En tripp till Bohuslän

Jag har nyligen gått en marknadsföringskurs och lärt mig vad som säljer när det gäller rörligt foto, så under helgens besök i bohuslän passade jag på att filma ett klipp som jag tror ska generera många visningar.

Hur som helst var det en ovanligt trevlig vistelse. Man fick äran att stifta bekantskap med laybacksprickan på björkberget (som jag bokat återträff med), Granitbiten, hot n tots, björnbärssnårigt, en nytur! lite annat och framförallt massa trevliga nya klätteransikten.

nu håller vi tummarna för att helgen som kommer bjuder på bra väder!

Varsågoda, låt föreställningen börja:

Smålands pärla

Nyss hemkommen från semester. Inte klättersemester faktiskt, nej familjen har varit på bad och sol-semester på den svenska solplayan på Fårö.
Det var magiskt, stränderna var långa, fyllda med svennar och vattnet var perfekt, tillomed jonte badade.

Men ingen riktig semester utan lite klättring, så efter en vecka på stranden stannade vi till hemma hos gästvänliga Anders och Vlora i Eksjö.
Första dagen bjöd på mysig och förvånansvärt lång slabbklättring på trollevägga utanför mariannelund, rekomenderas varmt.
Men huvudnumret var utan tvekan för min del andra dagen som spenderades på den nyupptäckta klippan Jonsbo utanför Österbymo.
Här ligger den klockrena sprickan som i någon månad gått under arbetsnamnet "Kennys crack".
Det är en perfekt och helt sjukt iögonfallande spricka som börjar från marken, slutar på toppen och klyver ett tak på vägen.
Dessvärre har en lokal klättrare satt ett bultat ankare precis innan man ska ge sig ut i taket, klättrat upp dit, hävdat FA och döpt leden till skamvrån. Och det är precis där jag tycker att han ska ställa sig.

Sånt här triggar ju igång min etiska sida, och jag hade våta drömmar om att få bli den första att göra den logiska leden, men den förmodade graden på 7+/8- låg ju bortanför min förmåga, så drömmar var precis vad jag trodde det skulle stanna vid.
Döm om min förvåning när jag helt plötsligt på flashförsöket hänger uppe vid ankaret! Där tryckte jag in en perfekt kam och sen var det bara att börja kriga över läppen.
Krutet räckte inte till denna gången, jag tror dels att jag var väldigt oförberedd på att jag skulle komma såpass långt, och dels väldigt dålig på allt som har med tak att göra.


Foto: Anders Nyberg

Jag var sjukt nöjd med min insats iallafall, och till en början funderade jag nog på att låta det vara så. Men min lokala guide herr Ragnarsson såg till att helt osjälviskt pusha mig i rätt riktning.
Så till slut stod jag där på toppen av Kennys Crack, förvånad över hur pass lätt det hade gått, och att ingen annan gjort det där före mig?


Foto: Anders Nyberg

Så smålands pärla är nu befriad.
Kennys Crack, 7, många stjärnor
ca 25 m
Bitvis brant spricklättring allt från feta fingrar till smala knän. Sva, vertikalt, överhäng och tak.
Förhoppningsvis dyker det upp en liten förare på sverigeföraren snart?
Det är iallafall helt klart värt att åka långt för att klättra denna led! kombinera gärna en resa med det närliggande skallaberg!


Ragnarsson följer och ger oss samtidigt en fin överblick över leden. Foto: Anders Nyberg

Och äntligen har jag förstått mig på det här med videoformat, så här kommer en sjukt lång och tråkig dokumentation av bestigningen. Men den är i sjukt mycket bättre kvalitet än mina tidigare alster.
För att korta ner filmen så har jag klippt bort tre vilor.

Bengt Bouldraren

Nu har jag varit dålig igen, ingen uppdatering på länge. Men på klätterfronten har det inte hänt så mycket, det har varit mycket jobb och dåligt väder som satt käppar i klätterhjulet.
Förra helgen kom jag dock iväg till småland, där jag bland annat lyckades bli kraftigt förnedrad på Martins offwidth (skyller på ringrost), njuta mig upp för glesbygdsstege, kapa en DJ-Hörna på en folkparksfest och tappa ner Anders enda hemnyckel bakom en fönsterlist. En vanlig helg med andra ord.

Idag var det dock dags att få något gjort, så vi styrde kosan norrut, mot Mekka.
Siktet var inställt på en "ny" klippa som jag och Joanna spanade in i början av sommaren. Minnena var som alltid lite vaga, och jag hade väl inte superhöga förväntningar. Väl framme konstaterades ganska fort att väggen var för blöt för ett försök, men vi skramblade iallafall upp till insteget för en närmre inspektion. Kan bara säga att jag är taggad att komma tillbaka en annan gång när det är torrt. Två klockrena sprickor, kanske 15-20 meter lite svaiga först sen ett kort vertikal avslut, och väggen är stor så det finns potential till fler linjer.

Glada i hågen begav vi oss istället till en mindre vägg som är väl synlig från parkeringen. Smack sa det bara så hade vi klättrat tre nya turer. Inga instant classics direkt, men faktiskt ganska fina. "Vaskad Champagne" 5, "Fatty bastard" 4+ och "Lotta & Kerstin på utflykt" 5+.

Dagen avslutades med en tur till Svaneberget där vi träffade Bengt Bouldraren. En trevlig lite filur som dock kände sig lite vilsen och hängig på Svaneberget, han är nämligen lite höjdrädd.

