Kick-Off

I helgen rök den första Doseth-leden!
I strålande solsken, iklädd linne satte jag nästan onsighten på Hollywood.
Jag hade tamejfan jugget som markerar slutet på svårigheterna, men jag fick det lite fel och var så pumpad att jag flög av iallafall.
Men efter lite vila satte jag denna underbara pärla i god stil på andra försöket. Rekomenderar den varmt, jag tyckte faktiskt den var ganska soft för sin grad, och väldigt välsäkrad!

Så då var med andra ord Doseth-projektet inlett, vilket känns riktigt bra.
Näst på listan står Tientsin, china-corner, Dart, limbo och Vit ambivalens, hoppas att den närmsta framtiden bjuder på försök!

Det har nog inte undgått dig att det var Climb-in i Utby under helgen som varit. Det var riktigt trevligt att umgås med ett rejält gäng representerande skåningar (och enstaka värmlänningar...) men så jättemycket klättring blev det egentligen inte.
Fick köra på slotmachine och några lättare leder.



I övrigt har mitt liv varit ganska turbulent sen du läste här på bloggen sist, men jag misstänker att du som läser känner till det mesta, men om du missat något kommer en summering:

* Semestrat i England med förvånansvärt bra väder och mycket klättring, men dessvärre en reskamrat som bröt ryggen och spenderade veckor på brittiskt sjukhus, vilket för mig innebar en längre och mer komplicerad resa än planerat

* Fått någon sorts jobb som kommer vara ett tag.

* Offentliggjort framtidsplaner som innefattar en förstärkning av familjen Åsander-Sernbo


Till nästa gång: Sänd hårt!

Hur mycket kan det regna?

Jag borde ha resfeber nu, jag brukar ha resfeber innan en resa.
Tåget från göteborg till malmö som är första stoppet går förvisso klockan 15 imorgon, men jag brukar alltid vara sjukt seriös med packlistor och grejer.
Nu har jag mest föst ihop det mesta som ska med och slängt ner det i duffeln. Får styra upp mig lite imorgon.

För er som mot förmodan har missat det så flyger jag och min ropemate Ronny Ek till Manchester på tisdag.
Väl där väntar några dagar med chips, full english, rumstemperad öl direkt ur handpumpad tapp och bokläsning i tältet med regnet som ljudridå. Sen kommer Snygg-Anton och Dansk-Kent och joinar för ytterligare en vecka med sagd aktivitet.
Ja om vädret mot förmodan erbjuder så kan det hända att vi klättrar lite gritstone. Men ärligt talat ser det inte så ljust ut för tillfället.

Ticklist:
Kettle Chips
Boddingtons
Hash-browns
Feta Pommes med vinäger
Outside-cafe
Fullers London pride
M.m.

Efter påsk är jag tillbaka i Sverige med rund mage och sämre form än någonsin.

Hans Christian Doseth

En mörk och kulen februarinatt i ett Göteborg som stod inför hot om veckolångt "snökaos" föddes en idé.
Efter ett besök på ett av stadens gym var verkligheten allt för verklig för att ignorera, formen var totalt körd i botten efter ett par månaders uppehåll!
Inspirationen kan man väl inte heller anklaga för att vara allt för närvarande, något måste göras helt enkelt.

Infall: Sätt ett mål!



"Hans Christian Doseth (født 10. desember 1958 i Åndalsnes, død 6. august 1984 i Pakistan) vokste opp på Åndalsnes i Romsdalen. Han gikk den harde skolen med tinder og fjell, og med hans talent og pasjon for klatring ble han en av de aller fremste klatrerne i verden på tidlig -80 tall. Doseth gjorde seg også bemerket som den fremste sportsklatreren i Norden, og etablerte mange klipperuter i øverste del av graderingsskalaen. I 1981 etablerte han den første klipperute av grad 8-, og året etter den første rene grad 8 i Norge. Han etablerte også mange vanskelige ruter i Bohuslän i Sverige på denne tiden – ruter som er kjent for å være harde for graden, og som representerer en utfordring selv for de beste klatrerne på dagens nivå."

Saxat från klatring


Vad har då Hans Majestät Doseth med det här att göra?
Jo, i början av åttitalet när han var i sitt essä etablerade H.C ett gäng leder på behagligt avstånd från vår lägenhet.
Mitt mål är att klättra samtliga Doseths leder på Gärdsås, Utby och Fjällbo, det är sammanlagt 14 leder mellan 6+ och 8-.
Jag sätter ingen tidsfrist på målet, men jag hoppas kunna vara färdig inom 3 år, och hoppas få klämma den första ganska snart. Det är ju faktiskt bara 10 veckor kvar till Climb-in, och då måste det rent statistiskt vara säsong.

Så där har jag något att träna för!

Another not so unrelated matter:































Över påsk blir det Ale, crisps, chips, grit and jolly good fellows för hela slanten.

Snart är våren här!

