Gammal och feg?

Idag var det kullen som gällde igen.
Tanken från början var egentligen att SMHI skulle förse oss med strålande sol och vindstilla, d.v.s friklätterväder.
Dessutom skulle vi få sällskap av mkk:s boulderelit..

Smhi:s oförmåga att koordinera fina dagar med lediga dagar ledde dock till att endast den tappra skaran tog plats i bilen. d.v.s Jag, daniel och anders.

Klätterskor och kritpåsar samsades med stegar och hammare. Fast ärligt talat visste vi nog alla att stegarna skulle vinna.

Det blev Kullamannens dörr för dagen, daniel hade tjackat upp sig på massa fina blänkande aidprylar som ville invigas. Skyhooks, pitonger och annat trevligt.
Anders slängdes upp på clean-klassikern yosemite och daniel på "learning to fly" som är en trevlig och relativt säker A2+.
Själv fick jag chansen att i bättre stil repetera Arapiles/A3-ruten... ...trodde jag.

Starten, som jag inte alls mindes som särskilt läskig lyckades skaka om mig litegrann. Har jag blivit gammal och feg?
Först efter 6-7 meter kunde jag pusta ut, smulig klippa och microkilar är ingen bra kombination...

Toppväggen gick stabilt och jag var snart uppe på toppen och tog lite foton på daniel, och gav honom lite stöd.
Ner igen, fika.

Allt som allt blev det en mycket trevlig och ganska kort dag. Vädret var som gjort för aidklättring och faktiskt ganska varmt. Både Daniel och Anders presterade stort, Daniel som inte kissade på sig av rädsla, och faktiskt tog sig upp utan ett enda fall.
Och Anders som tog sig uppför yosemite riktigt snabbt faktiskt.

Mer Aid!

Blekinge, systerson och träning

I helgen blev det Blekinge...
Det var ett tag sedan sist, och planen var att kombinera klättring med uppehållande av släktband.
Min syster som bor i Karlskrona har ju passat på att få en liten son, som jag inte har träffat nu på ett par månader.
han har hunnit bli 6 månader, lärt sig göra ljud (mer än bara skrik..) lärt sig interagera litegrann och nästan krypa.

Så lördagen spenderades i karlskrona, promenerandes, fikandes och lekandes med barn.

På söndag morogn åkte vi västerut för att landa på det numera för oss klassiska Valberget med aidklättring i sikte.

Jag hade sedan länge kikat in en ogjord linje ovanför min egen paradlinje "bagdad" och nu var det dags få den gjord.
Jag visste att det skulle bli tal om en rejäl sträckning förbi ett blankt parti mellan två sprickor, och ärligt talat var jag inte säker på att det skulle gå att genomföra öht.
Väl på plats märker jag att när jag topsteppar så når jag upp precis och kan sätta en knifeblade blint.
Klockrent! Kirkuk döps den till (visserligen senare...) och får graden A2. rekomenderas!

Ner på marken för att fika lite, sen blir jag lite seg och vet inte riktigt vad jag ska hitta på.. prova någon av rappens nya leder? eller ge mig ikast med en ogjord linje som ser lite läskig ut?
Påhejjad av joanna blir det det senare alternativet.

Fan, 2 nyturer på en dag. inte illa!
Nu ska jag inte hypa Valberget till all evinnerlighet, men jag älskar det verkligen.
Kikade lite på vårens projekt också, kan inte säga annat än att det kommer bli satans fräckt!

Låt våren komma!

Sen tänkte jag skriva något smart om träning. Igår efter att jag varit på klubben och klättrat plast tappade jag helt lusten.
Så jag ska nog inte klättra så mycket inne nu på ett tag utan tänkte försöka peppa mig själv att träna på annat sätt.
Tips emottages tacksamt.

Hyggesklättring

Nu har kylan kommit till skåne och med den har väl tankarna på att klättra svart magi förskjutits långt fram i tiden.
I helgen blev det en lite mer mysbetonad färd till klippan.
Efter en intensiv dag i butiken på lördagen så styrde kosan norrut tillsammans med alpinvictor.

Carstens ränna stod på menyn, och vi fick vara helt ensamma där hela dagen faktiskt.
Jag hade siktat in mig lite på att göra diverse 6:or som jag inte gjort änn, däribland björnbergs led, seven up och no picnic on mt kenya.

Efter att ha värmt upp på Handjam och kappilär gav jag mig i kast med seven upp på topprep.
Jag har ju känt på den innan, och mindes sekvensen genom cruxet så det var ju inga som helst problem.
Problemet är säkringarna, en ganska liten kam som är svår att lägga säkrar cruxet, med gott om skrafs nedanför att trilla in i.
Leden är dessutom en ganska ointressant one-move-wonder, så jag beslöt mig där och då för att inte klättra den.
Mt-kenya dömde jag också ut, den ser ju sjukt skraffsig och sökt ut.. har jag fel?

Fan, jag ska bara klättra fina grejer i framtiden.

Fast sen när det började närma sig hemgång insåg jag att jag måste klättra någon led som jag inte klättrat tidigare.
Carstens är inte stort, och jag har varit där många gånger, så jag får nog säga att alla fina naturliga linjer har klättrats av mig både en och två gånger.. så jag gav mig upp på "flipp" en femma-nånting som går upp på en mycket sökt och enligt boken svårsäkrad arete.

Visst är det skönt med överaskningar... klättringen var faktiskt riktigt fin en bit där, och en stadig ytrostad pitong satt där också, precis brevid en jättebra röd-alien-glugg.

