Bohuslän lockade i helgen till besök. Sveriges roligaste klätterklubb planerade en liten hyggestur till meckat, så då är man ju inte sen på att haka!
Prognosen såg sjukligt lovande ut, så jag tyckte det var dags för ett länge omtalat projekt i bohuslän av det för mig lite annorlunda slaget.
Några SMS till hjälte nr1, juret i värmlandsskogarna och planen stod fast.
Jag kommer upp på torsdag kväll vid nio-snåret, bilstereon pumpar ut Ras crickets sköna basgångar ända tills jag vrider ur nyckeln och det blir kolsvart och tyst. Ensam i mörkret vid klubbstugan. Lite ovant och smått kusligt att gå runt där i pannlampans sken där det brukar vara så fullt av liv.
Martin dyker snart upp och vi snackar lite skit och kommer i säcken tidigt.
Klockan ringer 06:00 ingen alpin start här direkt men vi vill ändå komma iväg ganska tidigt.
Kl 07:26 står vi vid ett mycket dimmigt och fuktigt galgeberget redo att sätta igång.
Det är ju aldrig skoj att klättra blött, men jag var redan innan inställd på att det skulle vara daggigt och fuktigt såhär tidigt på morgonen, men det går ju över om någon timme när solen kommer fram! vilket vi i efterhand kan konstatera att det aldrig gjorde...
Ticklisten på galgeberget blev:
Återkomsten 4+ 30m
Uppkomsten 5- 30m
ormbiten 6 30m
Palimpsest 5+ 40m
DNA/mutant 6- 35m
Vidare mot monumentala häller:
Chapman 6 40m
Mallorol 6- 35m
Hallinden:
Ettan 6 50m
Prismaster 6- 55m
Svaneberget:
Slippery when wet 5- 22m
Bergskritisk polska 6- 35m
Bohusvals/Granitsnoken 6- 25m
Okänd spricka+slabb i vänsterkanten 6 40m
Välseröd:
Villskudd 6- 40m
Ungdoms slövsinn + Jungfrun 6 40m
Järnkaminen 5 30m
Brappersberget:
St Pauls 5+ 30m
Sacre coeur 6- 30m
Big Ben 5 25m
Kyrkråttan 3+ 25m
I mörkret strax efter 21-snåret gav vi upp och styrde våra trötta kroppar hemåt stugan.
Totalt alltså 687 meter, även om jag nog kan tycka att förarförfattarna har tagit i lite i underkant på vissa leder.
Det var en rolig och intressant led med speed-mentorn Jurander. Förhoppningsvis få vi en chans att komma tillbaka någon gång när förutsättningarna är lite bättre, d.v.s att några leder är torra, det går liksom så mycket fortare då, vilket förhoppningsvis skulle leda till att vi inte behöver åka till brappers för att fylla ut metrar, utan kanske istället skälefjäll!
Resten av helgen gick i den slitna kroppens tecken.
Men jag fick iallafall äran att ta några fotografier på hjälte nr2.
En ung herre som har den åtråvärda förmågan att visa noll respekt för leder som ligger lite sådär på gränsen. Önskar att man själv en dag kunde våga röra sig lite utanför komfortzonen.
Lärdomar av helgen:
1. Det är jobbigt men roligt att klättra långt.
2. Blöt klippa kan faktiskt erbjuda förvånansvärt bra friktion.
3. Lärdom nr 2 gäller inte om klippan är beklädd med lavar eller alger.
4. Det är bra att äta något ibland.
5. Danskar kan ryta.
6. Repskydd är bra för psyket när man hänger frihängande i enkelrep över en kant.