Oj oj oj vad jag är dålig på att blogga. Den här bloggen var väl tänkt att vara en källa för färsk information, men nu har jag tänkt i 1½ vecka på att jag måste blogga om den där helgen i förra veckan.

Det har väl inte undgått någon i klättersverige att vi har en "bra" vinter i år. Alla is-junkies är ju helt till sig.
Isklättring är något jag försökt hålla mig borta från, mest för att jag inte vill fastna för ännu en pengakrävande hobby som dessutom kräver många och långa resor om man bor i Skåne.
Men nu bor jag ju inte Skåne längre! Och ödet ville att jag skulle prova denna disciplin förra helgen.

Så, tidigt på morgonen en söndag tryckte jag mig in i en pytteliten bil fullknökad med ryggsäckar och vuxna män i svettiga underställ.
Färden ledde oss norrut, till vackra Bohuslän och Gullmarsfjorden.



Det var en spännande upplevelse det där med isklättring. Till en början förstod jag inte alls tjusningen med det, men efter att jag fick leda ett kortare fall så började det sjunka in i mig.
Men njaaee jag vet inte riktigt, det skulle bli ett lite väl stort ekonomiskt steg att börja med hackandet på riktigt. Jag tackar gärna ja om någon lånar ut grejer till mig, men annars får det vänta ett tag.

Dagens lärdom blev iallafall att man inte på samma sätt kan använda sig av sina knän när man klättrar is...

Vi har bytt lägenhet nu som ni redan vet, en superfin lägenhet i Gamlestaden med gångavstånd till Nylöse (s.144 i gbg-föraren) och cykelavstånd till Gärdsås och Utby.
Idag gjorde jag en liten rekognoseringstur till Nylöse, mest för att jag behövde komma ut och se solen efter ett par dagar i hemmets fångenskap.

Jag blev väl kanske inte överrumplad av klippans potential, men när det är så nära måste man ju klämma på det.
Faktum är att klippan såg ganska torr ut, och jag hoppas på att kunna sticka dit ganska snart och clogga lite på dom hårdare linjerna! Ahh projekt!
Jag vill verkligen verkligen börja köra nu! När våren kommer så smäller det!

Det är 49 dagar kvar till 1:a April nu. Och jag har bestämt att säsongen börjar senast då!

Ett nytt liv

Det har redan gått två månader i vår lägenhet på Hisingen.
Det känns som att vi flyttade hit igår, och som att vi alltid har bott här.
Vi har stadgat oss lite här i kvarteren nu, men redan till helgen ska vi flytta vidare till ett lite mer långvarigt boende i en annan del av staden. Spännande!

Så mycket klättrande har det inte blivit den senaste tiden. Stadens klättergym tar ju ut hutlösa priser för besök, Malmö klätterklubb är saknat kan man väl säga.
Min plan är att undvika plastklättringen, träna lite hemmavid istället och sen vara riktigt peppad när utesäsongen drar igång på riktigt.

Vadå tänker ni nu, är han inte ute och klättrar typ varje dag han är ju faktiskt arbetsfri och allt..
Njaaaee svara jag, det är ju så kallt, och jag har ju så många hemma-mans-sysslor att utföra.
Faktum är att jag gjorde ett tappert försök under en solig dag förra veckan. Packade ihop paddan och gick (sic) upp till Tolered där jag dessvärre möttes av en stor snöfläck på toppen av bouldern som med hjälp av solen skapade en plaskblöt sten...
Men ack, frihetskänslan av att på 10 minuter gå från lägenheten upp till etablerade boulderproblem av god kvalitet, Ay caramba.

Igår gjordes det andra försöket. Vi hade en riktigt slapp morgon och hade inte riktigt planerat in någonting. Efter en utdragen frukost föddes iden att man faktiskt skulle kunna åka till hönö en dag som denna. Efter lite velande fram och tillbaks satt vi i bilen, och 30 minuter senare stog vi och beskådade istäckta boulders.
Det faktum att solen inte ville titta fram, och att det blåste kallt lade sordin över stämningen.
Jag gjorde en tapper insats på ett kort uppvärmningsproblem innan vi styrde kosan hemåt igen, och tog ett redigt löppass istället.
Men vi kommer definitivt tillbaka till vackra Hönö när förhållandena är lite mer somriga.



Nej någon entusiastisk vinterklättrare kommer det nog inte bli av mig, solen måste vara framme på riktigt om jag ska våga mig ut... Iallafall om det gäller bouldering... to be continued...

fina vinter

Vi har varit i fjällen och njutit av snön och av att kunna slappa hela dagarna utan att få dåligt samvete.
Nu är det tillbaks till verkligheten och jobbsökandet. Jag var på en intervju idag men tyvärr ingen lycka eftersom någon annan har förtur Petter hade dock större lycka och ska jobba 2 dagar denna veckan, tur att någon drar in lite kosing:-)

Göteborg är bra

En av drömmarna är uppfyllda, att kunna cykla till klättringen!