Påskhelg

Det har varit långhelg.
En jättebra långhelg!

För oss som lever det slappa student och föräldraledighets-livet spelar sånt inte så stor roll.
Fast denna helg hade vi besök av massa gamla bekanta från malmö.

Det blev fyra dagar klättring på raken, väldigt spännande att se hur det funkade med sonen.
Jag fick ganska mycket klättrat faktiskt, mycket tack vare att joanna passat på att bli förkyld...
Mest kan väl nämnas flash av Gladiatorn på skivblocket, som var överaskande fin, OS av Katapulten, vilken var överaskande bitig, och att jag körde lite topp på till susanne... en led att återkomma till.

Tack för en bra helg gänget!
Imorgon börjar nästa långhelg!


Danne kikar över kanten på Chivas regal

Supercrack of bjurtjärn

Jag är uppvuxen på landet, i östra värmland. Lågstadiet och mellanstadiet gick jag på en skola i bjurtjärn, på landsbygden.
Varje dag åkte jag med pappa in till skolan och med skolbussen hem.
För några år sedan när jag var hemma på besök insåg jag till min glädje att denna väg kantades av en överhängande drömspricka.
Den gången var det vinter och jag var ensam, så jag passade på att aida linjen.
Sedan dess har leden på något sätt varit en del av varje hemvistelse (vilket förvisso inte varit så många).
Första sommaren var jag nog för svag för att realisera den, men jag körde lite på topprep iallafall.
Nästa sommar tror jag den var blöt, och till min förskräckelse var det kritmärken på den, och tejprester vid insteget!
Förra sommaren var jag nog aldrig uppe i värmland.

Men nu.. Äntligen stämde allt.
Jag gjorde ett "Old-sight"-försök, kom upp till cruxet iallafall.
Sen efter två kör på topprep för att reda ut sekvenserna satt den fint. Lite gåpåig karaktär och väldigt rolig klättring.
Kan verkligen rekommenderas för de som har vägarna förbi, kanske lägger jag upp det på sverigeföraren, annars är det bara kontakta mig för vägbeskrivning.



Och om någon vet vem det är som vart på den innan mig så vore det väldigt skoj att veta!

vardag

Det är torsdag, man har kommit hem från plugget.
Fru och son är på öppna förskolan, solen skiner.
Först tar man tillfället i akt att slappa i soffan, men sen inser man att man måste ut och rastas lite.

All klättring måste inte vara fin, hård eller häftig. Endel klättring är nära.

Långhelg

Ibland är livet bra gött!
Som när man slutar innan lunch på fredagen och drar ut till Utby och klättrar jamsprickor hela eftermiddagen.
Eller när det är lördag, man är ledig och man drar till Bohuslän och klättrar sva.
Eller när det är söndag, man är ledig och går till utby och klättrar off-widths.

Kort sagt, när man har en långhelg med sommarväder och hela familjen är ute och klättrar.
Det enda minuset var att jag var (och fortfarande är) förkyld, men det kan man ju förtränga när vädret är bra, eller hur?

Skönt att sonen accepterar att vara ute hela dagarna! snart lär han sig sitta upp så han kan leka lite självständigt förhoppningsvis.
Skönt också att vi hittat flera stycken göteborgare att klättra med, och att de är bebistokiga! =mamma & pappa får klättra!


Joanna nobbar de breda sprickorna och cruisar istället Chivas regal i fjällbo.


Sonen spanar in omgivningarna

Gbg VS Mlm

Helgen som gick spenderades hos svärföräldrar i gamla goa Malmoe.
Det var länge sen jag var nere där sist, ett tag innan jul tror jag var senaste gången och man kan ju inte undgå att tänka tillbaka på hur det var att bo där.
Det första som slår en är ju hur gött det är i malmö, det är fullt av liv och rörelse, alla cyklar, man köper falafel som slår götets falafel med hästlängder.
Våren hade kommit lite längre i malmö också vilket ju aldrig är fel.


Ribbersborg med överkroppen i bakgrunden

Men sen ser man sånt som man inte tänkte på när man bodde där. Trafiken!
Vad är grejen egentligen? Folk kör hej vilt, byter körfält utan att titta sig för, cyklar rakt ut i vägen trots rödljus och bilar! Och bilar bilar överallt! Herregud vad skönt det helt plötsligt kändes att bo i förorten.



På söndagen åkte jag med tomi och mattias till Kjuge. Jag hade hoppats på att få åka till kullen, men på lite brokiga vägar blev det till slut kjuge.


Tomi visar sina tradskills på GT-sprickan

Helt OK faktiskt, jag har ju inte klättrat så mycket där.
Vi flummade runt och klättrade lite blandade grejer, mest sånt vi tyckte såg fint ut. Det blev en mycket trevlig dag, med mycket förnedring, men på slutet av dagen var det ändå jag som inte ville åka hem!



Men herregud, vilken tid det tog! 10 mil i bilen för att klättra lite. Saknar inte!

