Mirceas Led

Rebecca Wallgren klättrar Mirceas led i fin stil trots tropiskt klimat.

Sagan om Team Work

Är en ganska kort saga tack och lov.

Jag har tittat på Team Work varje gång jag varit i närheten, klurat lite fram och tillbaks på om man skulle prova den onsight eller inte. Den har dock nästan alltid varit blöt, så det har mest varit teoretiska spekuleringar inför framtiden.

Efter Limbo stog den väl helt klart på menyn, men jag måste säga att jag blivit lite distraherad av Pripps på senare tid. Av en händelse råkade jag befinna mig vid team work i söndags. Planen var att äta lunch efter en mycket svettig och nästan tropisk tur uppför Lato och Bananblocket. Det råkade sig inte bättre än att det fanns ett topprep uppe på team work.

Så efter att jag slängt i mig halva lunchen gav jag mig upp på ett första topprepsförsök. Döm om min förvåning när den satt utan problem på andra försöket.

Ett ganska vitalt grepp var dock blött, så jag velade väldigt mycket fram och tillbaka. Till slut sa dock dagens repkamrat Anders ifrån, beslutet var inte i mina händer längre och jag knöt in i den skarpa änden.

Första luriga biten gick bra, tjånkade in en alien i fel storlek, orkade inte ta bort den, men lyckades få plats med rätt storlek brevid. Sen tar jag tag i det blöta greppet! har inte utrymme att krita om, slänger upp min blöta höger på laybackgreppet och vips är jag i luften...

Fan! Lovar att komma tillbaks med sändgaranti en dag när det är blött..

Åker hem, kollar Yr.no. Aha, det är torrt imorn!

Så ett dygn senare är jag tillbaka, lycklig över att ha valt att bo nära klättringen. Värmer upp lite snabbt på babianen och sen bara pang på, inga problem trots att jag känner mig sliten efter en många klätterdagar och en tråkig dag på jobbet.

Så, ytterligare en dosethled i bagaget, snart halvvägs!

Tack till Anders och Kaj för tålamod, Martin J för det hemliga vapnet och Jonatan för inspiration.

En kort och tråkig film som bevis att jag inte ljuger:

Guns of Buxton igen

Högsommarvärmen är här igen.
Patetiska försök att klättra påminner en att det är äckligt att klättra när kvicksilvret passerat 25 celsius.

Så ur gömmorna kommer istället en film från härliga vårdagar.

Herr Djurander leker upp en arete.



jämför med Ronnys bestigning

Idol: Johnny Dawes

Jag träffade Johnny en gång för två år sedan.
I hans hemstad Lanberis i Wales, en liten krum figur som hoppade runt på kryckor inne i hälsokosten.
Minns inte riktigt vad vi köpte av honom nu, men han var trevlig iallafall.

Han kör mycket rehabklättring och jag förstår varför! Rehab är kul.
Men han kör på lite hårdare saker än vad jag gör. han är fräck.



Det finns ett annat skitcoolt klipp från committed tror jag där han kör ett slabb på roaches utan händer. hittar inte det nu dock.



Blev tyvärr lite mycket dab med armbågarna.. Ska repetera den någon gång och göra det snyggare.

Rehabklättring

Satans elände att fingret ska vara trasigt när fru och son är bortresta och vädret bjuder på sendar-kyla!
Men man får göra det bästa av situationen såklart. Rehabklättring är ju också klättring!

Det gav mig dessutom tillfälle att som lovat prova en ny liten sak, typ.. Man ska ju som du vet inte ha åsikter om saker man inte provat.



Så ut och prova! krystad klättring är också klättring!

Paket

Senaste utedagen (i torsdags) gick egentligen helt åt helvete.
Jag föll av på dessertören, trots att jag hade betan.
Jag blev sjukt överraskad och pumpad på monster crack, 8 meter 5+!
Jag föll av två gånger på monster layback, som också bara är 8 meter, men lite styvare.
Och efter nämnda ansträngningar har höger lillfinger dessutom hamnat i ett litet fint paket tillsammans med höger ringfinger.



