Kärlekstunneln

Historien om vår bohuslänsvistelse började som den klassiska förnedrings-versionen jag är van vid.

Provade Stone tempel pilot, Åkte på stryk.
Provade Birgers Borst, Åkte på storstryk
Provade glöm inte det gröna fodralet, som är en 6- men åkte ändå på stryk.

Sen kom någon i sällskapet på den briljanta idén att man faktiskt skulle kunna offra en hel dag till att vila upp sig.
Efter det lyckades jag på en revansch både på gröna fodralet men framförallt birgers borst! tokfin led.
Men det bästa av allt är att jag äntligen till slut satt punkt för projektet på Björkberget, Fingerslåtter. Sjukt fin led, och efter två toppreps-kör gick det förvånansvärt lätt. Bilder kommer komma såfort jag kommer ihåg att ta med minneskortet till internet-cafe.


Fingerslåtter...

Idag har också varit en trevlig dag, Joanna och jag har hunnit göra varsin liten nytur.
Min historia är en mycket inbjudande kamin som jag gått och fantiserat om i ett års tid nu.
Den blev mycket lättare än vad jag hade trott, men ack så fin. "Kärlekstunneln" 5 är född.
Åk till Hunnebo klåva och klättra den vettja!

Under de 3 veckor vi varit här nu så har en hel drös malmöiter varit på besök (jonas och ygge är här nu..) solen har skinit, och regnet har regnat, och en av skånes gamla legender har givit sig till känna i stugan och berömt min led på valberget!

Det börjar närma sig att vi fortsätter norrut faktiskt, en liten visit hemma i värmelandet, och ack så snart drar vi till the Empire.

hare!

Sommar och so... regn

Nu har det äntligen blivit verklighet av planeringarna.
Joanna och jag har hunnit med en hel del småsaker. t.ex Packat ihop hela lägenheten och magasinerat alla prylar, ätit massa falafel, bott en vecka hos Joannas föräldrar, chockerat omgivning genom att gifta oss, passa busiga barn igen, slutat jobba samt viktigast av allt: "Bosatt" oss i klubbstugan i Bohuslän.
Dessvärre har vädret varit aningen omväxlande, men vi har fått klättra ganska mycket ändå.
Mest för att inse vilken sjukt dålig form man är i, men man är ju glad för att få röra lite granit ändå.

Prognosen ser också dyster ut, regn, regn, regn. Vi får se vad som händer, det är skönt att bara vara ledig och inte ha några förpliktelser.

Har redan läst ut min första bok: "En av grabbarna" av Johan Höglund, och kommit halvvägs in i "snabba cash" av Jens Lapidus.

Jobba inte ihjäl er! det tänker iallafall inte jag göra.

hörs

Ny vänskap

Klättringen har legat ganska lågt på sistone.
Dels har jag varit smått förkyld i lite mer än en veckas tid nu, men det har nog faktiskt ganska mycket att göra med det faktum att jag kommer få min klätterdos ganska rejält mättad snart.

Jag har 13 arbetsdagar kvar tills livet börjar. Om 3 veckor är det på riktigt.
Det borde väl egentligen kännas väldigt nervöst, och jag borde nog börja packa.
Men det känns fortfarande väldigt väldigt avlägset av någon anledning.

Det löser sig.
Kom gärna upp/ner/bort/hem till Bohuslän i juli/aug och umgås med oss innan vi far utrikes

I helgen fick jag en ny kompis. En vän till Joanna hade bett oss passa hennes dotter hela helgen.
I kombination med att min far var på besök, samt ovan nämnda förkylning stannade jag hemma hela helgen.
Det var klart genomlidligt att vara hemma och passa världens mest charmerande ½-åring för att uttrycka sig diplomatiskt.

Klassisk bohusk förnedring

På Onsdagkvällen bar det av norrut i en fullpackad Kia.
Joanna, Anders, Daniel och undertecknad styrde kosan mot sveriges mesta klätterområde.

Framme vid stugan var allt frid och fröjd som vanligt, bara ett fåtal tält hade smugit sig upp, ju längre kvällen gick desto fler tält blev det dock. 17 bilar räknade jag till innan jag gick och lade mig! Sjukt!

Första dagen bar det av till Galgeberget tillsammans med en mycket trevlig Disa.
Lite uppvärming och mysklättring på sydsidan, med bland annat "galgen" som jag varmt rekomenderar. Sedan bar det av mot masken, som det varit kö på hela dagen.

Så blev det min tur, ledförsök såklart. citat: "Det ser klart överkomligt ut faktiskt"
Totalstopp, jag kan inte jamma, det går bara inte, och fötterna vill inte stå någonstans.
Inför en hel samling starka stockholmare fick jag så Dogga förbi cruxet och sen fegklättra utsteget.
Ahh Bohuslän at it´s best! Jag ska vara mer ödmjuk fortsättningsvis.
Anders & Daniel skickade dock stort med Onsigth respektive flash av DNA (mutant variant). Grattis!

Torsdag kväll och hygge vid stugan tillsammans med ett riktigt stort skånegäng. och riktigt mycket folk i övrigt också. 24 bilar som mest! Det var riktigt trångt!

Fredag morgon, ösregn i ett par timmar. Något deprimerad stämning vid frukostbordet.
Vi bestämde oss iallafall att åka ut till Smögen och kolla in hur vädret var där, och sen kanske åka och visa Ulorna för bohusnybörjarna..
Smögen bjöd på uppklarnande väder, så vi åkte tillbaks och lunchade och stack sedan ut till Kleven.

