måndagen den 14:e april 2014

Bloggen är död!

Länge leve bloggen.
Det var ett tag sedan nu, förra året gick klättringen på sparlåga. Barnen fick den mesta tiden som inte jobbet stal från mig.
Nu är jag ledig från löneslaveriet, en liten tid iallafall.
Klättersuget har kommit tillbaka, och barnen klarar sig ju nästan själva nu...

De senaste dagarna har spenderats i smålands djupa skogar, Skallaberg närmre bestämt.
Den 10:e april skulle varit Toms födelsedag, och det bjöds in till den andra årliga minnesträffen.
Jag hade många projekt i tanken när jag satt i bilen på onsdag kväll, som vanligt startar jag i princip alla projekt samtidigt och det ser länge ut som att jag inte ska knyta ihop något av dom.
Men så, sista kvällen, öm i ungefär alla centimetrar i kroppen så lyckas jag krafsa mig upp för Crilles fina feta Grundrisse.
Superfin klättring som skulle kunna benämnas "vuxen" om den skulle beskrivas i en västkustförare.
Här finns en liten videografisk beskrivning för den intresserade.

På återseende!


Grundrisse from Petter Åsander on Vimeo.

söndagen den 7:e april 2013

Vad händer?

Ja, det kanske ni undrar? fast de flesta som läser här känner mig nog såpass väl att ni vet att jag fått en till unge.
Så med två barn blir det inte så mycket tid över till bloggen.
Utesäsongen har iallafall brakat igång rejält här på västkusten, vädergudarna har varit på sitt bästa tänkbara humör de senaste 3-4 helgerna.
Tillfälligheterna har tagit mig till gärdsås nästan samtliga dessa helger.
Känslan av att vara tillbaka på sten är underbar, och det känns inte som att jag har tappat så mycket under vintern, trots att jag i princip inte har klättrat någonting.

 Förra helgen fick jag äran att klättra sträckfisk, som är en lite halvt sparsamt säkrad led, iallafall i cruxet. Jag jobbade in leden på topprep, i typ 4 kör sen panagade jag på och hade ett jättebra flyt..
Skön formkoll!
I torsdags kom ett meddelande på telefonen: "Gärdsås på lördag eller? China Corner borde ju onsightas" Ingen tvekan där direkt, bara haka på!
Förvånad blir man dock när man kryper upp till klippan och möts av gubbarna från kortedala brandstation som har firningsövning med stegbil över just china corner! När dagen började lida mot sitt slut gav sig brandkåren av och lämnade mig utan några bortförklaringar till att inte prova.

Oj vilken led. utan att avslöja för mycket kan jag bara rekommendera dig att köra den... den är lättare än den ser ut, och full av överraskningar. Ni får nöja er med en suddig mobilbild:




Så, dosethprojektet lever alltså vidare för alla er som undrar..
6 leder kvar.
Pripps
Guiness
Vit ambivalens
Samsara
Sahara
Gullebrand

Bara svåra saker kvar nu, Ser nog mest fram emot Vit ambivalens.
Låt våren komma!

söndagen den 6:e januari 2013

Hur beter vi oss egentligen?

Det var i torsdags, vid lunchtid ungefär som radionyheterna berättade att en svensk man försvunnit i en lavin i norska Hemsedal.
Jaha tänkte man, det var ju lite tråkigt.
I nästa mening berättar nyhetsuppläsaren att mannen ingick i ett sällskap om tre ute för att isklättra.
Helvete, kan det vara någon man känner tro? Jag skakar av tanken och fortsätter koppla mina elskåp som ska reglera ett gigantiskt vattenreningsverk som är tänkt att förse Mexico city med dricksvatten.
Funderar på att smsa en bekant med fingrarna i förbundet och fråga om han vet vem det är, men bestämmer mig för att jag inte ska lägga näsan i blöt, det är säkert ingen jag känner.

Senare på kvällen ringer en god vän, åhh tänker jag, han vill diskutera sommarens Bohusprojekt!
Han frågar vad jag gör och vi delar lite vanligt kallprat någon minut, jag hör att han inte är munter.