Komma hem till göteborg, sonen är sjuk så det bestäms i samförstånd att det är mammans tur att få klättra.
Jag passar på att ta en promenad så grabben får lite frisk luft. Tar mig till utby och hälsar på Joannas nya kompisar, snackar lite skit och tittar på ledpress.
Vidare till Gärdsås där Danne och Anna har klipppremiär, den ena var dock för tjock för att kunna klättra. Vi väntar med spänning på resultatet där.

Strålande sol och en långpromenad med två stopp för att hänga och snacka skit. Helt OK

Summering.
Malmoe är en sjukt trevlig stad, men... klättring... njae
Göteborg. Framtiden.

Gbg - Mlm 2-1

Fettisdagen

Jag vaknar sådär vid 7-8 tiden av en bestämd ung man som verkligen inte vill sova mer. Dags att gå upp.
Mamman ska få lite sovmorgon idag eftersom hon tagit hela natten.
Så fort jag tittar ut genom fönstret bestämmer jag mig. Jag vill inte vara en fettis idag, Jag ska klättra.

Vid halv elva tiden är det dags att göra något, situationen börjar bli ohållbar. Mamman måste väckas.
Sagt och gjort, någon timme senare är ryggsäck och barnvagn packade.
Vi kör bil-lös approach idag, tar oss ungefär en halvtimme till gärdsås i strålande väder, förbi promenerande pensionärer i bergsjön.



Att vara ledig i veckorna har sin klara fördel iform av tomma klippor, så även idag.
När racket väl satt på selen, och skorna var knutna upptäcker jag att snurre sprätt är vaken och ligger och tittar i vagnen! Vafalls.
Bestämmer oss för att köra ändå.



Vi tänkte bara få lite "mileage" idag, inget svårt alltså utan bara köra på och njuta.
Vi börjar med jappe.
Kommer upp till diedret som utgör kruxet.

VUUÄÄÄGÄHÄHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Fan.
Som tur är körde vi med grigri-säkring från träd, så joanna dissade mig och skötte lillen istället.
Så där stod man precis innan cruxet utlämnad till sitt öde.
Tappade tålamodet efter ett tag och byggde ett ankare att fira mig ner i.
Då sonen inte riktigt ville anpassa sig så blev jag utlämnad till att avsluta jappe i desperat rep-solo-stil.



När väl det var klart fick vi ändå lite lugn och ro, så vi kunde köra Jug och start & speed innan vi tog kaffe, bulle och hemgång.

Med klättring i kroppen är det väl ok att ta en semla?

Rätt gött ändå att gå till klippan, rätt gött att säsongen är igång, rätt gött att det bara är några futtiga veckor kvar till climb-in.
Och rätt gött att ha med sonen ut till klippan!

Blomkålar och markfall

Igår bar det iväg norrut, till Nordkroken.
Tillsammans med Danne, Linus och John var siktet inställt på kanske den sista isklättringen för säsongen.

Jag hade inte varit vid nordkroken innan och blev redan under anmarschen ganska fascinerad och glatt överraskad.
Nordkroken ligger på Hallebergs nordvästsida, som är en stor diabas-ås. Nordvästsidan är en jättelång klippbrant, på sina ställen uppåt 60-70 meter hög, vertikal och pepprad med sprickor.
Dessvärre ser det mesta väldigt löst ut. men om man får drömma lite så hade det gärna fått vara fastare och renare.. mums.

Men nu stod ju is på tapeten. Och isfallet vi gick till var nog den sjukaste isen jag sett hittils (men då har jag ju inte sett så mycket heller..)



Danne ledde upp en is i en kamin först, som jag följde med glädje. Det hade varit ganska kallt under natten, så isen var porös.
När det blev dags för min ledtur valdes en is längre till vänster som för mig var ganska brant i starten men sen flackade av efter 10 meter.
Satte en skruv efter jag gått upp på en knöl, sen hackade jag på i glatt mod.

Sen stod jag plötsligt på marken igen, med repet sträckt och händerna krampande om yxorna!
Vafan! Markfall från 4 meter, med yxor och stegjärn, och den enda skråman är ett litet blåmärke under höger ringfingernagel.
Det var ju inte så märkvärdigt.

Skaka av sig adrenalinet och sen upp igen. Jag tror att jag kanske slog världsrekord i att sätta isskruvar. Skakigt och sketchy, men upp kom jag till slut. Känslan av marken som hastigt närmade sig fötterna gjorde sig påmind under hela leden.
Nu hoppas jag bara att det inte kommer hemsöka mig när tradsäsongen kommer igång.


Skakig men nöjd säkringsman

Efter denna lilla resa ledde Danne upp en riktig resa, som jag sen fick följa.
Helt sjuka formationer med stora blomkålar och mixklättring i hörn.


Danne inleder resan

grymt! Men nu håller vi väl tummarna för att vädret blir mildare. Jag vill lägga kil!
Prognosen ser ju minst sagt lovande ut!