Jag har lite svårt att dra mig till minnes en klätterdag som på pappret varit sämre.

Men fan vilken fin dag det var ändå!
Det var gött att få göra första ledförsöket på dessertören, och man kan ju liksom inte vara ledsen efter att ha varit uppe på den!
Och jag blir ju glad när leder överaskar, när man tror att det ska vara en söndagspromenad (monster crack) men det i själva verket är en brant pumpfest trots sin ringa längd.

Monster layback var också ett kapitel för sig. klockren monoton brant layback i 8 meter, med perfekta säkringar överallt.
Layback är inte min starka sida, så jag flög av ganska omgående, tog mig upp till toppen, rensade och gjorde ett till försök.
Var irriterande nära på andra försöket men lyckades inte hålla musklerna i styr. Hittade dock en sjysst beta som ska göra nästa försök till en succé!

Om några veckor när fingret vill samarbeta igen vill säga.

Jag fick också äran att beskåda Ida göra on-sight-försök på slot-machine. Den sitter nästa gång

Guns of Buxton

Ok, här kommer film tre från helgen. Känns helt sjukt att spruta ut så många filmer och så många blogginlägg så tätt. inte likt mig.

Men iallafall.
På lördagen fick jag äran att se min (första) skapelse i utby repeteras.
Guns of Buxton är en mysig areteformation mellan Dart och Till, under stora väggen.

När jag kom upp dit efter att ha fixat färdigt med sonen, och frugans packning var ronny och niklas i full färd med att öva in den på topprep.
Jag och Martin hakade på, den sistnämnde utan problem. Jag gick helt bet, hittade inte min sekvens och allt kändes hårt. Har jag verkligen lett den leden tänker man lätt då?
Efter att båda herrarna lett den upp provade jag igen och hittade min sekvens, men min positiva tvåfingers-crimp som ingen av de använt... puuh!

Här kommer iallafall om någon orkar titta en film på Ronny som gör andra repetitionen (skulle jag tro)



Ut och prova den!

Crack of Doom

Fredag innan climb-in. En av utbys finaste och blötaste linjer är för ovanlighetens skull torr.

Passa på att klättra denna pärla om ni finner den torr! belöning direkt.




poäng till den som hittar tre fel

GBG King-line

I helgen var det climb-in. det kan du inte ha missat.
Söndagens stora händelse fastnade på film, Martin Djurander satte äntligen sitt drömprojekt.

Beskåda en kort film om passion, slit, glädje och en gnutta galenskap.

En helt vanlig dag

Idag var det ytterligare en helt vanlig dag.
Det blev lite storhandling på förmiddagen, och utby på eftermiddagen.

Efter att ha spankulerat runt ett bra tag och dissat problem efter problem hittade jag till Ekhyllan.
Där fanns en handfull problem som föll mig i smaken, ganska höga dessvärre, men fina landningar.



Sen bar det av upp till Lipton, som var snorfin. Fick inte riktigt till sekvenserna dock, så där har jag ett litet projekt!

Dagen bjöd vidare på lite grottkrypning och fingerslit på hård granit.

Hösten är underbar!

En helt vanlig dag

Har inte hänt så mycket på klätterfronten sedan sist.
Hade en liten snabbkurs på en gammal bekant från karlstad i fredags, missbedömde kraftigt hur svårt en nybörjare i gympaskor kan tänkas klättra. Spagaten är inte en led för sådan aktivitet...

I onsdags däremot var jag ute och lekte lite i utby-skogen. Först med paddan och sen med joggingskorna faktiskt.
Den första leken resulterade i en liten film, som nog mest ska ses som en första trevare. Fingerjam har äntrat 2000-talet!

En vardag i Utby from Petter Åsander on Vimeo.

Imorgon är jag "ledig" igen, tankarna går kring att hitta något problem man kan ha lite som projekt, typ 6b-7a och gärna lågt med bra landning. Några tips?