Rain, rain go away!

Vad ska man saga om vadret mer an att vi har statt och kokat i solen idag!
Idag har det blivit slate-klattring for hela slanten, vi var vid Dali's hole, Holy, holy, holy wall, och har klattrat nagra kortare bultade turer som var fina men polerade. Sen gick vi till Serengeti wall dar Petter klattrade en av de lattare turerna. Vi tycker nog bada att det ar lite svart att komma in i det Engelska gradsystemet och det kanns som att den polerade klippan ar lite svar att bli van med.


Overblick over holy holy holy wall som syns ganska langt ner i bilden

Mellan turerna gick vi runt lite i omradet som alltsa ar en gammal skiffergruva. riktigt riktigt maktigt var det, ett stort industrial wasteland som far en att kanna sig som ett barn igen. orka gruvgangar gigantiska hogar med skiffer och gamla gruvbyggnader. coolt!



Efter att ha kollat yr.no sa ar vi inte helt sakra pa hur vi ska gora, fragan ar hur garna man stannar har och vantar ut regnet nar vadret ser battre ut i Peak District!

The Empire

Efter en lang och gedigen bilresa genom tyskland, holland och england ar vi antligen framme i Llanberis.
Farden hit gick relativt bra om vi bortser fran alla rondeller och den lilla irrfarden in mot centrala London...
Efter tva langa natter i bilen (obekvamt) var det oerhort skont att fa sova i taltet igen!

Llanberis ar en mycket konstig "stad", den ar val stor som molle ungefar och har 4 klatterbutiker! Det kanns som att alla har ar klattrare och/eller turister.
Vi traffade just Johnny Dawes i halsokostaffaren, han jobbade dar! (ni som inte vet vem han ar kan googla)

Vadret har varit lite sadar ansalange, men vi har fatt klattra litegrann anda.
Igar akte vi till Vivian quarry och klattrade "mental lentils" HVS 5B. Det var annorlunda kan man saga, Vivian quarry ar ett skifferbrott och klattring var valdigt annorlunda. Jag maste klattra fler leder pa "slate" for att avgora om jag gillar det eller inte.


Joanna efter att med bultande hjarta klattrat pa Slate

Idag var vi pa "dinas mot", som ar en klippa ganska hogt upp i det bergiga passet "llanberis pass".
Klippan var "diolitic tuff" vilket jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva, det kandes lite svenska fjallen over det hela, fast lite fastare.
Vi hann iallafall bara med en led dar innan regnet svepte in, och rapporten for imorn ser dyster ut.

Men oavsett vadret kanns det spannande bara att vara har, jag tror jag gillar det har landet.
Allting ar lite annorlunda och konstigt, man kor pa fel sida vagen, man handlar starkol i livsmedelsbutiken.

Ha det bra dar hemma i svenneland!

Bortförklaringar

Det finns många olika bortförklaringar.
Temperaturen
Dagsformen
Känslan
Säkringarna
Uppvärmningen
Skorna
Kritan
m.m.

Innerst inne vet vi nog alla att dom alla spelar på samma skala av uselhet.
Om man inte sänder är man svag, så är det bara.

Jag är svag.

I torsdags var det nämligen dags igen för mig att känna på Svart magi, som jag ju skrivit lite om innan här på bloggen.
När vi väl tagit oss igenom hela den långa äventyrliga anmarschen upptäcktes till allas förvåning att solen precis lämnat väggen.
Svetten rann utmed min arma kropp och vattnet i ryggsäcken var redan nästan slut. vafan.
Korparväggen är ju mörkt kallt, ödsligt och hemskt. Hjärnan kan verkligen spela ett spratt.



Iallafall, första toppförsöket gick inte alls. Jag fick jobba flera försök för att ens sätta sekvenserna på topprep. Inte alls så busenkelt som jag mindes det från sist jag var där.
Första ledförsöket blev totalstopp. andra med.
tredje.
fjärde.

va fan? är jag så svag nu?/var jag så stark då?

Med svansen mellan benen lunkade jag hem utan någon magisk 8- i bagaget. Jag som trodde det skulle bli en relativt lätt sak.
Men det är nog ändå så att även om det är dåliga bortförklaringar så finns det viss substans i det, både Joanna och Mattias som var med kan skriva under på att klippan var lite "svettig".
Och sen får man väl inse att jag inte crimpat loss på väldigt länge.

I´ll be back when its cold!


"utmarchen" lär vi inte glömma iallafall, Kullen är äventyr.


Om sisådär 6 timmar rullar en fullpackad renault megane söderut, eller nja, västerut snarare.
Första anhalten blir Llanberis vi får väl se hur länge vi står ut i regnet.

Blåbär, svamp & äppeljuice

Sommaren har bidragit med stora skördar och efter en tur till värmland och några liter blåbär är sommaren fullbordad!



Skördarna på klätterfronten har väl varit lite lagom men det har varit väldigt skönt att få klättra i lugn takt och att få ladda upp inför höstens klätterresa. Jag lyckades iallafall med att få göra en liten nytur eller ett nytt insteg till 'vid mörkrets inbrott' på Håle som jag verkligen kan rekommendera.
I Bohuslän hade vi flera finbesök av Malmöbor och det var kul att inte behöva säga hej då på riktigt.

