söndag 10 oktober 2010

Livet

Tänk så föränderligt livet är. Det flyter åt olika håll och formar en så som det vill, lite som en älv!

För två år sedan bodde jag på möllan, jobbade i butiken på stortorget och klättrade som en äkta weekend-warrior. Trivdes ganska bra med livet, men började fundera i banorna att dra vidare.



För exakt ett år sedan kom vi fram till ett höstigt Fontainebleu. Det var på slut-tampen av en lång roadtrip, Joanna hade en stukad fot så bouldering var det enda som fanns på tapeten för min del. Vi mötte upp med två glada värmlänningar utan padda där.

Sign

Jag minns hur vi satt på campingen och kände hösten bli starkare för var dag, och känslan av att vara påväg hem till något nytt växa i takt med den.
Det är en underdrift att säga att jag trivdes ganska bra med livet just då, tänk vilken radikalt annorlunda rytm man har i det livet!

För två år sedan hade jag Jobb, fru och bostad. Ett år senare bara fru. Nu två år senare har jag något så mycket större, jag har (snart) ett till liv.

Om ett år är jag förhoppningsvis klar med min utbildning, eller åtminstone på slut-tampen. Med mig ut till klipporna är också förutom Joanna ett nytt liv som vi skapat tillsammans. Hur stort är inte det?

Jag funderar mycket just nu på hur och varför man formas till den man är. Vem kommer den nya att bli, och hur påverkar jag det?
Den som lever får se, och man har ju tyvärr bara en chans på sig.

Dagens film är på samma tema som igår. Förortsbouldering.
Jag hittade ett projekt idag, som inte fastnade på film. Brant start och sen över bulle, måste träna upp ryggen först bara.

lördag 9 oktober 2010

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Men ibland blir det helt okej ändå.

Efter tisdagens bouldering i Utby hade jag sån fruktansvärd träningsvärk. någon gång igår slog det mig att det förmodligen inte var träningsvärk.
Jag var ute en kortis efter plugget igår i fjällbo, inget blev klättrat eftersom det var lite blött och för att jag blev helt slut i hela kroppen av att gå runt.
Måste ha varit någon slags överansträngning i benet, sjukt skumt.

På kvällen hör sen Linus av sig och meddelar att det inte blir något bohus i helgen.. vafan! men det var nog lika bra med tanke på mitt ben.

Så med frugan bortrest och ingen klättring fanns det inte så mycket annat att göra än att åka till butiken och köpa öl, chips och korv.

På vägen hem kör jag lite kringelikrokar, glad i hågen över att cykla för första gången på jättelänge.
Hittar en superfin spricka precis brevid cykelvägen. Vad gör man? man åker hem och hämtar paddan.



efter sprickan och slabben körde jag lite fler problem i området.
Lite smulig klippa på sina ställen, och inget att åka dit för, men jäkligt najs att ha lite klättring i kvarteren!

Benet mår för övrigt bättre nu.

k-dala slabb

k-dala spricka

tisdag 5 oktober 2010

En helt vanlig dag

Idag var det ytterligare en helt vanlig dag.
Det blev lite storhandling på förmiddagen, och utby på eftermiddagen.

Efter att ha spankulerat runt ett bra tag och dissat problem efter problem hittade jag till Ekhyllan.
Där fanns en handfull problem som föll mig i smaken, ganska höga dessvärre, men fina landningar.



Sen bar det av upp till Lipton, som var snorfin. Fick inte riktigt till sekvenserna dock, så där har jag ett litet projekt!

Dagen bjöd vidare på lite grottkrypning och fingerslit på hård granit.

Hösten är underbar!

måndag 4 oktober 2010

En helt vanlig dag

Har inte hänt så mycket på klätterfronten sedan sist.
Hade en liten snabbkurs på en gammal bekant från karlstad i fredags, missbedömde kraftigt hur svårt en nybörjare i gympaskor kan tänkas klättra. Spagaten är inte en led för sådan aktivitet...

I onsdags däremot var jag ute och lekte lite i utby-skogen. Först med paddan och sen med joggingskorna faktiskt.
Den första leken resulterade i en liten film, som nog mest ska ses som en första trevare. Fingerjam har äntrat 2000-talet!

En vardag i Utby from Petter Åsander on Vimeo.



Imorgon är jag "ledig" igen, tankarna går kring att hitta något problem man kan ha lite som projekt, typ 6b-7a och gärna lågt med bra landning. Några tips?

onsdag 22 september 2010

Masken part 1

Många leder sätter sina spår, vi har nog alla många leder som vi minns lite speciellt. Kanske den första leden i en viss grad, den där leden du jobbade på en hel sommar, kanske en fräck nytur.

