Gbg VS Mlm

Helgen som gick spenderades hos svärföräldrar i gamla goa Malmoe.
Det var länge sen jag var nere där sist, ett tag innan jul tror jag var senaste gången och man kan ju inte undgå att tänka tillbaka på hur det var att bo där.
Det första som slår en är ju hur gött det är i malmö, det är fullt av liv och rörelse, alla cyklar, man köper falafel som slår götets falafel med hästlängder.
Våren hade kommit lite längre i malmö också vilket ju aldrig är fel.


Ribbersborg med överkroppen i bakgrunden

Men sen ser man sånt som man inte tänkte på när man bodde där. Trafiken!
Vad är grejen egentligen? Folk kör hej vilt, byter körfält utan att titta sig för, cyklar rakt ut i vägen trots rödljus och bilar! Och bilar bilar överallt! Herregud vad skönt det helt plötsligt kändes att bo i förorten.



På söndagen åkte jag med tomi och mattias till Kjuge. Jag hade hoppats på att få åka till kullen, men på lite brokiga vägar blev det till slut kjuge.


Tomi visar sina tradskills på GT-sprickan

Helt OK faktiskt, jag har ju inte klättrat så mycket där.
Vi flummade runt och klättrade lite blandade grejer, mest sånt vi tyckte såg fint ut. Det blev en mycket trevlig dag, med mycket förnedring, men på slutet av dagen var det ändå jag som inte ville åka hem!



Men herregud, vilken tid det tog! 10 mil i bilen för att klättra lite. Saknar inte!

Komma hem till göteborg, sonen är sjuk så det bestäms i samförstånd att det är mammans tur att få klättra.
Jag passar på att ta en promenad så grabben får lite frisk luft. Tar mig till utby och hälsar på Joannas nya kompisar, snackar lite skit och tittar på ledpress.
Vidare till Gärdsås där Danne och Anna har klipppremiär, den ena var dock för tjock för att kunna klättra. Vi väntar med spänning på resultatet där.

Strålande sol och en långpromenad med två stopp för att hänga och snacka skit. Helt OK

Summering.
Malmoe är en sjukt trevlig stad, men... klättring... njae
Göteborg. Framtiden.

Gbg - Mlm 2-1

Fettisdagen

Jag vaknar sådär vid 7-8 tiden av en bestämd ung man som verkligen inte vill sova mer. Dags att gå upp.
Mamman ska få lite sovmorgon idag eftersom hon tagit hela natten.
Så fort jag tittar ut genom fönstret bestämmer jag mig. Jag vill inte vara en fettis idag, Jag ska klättra.

Vid halv elva tiden är det dags att göra något, situationen börjar bli ohållbar. Mamman måste väckas.
Sagt och gjort, någon timme senare är ryggsäck och barnvagn packade.
Vi kör bil-lös approach idag, tar oss ungefär en halvtimme till gärdsås i strålande väder, förbi promenerande pensionärer i bergsjön.



Att vara ledig i veckorna har sin klara fördel iform av tomma klippor, så även idag.
När racket väl satt på selen, och skorna var knutna upptäcker jag att snurre sprätt är vaken och ligger och tittar i vagnen! Vafalls.
Bestämmer oss för att köra ändå.



Vi tänkte bara få lite "mileage" idag, inget svårt alltså utan bara köra på och njuta.
Vi börjar med jappe.
Kommer upp till diedret som utgör kruxet.

VUUÄÄÄGÄHÄHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Fan.
Som tur är körde vi med grigri-säkring från träd, så joanna dissade mig och skötte lillen istället.
Så där stod man precis innan cruxet utlämnad till sitt öde.
Tappade tålamodet efter ett tag och byggde ett ankare att fira mig ner i.
Då sonen inte riktigt ville anpassa sig så blev jag utlämnad till att avsluta jappe i desperat rep-solo-stil.



När väl det var klart fick vi ändå lite lugn och ro, så vi kunde köra Jug och start & speed innan vi tog kaffe, bulle och hemgång.

Med klättring i kroppen är det väl ok att ta en semla?

Rätt gött ändå att gå till klippan, rätt gött att säsongen är igång, rätt gött att det bara är några futtiga veckor kvar till climb-in.
Och rätt gött att ha med sonen ut till klippan!

Blomkålar och markfall

Igår bar det iväg norrut, till Nordkroken.
Tillsammans med Danne, Linus och John var siktet inställt på kanske den sista isklättringen för säsongen.

Jag hade inte varit vid nordkroken innan och blev redan under anmarschen ganska fascinerad och glatt överraskad.
Nordkroken ligger på Hallebergs nordvästsida, som är en stor diabas-ås. Nordvästsidan är en jättelång klippbrant, på sina ställen uppåt 60-70 meter hög, vertikal och pepprad med sprickor.
Dessvärre ser det mesta väldigt löst ut. men om man får drömma lite så hade det gärna fått vara fastare och renare.. mums.

