i år. Alla is-junkies är ju helt till sig.
Isklättring är något jag försökt hålla mig borta från, mest för att jag inte vill fastna för ännu en pengakrävande hobby som dessutom kräver många och långa resor om man bor i Skåne.
Men nu bor jag ju inte Skåne längre! Och ödet ville att jag skulle prova denna disciplin förra helgen.

Så, tidigt på morgonen en söndag tryckte jag mig in i en pytteliten bil fullknökad med ryggsäckar och vuxna män i svettiga underställ.
Färden ledde oss norrut, till vackra Bohuslän och Gullmarsfjorden.



Det var en spännande upplevelse det där med isklättring. Till en början förstod jag inte alls tjusningen med det, men efter att jag fick leda ett kortare fall så började det sjunka in i mig.
Men njaaee jag vet inte riktigt, det skulle bli ett lite väl stort ekonomiskt steg att börja med hackandet på riktigt. Jag tackar gärna ja om någon lånar ut grejer till mig, men annars får det vänta ett tag.

Dagens lärdom blev iallafall att man inte på samma sätt kan använda sig av sina knän när man klättrar is...

Vi har bytt lägenhet nu som ni redan vet, en superfin lägenhet i Gamlestaden med gångavstånd till Nylöse (s.144 i gbg-föraren) och cykelavstånd till Gärdsås och Utby.
Idag gjorde jag en liten rekognoseringstur till Nylöse, mest för att jag behövde komma ut och se solen efter ett par dagar i hemmets fångenskap.

Jag blev väl kanske inte överrumplad av klippans potential, men när det är så nära måste man ju klämma på det.
Faktum är att klippan såg ganska torr ut, och jag hoppas på att kunna sticka dit ganska snart och clogga lite på dom hårdare linjerna! Ahh projekt!
Jag vill verkligen verkligen börja köra nu! När våren kommer så smäller det!

Det är 49 dagar kvar till 1:a April nu. Och jag har bestämt att säsongen börjar senast då!