Imorgon börjar resan och vi tar turen till Wales och Llanberis där jag verkligen inte vet vad jag ska förvänta mig, spännande men läskigt. Det som är ännu mer spännande är att vi lämnar Malmö och att vi tar ett steg närmre Göteborg = inget hem & inget jobb men en massa klättring.
Jag kommer verkligen att sakna Malmö och alla vänner som bor här men jag hoppas på många besökare i den nya hemstaden.

Nu är det dax för en nattmacka och en sista natt i Malmö, vi ses om några månader!

Värmlandsklättring

Så var man då hemma i Sveriges hjärta igen.
Bohuslän blev för blött ett par dagar och tiden började rinna ut.
Den sista tiden i bohuslän hände det väl inte så värst mycket på, förutom att vi städade köket i stugan.

Idag har vi däremot rekat stenar i skogen, och besökt ett etablerat klätterställe.
Om vi börjar från början så åkte vi till Sveafallen utanför degerfors.
Där klättrade vi två leder, varav den ena vi fick upp en gammal Far på.
Fallen leverade faktiskt lite över förväntan (men då hade jag väldigt låga förväntningar).
Stenkvaliten var ju rätt skaplig, och approachen kan man ju inte klaga på.
Men ja, det är ju inget att åka långväga från såattsäga.



Efter fallen åkte vi ut till hemlig ort och gick en liten promenad i en fruktansvärt vacker omgivning där vi hittade godis för den blockintresserade..
Det är givetvis inget nytt kjugekull, men stenkvaliten kändes övervägande bra och det fanns gott om block om än lite utspridda. Överhäng, vert, sva...
Nackdelen är dock såklart att de flesta av stenarna ligger i ett område som planeras bli naturreservat.

Om någon Värmlandsentusiast *blink blink* vill ta sig an område och ha en seriös dialog med länsstyrelsen är det bara hojta så ger jag vägbeskrivning till stället.

Ett litet axplock:







Vad som händer nu är lite oklart, Jag är lite pepp på Schedvins spricka imorn. en typ 7- överhängande jamspricka alldeles i krokarna här.
Sen får vi se, det verkar som att vi måste boka en färjebiljett till England rätt snart, Fan det här börjar ju bli på riktigt nu.

Jag har skaffat betaltkonto på flickr.. vilket innebär att jag kommer försöka lagra bilder från resan där.
Se vår oredigerade verklighet på:
Verklighetsflykt 2009

Kärlekstunneln

Historien om vår bohuslänsvistelse började som den klassiska förnedrings-versionen jag är van vid.

Provade Stone tempel pilot, Åkte på stryk.
Provade Birgers Borst, Åkte på storstryk
Provade glöm inte det gröna fodralet, som är en 6- men åkte ändå på stryk.

Sen kom någon i sällskapet på den briljanta idén att man faktiskt skulle kunna offra en hel dag till att vila upp sig.
Efter det lyckades jag på en revansch både på gröna fodralet men framförallt birgers borst! tokfin led.
Men det bästa av allt är att jag äntligen till slut satt punkt för projektet på Björkberget, Fingerslåtter. Sjukt fin led, och efter två toppreps-kör gick det förvånansvärt lätt. Bilder kommer komma såfort jag kommer ihåg att ta med minneskortet till internet-cafe.


Fingerslåtter...

Idag har också varit en trevlig dag, Joanna och jag har hunnit göra varsin liten nytur.
Min historia är en mycket inbjudande kamin som jag gått och fantiserat om i ett års tid nu.
Den blev mycket lättare än vad jag hade trott, men ack så fin. "Kärlekstunneln" 5 är född.
Åk till Hunnebo klåva och klättra den vettja!

Under de 3 veckor vi varit här nu så har en hel drös malmöiter varit på besök (jonas och ygge är här nu..) solen har skinit, och regnet har regnat, och en av skånes gamla legender har givit sig till känna i stugan och berömt min led på valberget!

Det börjar närma sig att vi fortsätter norrut faktiskt, en liten visit hemma i värmelandet, och ack så snart drar vi till the Empire.

hare!

Sommar och so... regn

Nu har det äntligen blivit verklighet av planeringarna.
Joanna och jag har hunnit med en hel del småsaker. t.ex Packat ihop hela lägenheten och magasinerat alla prylar, ätit massa falafel, bott en vecka hos Joannas föräldrar, chockerat omgivning genom att gifta oss, passa busiga barn igen, slutat jobba samt viktigast av allt: "Bosatt" oss i klubbstugan i Bohuslän.
Dessvärre har vädret varit aningen omväxlande, men vi har fått klättra ganska mycket ändå.
Mest för att inse vilken sjukt dålig form man är i, men man är ju glad för att få röra lite granit ändå.

Prognosen ser också dyster ut, regn, regn, regn. Vi får se vad som händer, det är skönt att bara vara ledig och inte ha några förpliktelser.

Har redan läst ut min första bok: "En av grabbarna" av Johan Höglund, och kommit halvvägs in i "snabba cash" av Jens Lapidus.

Jobba inte ihjäl er! det tänker iallafall inte jag göra.

hörs