Men nu stod ju is på tapeten. Och isfallet vi gick till var nog den sjukaste isen jag sett hittils (men då har jag ju inte sett så mycket heller..)



Danne ledde upp en is i en kamin först, som jag följde med glädje. Det hade varit ganska kallt under natten, så isen var porös.
När det blev dags för min ledtur valdes en is längre till vänster som för mig var ganska brant i starten men sen flackade av efter 10 meter.
Satte en skruv efter jag gått upp på en knöl, sen hackade jag på i glatt mod.

Sen stod jag plötsligt på marken igen, med repet sträckt och händerna krampande om yxorna!
Vafan! Markfall från 4 meter, med yxor och stegjärn, och den enda skråman är ett litet blåmärke under höger ringfingernagel.
Det var ju inte så märkvärdigt.

Skaka av sig adrenalinet och sen upp igen. Jag tror att jag kanske slog världsrekord i att sätta isskruvar. Skakigt och sketchy, men upp kom jag till slut. Känslan av marken som hastigt närmade sig fötterna gjorde sig påmind under hela leden.
Nu hoppas jag bara att det inte kommer hemsöka mig när tradsäsongen kommer igång.


Skakig men nöjd säkringsman

Efter denna lilla resa ledde Danne upp en riktig resa, som jag sen fick följa.
Helt sjuka formationer med stora blomkålar och mixklättring i hörn.


Danne inleder resan

grymt! Men nu håller vi väl tummarna för att vädret blir mildare. Jag vill lägga kil!
Prognosen ser ju minst sagt lovande ut!

Padda till salu

Var ute på Hönö idag, med familj i tre generationer.
Solen sken, vinden blåste någon annanstans.
Det var jäkligt fint kan man säga.



Lillplutten somnade efter lite skrik och brötande och vi körde på några lätta grejer utan att kolla i föraren så noga.
Fortsatte med något lite svårare.. Jaha 4+ och 5- i föraren. Uppmuntrande!


Hitta bebisen

Kollade vidare i föraren och hittade en 6a som dom rekomenderade. inte en chans.. Jaja jag provar den här fyran brevid.
Kan inte ens lyfta fötterna från marken.

Åker hem.
Säljer alla boulderprylar jag har.
Ska aldrig mer bouldra.
Bara trad i fortsättningen.


Stolt tradräv nyper hårt på 4+


Fika kan man iallafall alltid göra

Andra säsongspremiären

Som av en befallning från förra inlägget bestämde sig väderguden för att göra mig glad idag.
Vaknade upp vid niotiden och såg hur solen strålade in i sovrummet, trots en molnig prognos från norrbaggarna.

Som ett barn utanför en godisbutik trippade jag runt hela morgonen, tills det äntligen var dags att åka.



Insteget på snett åt höger

Övre väggen blev vår destination, och solen smekte och värmde så gott den kunde.
Men oj vad ringrostig man kände sig, det var på skakiga fötter man traskade upp för snett åt höger, som ju faktiskt bjuder på sjukt stora fotsteg. Men upp kom man ju iallafall.
Linus och jag hann med varsitt kör på den, och Joanna fick leda Tjabo innan han som bestämmer sa ifrån.



Linus mäter sin armlängd, snett åt höger

Han lugnade sig dock såfort mamma kommit ner från klippan.
Men då kom molnen istället.
Nöjda över att få ha känt klippa över huvudtaget åkte vi hemåt och fick två pajer i magen.



Slagen hjälte

Bra grej det där med att klättra utomhus på riktig sten, i solen!
Nu kan säsongen komma igång tycker jag, Jag är redo!

Standplats

Rent klättermässigt har jag stått stilla på standplats ganska länge nu. det har varit tråkigt väder, kallt och regnigt. Plasten har inte intresserat mig det minsta och en liten krabat har tagit all min tid.
men snart är väl våren här?
Gick en promenad med Jonatan förbi Gärdsås idag, fingrade lite entusiastiskt på startgreppen till sockerbiten. Stenen var ljummen.
Klart klätterbart med rep också. Tillfället gled ur händerna, men det kommer ju fler tåg. Imorgon kanske?

Önskar man stod på en riktig standplats, med luft under fötterna.



Halvvägs upp på "Rain" Haegefjell

Tre pebble sva

Såhär i nyårstider bjuder jag och en läskare från ön.



Ronny Ek blir bekant med gritklättringens natur.
Han har dock missat en kanon-säkring som hade gjort run-outen en knapp meter kortare.
Three peble slab, Froggatt edge, Peak District.. Allt från VS till E2 (HVS enligt mig)


Årets nyårslöfte:
Ha kul och vara modig!