Klippan var kanske inte bohus finaste direkt, men helt okej klättring i de lite lägre graderna.

På lördagen kikade vi först på Bergkirstis, som var ett veritabelt vattenfall. Vidare till Nordens Ark, som bjöd på repetition av Ronnys superfina svatur, och en tur som inte fanns med i föraren men som säkerligen gjorts. Den bjöd iallafall på en rejäl runout, jag stog och tvekade säkert 15 minuter innan jag beslutade att vika av till höger och lägga en fegsäkring för att undvika dödsstörtning. Det kändes lite fint iallafall.

Vidare till Tåsteröds Vatten bestämdes det sen. Alltid kul att besöka en ny klippa i Bohuslän.
Leden som lockade mest (nixten) var såklart blöt, så jag gav mig på en annan led.
Dödsvertikalt från start, och en två-tre meters klättring på slopers innan första säkringen. Två meter upp inser jag att det här inte är min grej, landningen är väl förvisso rätt OK men jag är inte så överdrivet sugen på att testa Joannas spotter-förmåga. Hjärtat bankar som om det vore sista minutrarna och jag är övertygad om att jag inte kommer klara att reversera.

Väl nere på marken igen känner jag nog innerst inne att mina tömda energidepåer inte kommer tillåta någon mer klättring idag.
Tåsteröds vatten skrämde iväg oss kan man säga.. huhh.
Så vi tar istället pojkarna till Ängahagen och kastar upp dom på den superfina "Bästa leden i välseröd", med viss förskräckelse (tror jag) jammade dom sig igenom kruxet utan större problem båda två! starkt jobbat! Jag och Joanna smet dock iväg till Bovallstrand och myste vid en väldigt speciell utkiksplats.

Sista dagen var det så dags för Häller. Jag tyckte det var lämpligt att toppa av långhelgen med den ultimata förnedringen. Tydliga Hörnet, jag har vart på den innan och blivit utspottad, Nu var det dags igen.
Mycket riktigt, kämpade mig uppför hela jävla leden upp till cruxet som är typ 2 meter under toppen.
Jag dryper av svett, storsprickan har sugit ut alla mina krafter och säkringarna sitter precis där jag måste sätta händer och fötter, det finns ingen möjlighet att klara det här.
Genomsvettig och trött så jag tror jag ska dö hasar jag mig till sist över toppen efter att ha hängt, doggat, stått i slingor och krafsat ner alldeles för många stenar på Joanna.

Förnedringen toppas såklart av att samma stockholmare som var på galgeberget ganska enkelt gled upp för "offline" medans jag satt på stenarna och slickade mina sår.

Allt som allt: Vi hade en klassisk helg i sprickornas paradis

You gotta love that place called Bohuslän!

Lektyr

Idag fick vi påökning, hyllan ska krönas av två nya publikationer.
Och den enda är faktiskt en purfärsk publikation.

Första intrycken är att rockfax som vanligt genererar gedigna böcker med tydliga och klockrena bilder.
Och att England är ett konstigt ställe, konstiga grader och konstiga väggar.

ticklist so far:
"The peapod"
"Eliminate wall"
"The Asp"
"Valkyrie"

m.m. (tips emottages tacksamt)

På onsdag packar vi bilen och åker till crack-meckat bohuslän, för första gången på ganska länge.
Förväntningar ligger i luften, många projekt som ber om att avslutas, men så har jag också en lite varnande känsla i vänster arm...
Hmmm.. ajjabajja...

Det blir som det blir. Ha en bra långhelg!

Skåne

Det finns ett landskap i vårt land som jag hyser dubbla känslor inför.

Oftast brukar jag proklamera att jag hatar det, Ingen skog, inga klippor, bara stadsmänniskor eller inskränkta hillbillies. Folk pratar Danska, även de som inte är danskar.
Och som klättrare i Malmö är det lite påfrestande att ha så pass långt att åka för att kunna klättra.

Men sen så har vi havet, åkrarna och de böljande fälten!
En dag som denna måste man älska skåne, att ta en kort dagsutflykt till en av de närmaste klipporna bli störd av en grupp scouter med skit bakom öronen.
Det var spännande att få känna på "Hot shot" som ju är en av skånes gamla testpieces.
And well, i didn´t have what it takes...
Väldigt kort och fingrig led, kortare än vissa boulders på kjuge hehe..

Nåväl, Strålande sol, böljande rapsfält, och vindmöllor.
Lite kommer man sakna skåne när man inte bor här längre!

Solskensklättring i Norra Rörum

I dag blev det mys-klättring på Norra Rörum och jag fick klättra lite lätta leder för att försöka arbeta på led-psyket till nästa helg i Bohuslän. Jag värmde upp på Baksprickan och Klarälven, den andra var finare än den första. Sen blev det lite topprepsklättring på Myrslok, Pissmyrornas hämnd och Hot shot som alla tre var väldigt fina.

Jag blev riktigt förvånad av hur fin klippan var och bor man i Skåne och vill ut och klättra tycker jag verkligen att Norra Rörum är en fin dagsutflykt.


Vi hann även med att kolla en sväng på bouldertävlingen på Stapelbädden, grymt imponerande att se så många duktiga klättrare, bra jobbat!