Man kanske ändå ska klättra sånt som inte lockar en visuellt?

allt som allt blev det en trevlig dag iallafall. sol och vindstilla och kallt.

Det jobbiga skyfallet

Idag var det tänkt att vara dagen D.
Jag begav mig tillsammans med frida till korparväggen, för att äntligen få sätta Svart magi.
Icke sa nicke. Cruxet var blött.

Ni som varit på stället vet att det inte är att "bara gå till nästa klippa", nej det var bara att snällt klättra leden brevid och vänta på torken.
Efter att vi båda fått köra varsin gång på frihetens fantomer (leden brevid) kom regnet.

Fuck.

Äta up lunchen, och sen göra den fruktansvärda vandringen till bilen över branta och hala stenfält i regn.

Detta gör man på sin fritid av egen vilja, och betalar pengar för det.

Nästa helg kanske man får sätta den?

Det första riktiga fallet

Som lärare har man extrem tur, jag har novemberlov och i onsdags for jag till vackra Bohuslän. 3 timmar från Malmö blev rekord tiden!

Första dagen åkte vi till Nordens Ark som jag tycker är en väldigt mysig klippa, instegen var blöta men lederna var torra och superfina. Jag klättrade Lodjuret och Järven som jar tycker var väldigt fina men ska jag rekomendera en så måste det bli Järven som var snäppet finare. Sen fick jag även äran att följa på en nytur med små lister och ordentliga runouts.

Fredagen spenderade vi på Björkberget, där det blev lite bouldering på boulderväggen och jag fick äntligen klättrat fingret som var aningen blöt. Petter gav sig upp på fingerslåtter, namnet gör sig verkligen rättvist och han blev avspottad med blodiga fingrar.

Hasse leder någon av boulderlederna på björkis

Lördagen var dagen för mäktiga Häller, jag försöker att inte bli alltför berörd av klippan men den är verkligen extremt respektingivande. Jag hade egentligen bestämmt mig för att leda Mallorol men efter en lång väntan så fegade jag ur vilket jag alltid ångrar när man är påväg där ifrån, måste skärpa mig.

Efter att jag fegat och inte klättrat Mallorol hade jag bestämmt mig för att ge järnet under den sista dagen och det fick jag äta upp. Vi åkte till Vetteklullen och där skulle jag klättra Tröttmössans tystnad, jag fick lära mig att man ska läsa föraren ordentligt innan man ger sig upp på en led. Tydligen skulle man ha med sig många kilar vilket jag förstod halvvägs upp på leden, jag skulle bara förbi kruxet och sen skulle jag vara hemma. En kil ca 2,5 m under mig och jag gick upp till det blöta hålet, kruxet, gick upp högt med fötterna tappade dem och tappade sedan händerna. Jag lyckades trassla in benet i repet och hamnade uppochner med en ordentlig duns. Kan säga att det i efterhand var skönt att ha det "gjort", det kanske inte var så farligt ändå men det gjorde ordentligt ont när det hände och adrenalinet flödade.

Det blev ingen mer klättring denna resan, mitt psyke var utmattat och kroppen var trött, som alltid efter varje bohusläns tur så kan jag inte vänta till nästa gång!

Nya Leksaker

Häromdagen kom det mycket efterlängtade paketet.
Ett knippe aliens och dessa tre skönheter kom från andra sidan atlanten.
Nu ska det klättras stort.

Förra helgen blev lite av en besvikelse för mig. Lördagen skulle offras till att borsta två projekt på valberget. Det visade sig vara jobbigare än förväntat, det ena projektet var rejält mossigt.
Och det andra projektet var dessutom blött, plus att jag saknade lite kammar för att sätta positioneringssäkringar.
Det positiva var iallafall att det kändes som att det hårda projektet är görbart. Till våren får man hoppas!

Istället för att slita ihjäl sig med borsten mötte jag upp dom andra på Köpegårda. Körde några leder där, och provade "skålen" ännu en gång. Kan bara konstatera att det är en jävla skitled. nog om det.

Valberget igen på söndagen med massa "nya" tjejer (och en alpinist), tyvärr var det lite för blött för friktionens bästa. Men de verkade nöjda ändå, för egen del blev inget fantastiskt gjort..

på återseende

Magisk frukost

Det var lördag, det var helg och det var sådär halvdant väder.
I bilen på väg upp till kullen (efter att en kamrat bangat) gick vindutetorkarna febrilt.
Skam den som ger sig tänkte jag och övertalade joanna att vi borde dra till korparväggen idag!

Jag hade inte riktigt kunnat släppa tanken på svart magi under veckan.
Idag skulle det tickas.

Uppvärmingen med frihetens fantomer, som uppskattades lite mer denna gången. Det får faktiskt erkännas vara en jäkligt sjysst lätt mixad 6:a.
Sen var det toppning på svart magi som gällde för hela slanten. När man väl kom igång och körde höll sig fingrarna varma.
Efter en 4-5 försök lyckades jag länka leden faktiskt!

Så det var bara att slänga upp slingor och köra ett ledförsök.
När jag så väl närmar mig kruxet efter en mycket stabil inledning börjar det såklart regna.. fan, psyka ur och hänga i slingan.
Helvete.

Sen blev det inget mer ledförsök under dagen.. jävla skit.
Men jag är iallafall nöjd över att ha gjort den på topp. och jag kommer sätta den på nästa försök.
Efter det får det bli att återgå till yosemite-projektet, som väl rent statiskt borde gå rätt lätt.

Och ja just det, vad har bilden med saken att göra undrar ni?
Jo det var denna stabila gröt-frukost som fick mig att orka med hela dagen!

Till nästa gång: Ha det