Men vissa leder sätter även sina spår rent fysiskt.

Masken på Lilla Galgeberget är en sådan. Nästa gång ska jag tejpa, och försöka ha repet gående neråt.

torsdag 16 september 2010

Höstlek

Ponera att det är lördag, sommaren börjar ta slut utan att man haft någon semester än.
Man är Ledig fram till Fredag, prognosen är kass i hemtrakten, men bra i bergstrakten.

Vad gör du?

Just det, du ringer repkamrat och ber denne packa prylarna illa kvickt.

Man vaknar upp dagen efter och Pang! utanför tältet reser sig ett granithav. Riktigt skön känsla.

Haegefjell

Det var dock lite blött på väggen första dagen, så vi beslutade att köra den lite lättare Sternschnuppe löpande.
Leden går långt till höger på väggen, mellan agent orange och via lara för er som känner till leden.
Jag fick gå först och siktade in mig på att klara hela väggen i ett kör.
Springa på, lägga en säkring ibland och försöka hitta den bästa vägen upp, är jag ens på leden eller klättrar jag något annat? bryr jag mig? Vilken känsla! 450 meter i ett knyck bara sådär.
Väl uppe på toppen känns det lite väl optimistiskt av mig att jag lät T-shirten ligga i linus ryggsäck.

Ner till campet igen, vask i bäcken och sen öl, chips och mat.

Camplife

Dagen efter blir det som vanligt när man är i Norge, det man vill klättra är blött, så man väljer en annan linje. I vårt fall blev det leden "rain" typ svensk 6-. Linus gjorde en riktigt strong insats på första repan, 10-15 meter ovanför insteget (som i sig låg 15 meter ovanför marken) med en gammal bult som enda säkring 4 meter under sig paddade han upp som en galning på en blank slabb-passage! Big up.
Reporna flöt iväg under fötterna på oss och allt var tipp-topp, odefinierade sva-leder med lååååångt mellan säkringarna är något som vi verkar gilla lika mycket båda två.
Mot slutet tog dock dom utlovade bultade standplatserna slut och det var svårt att veta om vi gick "rätt".
Men skitsamma, det var fint ändå, även om de sista hundra meterna blev löpande utan allt för många säkringar emellan oss.

Haegefjell

Tredje morgonen var en dyster dag, det hade nämligen regnat kraftigt hela natten.
Med löften om fortsatt dåligt väder i nissedal och bra väder i andersnatten var beslutet lätt att fatta.
Renault Megane fick slita hårt ett par timmar längs hopplöst krokiga och trånga norska vägar.
Väl framme sprintar vi upp till väggen för att sätta tänderna i Hvite stripa.
Men oj vad ledsna vi blir när vi inser att det forsar vatten över leden.

Hvite vattenfall from Petter Åsander on Vimeo.



Deppresion.
Men vi letade istället upp starten på Andersnatten 2000, som är en helbultad modern slabbtur som visade sig vara snorfin.
Nu lyckades vi inte riktigt avsluta leden p.g.a baciller.
Men nästa gång står den och hvite stripa på menyn.


Ta ledigt nästa helg?

onsdag 1 september 2010

Untershied

Unterschied betyder skillnad. Skillnad kan vara många olika saker.

Olika leder eller klätterområden kan vara av skilda sorter.
Den senaste tiden har jag klättrat lite i både gbg, bohus och gamla härliga kullaberg. Skillnad!

Skillnad kan vara efter en allvarlig olycka, men för vissa är skillnaden mindre. Ronny som fyller 35 år imorn (grattis) ledde glatt upp en 7a i helgen, helt casual. Medans en annan för tillfället är halvt golvad av en fånig förkylning. Skillnad!

Katakomb
Ronny klättrar sin egen "Katakomb", Kullaberg

Men den största skillnaden är ofta den i livet. Den börjar göra sig mer och mer påmind nu, när det är dryga två månader kvar till den största untershieden av de alla.
Hur kommer livet efter bli frågar man sig? ingen vet. Det enda jag vet med säkerhet är att det kommer bli annorlunda, med en liten som kommer kräva uppmärksamhet lär ju klättrandet bli på ett annat sätt. Det gäller bara att se till att man inte förvandlas till en bouldrare, som vissa andra host host...

Men Untershied betyder också skillnad i spänning, det har jag lärt mig i skolan. Untershied mäts i Volt. Det är galet men sant, Herr Åsander verkar ha lagt tonårsrevolten på hyllan och satt sig i skolbänken igen.
Positivt: mer tid till klättring och familjeaktiviteter.
Negativt: mindre deg för tillfället.

Iron Maiden
Linus cruisar "iron Maiden" På skyggeberg i Bohus