Svaneberget var riktigt fint, som vanligt. Fick till en fin Flash av Höstsonaten och linus fick nästan till densamma på Bohusvals. Fan va fint det är med Bohuslän, en dagstur så där lite enkelt bara. Mer sånt! mindre jobb... suck...

Hjärta Run-out

Doseth-projektet har legat lite vilande ett tag nu efter Dart. Inte på grund av lathet eller så, utan snarare för att det finns så mycket annat som kräver min uppmärksamhet.


påväg till cragget en vardagkväll

Två saker som lockat mig lite extra den senaste tidsrymden är nyturer!
I torsdags fick jag känna på mitt arete-projekt.
Jag var ändå i krokarna tillsammans med frugan så jag passade på att slänga upp ett topprep, vilket i sig var ett nederlag eftersom jag hade funderingar på att köra den ground-up.
När jag firade ner över leden tänker jag först att jag gjort en jätte-tabbe eftersom den såg mycket lättare ut därifrån än från backen.
Men sen fick jag en stor sten i famnen där ledens viktigaste säkring ska sitta, så det var nog tur att jag fegade ändå.
Fin klättring blir det iallafall, inte så mycket svårare än 5+. Den ryker efter lite rensning...

I helgen hade vi Bohus-premiär! ja det är sant, vi har inte varit där sen vi övergav det för england för nästan ett år sedan.
Man har en helt annan inställning till det nu när man bor så nära, vi tog en rejäl sovmorgon på lördagen och kom inte iväg norrut förrän vid tolv-snåret.
Väl uppe någon timme senare hajkade vi in till stranderäng för att köra den lovordade Örnen.
En två repors 4+ som ska vara en bra jamskola enligt föraren, dock på ett berg som inte bjuder på mycket annat. Själva leden i sig var ganska mycket en bökig transportsträcka till den underbara avslutningen som faktiskt var något av det finaste jag klättrat i Bohuslän i den graden... men det är tveksamt om det är värt all den mödan.


Avslutningen på Örnen

När kvällen kom och gjorde livet behagligare och inte så svettigt knatade vi upp till Möhättan istället, där jag ville gör friktionsstrecket.
Det är en led jag tänkt på sen jag var i krokarna sist, den börjar med ett 15-20 meter långt friktions-sva helt utan säkringar och övergår i lättare "fjällklättring" i 40-45 meter till.
Men jag fegade ur och körde den lättare leden till vänster om. "Feats Don´t fail me now" Superfin led! Svaklättring at its finest. Inte för många säkringar, inte för många grepp, inte för svårt, bara roligt!


Ska bara lägga mig här och lägga en säkring

Och ja, man kan åka skidor nerför Möhättan

Mer Bohus i framtiden! det är ju underbart...

Kärlekstunneln

Historien om vår bohuslänsvistelse började som den klassiska förnedrings-versionen jag är van vid.

Provade Stone tempel pilot, Åkte på stryk.
Provade Birgers Borst, Åkte på storstryk
Provade glöm inte det gröna fodralet, som är en 6- men åkte ändå på stryk.

Sen kom någon i sällskapet på den briljanta idén att man faktiskt skulle kunna offra en hel dag till att vila upp sig.
Efter det lyckades jag på en revansch både på gröna fodralet men framförallt birgers borst! tokfin led.
Men det bästa av allt är att jag äntligen till slut satt punkt för projektet på Björkberget, Fingerslåtter. Sjukt fin led, och efter två toppreps-kör gick det förvånansvärt lätt. Bilder kommer komma såfort jag kommer ihåg att ta med minneskortet till internet-cafe.


Fingerslåtter...

Idag har också varit en trevlig dag, Joanna och jag har hunnit göra varsin liten nytur.
Min historia är en mycket inbjudande kamin som jag gått och fantiserat om i ett års tid nu.
Den blev mycket lättare än vad jag hade trott, men ack så fin. "Kärlekstunneln" 5 är född.
Åk till Hunnebo klåva och klättra den vettja!

Under de 3 veckor vi varit här nu så har en hel drös malmöiter varit på besök (jonas och ygge är här nu..) solen har skinit, och regnet har regnat, och en av skånes gamla legender har givit sig till känna i stugan och berömt min led på valberget!

Det börjar närma sig att vi fortsätter norrut faktiskt, en liten visit hemma i värmelandet, och ack så snart drar vi till the Empire.

hare!

Rampfeber

Det har varit lite ont om bloggande på sista tiden. Vilket enbart kan skyllas på lathet.

Detta har iallafall i korta drag hänt:

* Påsksemester med skidåkning i slagavallen
* Klättring på Valberget
* Klättring på Kullaberg
* Klättring på kjugekull!

Men för min del är det viktigaste att vi var på valberget i helgen tillsammans med ett helt gäng klättrare.
Efter en sömnlös natt fylld med nervositet och tankar om mitt projekt satte jag den på första försöket utan några egentliga problem.

Klockrent! jag hade ju inte behövt vara nervös alls ju.
Frappen hängde brevid och tog bilder, så såsmåning kommer det dyka upp någon sorts bevis...
Efter en hel del funderande föll namnet till "rampfeber" och graden 7.
Ser fram emot en första repetition!

Bagdad lyckades dessutom stå emot ytterligare tre repetitionsförsök i helgen!

Nu är bara den stora frågan vad nästa projekt ska bli...


Göteborg och Climb-in nästa helg! vi ses väl där?