Plötsligt säger han: "xx finns inte mer"



Magen knyter sig. Finns inte mer.
Vad betyder det? Finns inte mer?
Han har slutat existera.

Verkligheten slår en i ansiktet med ljusets hastighet, jag vet att precis denna mikrosekund är någon sorts vändpunkt eller iallafall stolpe i livet.

Jag fick tyvärr aldrig äran att lära känna honom jätteväl, så detta är inte ett blogginlägg som berättar hans historia. Den kan andra berätta mycket bättre.

Men klättring har en förunderlig förmåga att knyta väldigt starka band mellan människor, vi knyter ändå en förbindelse värdig 22 kilonewton mellan oss. Hans död påverkade mig omedelbart, trots att vi aldrig var nära, det var svårt att sova och tankarna har snurrat konstant sen det där telefonsamtalet i torsdags.

Vad gör vi? det hade kunnat vara någon närmre? det hade kunnat hända när jag var med! det hade kunnat hända mig!
Tankarna far fram och tillbaka hela tiden, vad innebär det egentligen när någon dör? kommer han verkligen inte tillbaka? vad ska hans älskade flickvän och familj göra nu? hur mår dom andra två som var med? hur tänker deras familjer.
Tankarna blir för mycket..

Det slår mig, och fascinerar mig att jag drabbas ganska mycket av det här trots att jag som sagt aldrig stod honom så nära. Men det var nog så att han var en av de människor som fanns i min periferi som jag gärna ville ha in lite närmre centrum. När jag tänker på det så är ni väldigt många som står där tillsammans och väntar.

Ni betyder jättemycket för mig!
Titeln på inlägget kommer sig av att jag funderat en hel del på det de senaste dygnen, alla ni som finns runtomkring, som jag ännu inte fått lära känna till fullo, ni betyder mycket för mig, ni är en del av mitt liv.
Eller jag får kanske säga vi är en del av varandras liv.

Varför håller vi människor på och tassa på tå runt varandra så mycket? jag rannsakar mig själv och funderar på vilket intryck xx kan ha fått av mig? förstod han att jag ville bli bättre vän med honom? eller visade jag upp min vanliga dryga självupptagna yta?

Livet är skört, man vet aldrig när det tar slut, eller vem som rycks bort från det. Jag är väldigt tacksam för alla människor som finns i mitt liv.

Och jag menar verkligen inte bara ni som jag umgås med, jag menar alla ni som på något sätt finns runtomkring mig, Ni är meningsfulla.

Om jag hade tyckt att nyårslöften hade varit eftersträvansvärt så hade årets löfte varit väldigt givet. Att visa uppskattning för människorna som förgyller mitt liv.

Tack för att ni finns
Tack för att ni tar hand om er
Tack för att vi är en del av varandras liv

Jag hoppas att vi kommer närmre varandra under 2013 och att vi får tillfälle att dela glädje.

tisdagen den 18:e september 2012

Bohuslän mä släkten

Vi tog en tur till bohuslän en helg. Mor och far anslöt. Det var spännande att guida runt gamlingarna bland kobbar och klippor. De klarade sig bra, både på den sociala fronten i stugan, och morsan gick tillomed sin första led. Diagonalen på ävja, som andreman i synnerligen god stil! starkt jobbat. Tyvärr inga bilder från morsans prestation, men här är lite annat: Ulorna
Jonte testar hjälmen och kollar så att morsan sköter sig Ulorna
Ulorna
Tränar kilplaceringar Ulorna
Namnlös spricka på ulorna, Led nr 17 tror jag.. mycket fin! Ulorna
Tiega är guld!

onsdagen den 22:e augusti 2012

tisdagen den 14:e augusti 2012

En tripp till Bohuslän

Jag har nyligen gått en marknadsföringskurs och lärt mig vad som säljer när det gäller rörligt foto, så under helgens besök i bohuslän passade jag på att filma ett klipp som jag tror ska generera många visningar.

Hur som helst var det en ovanligt trevlig vistelse. Man fick äran att stifta bekantskap med laybacksprickan på björkberget (som jag bokat återträff med), Granitbiten, hot n tots, björnbärssnårigt, en nytur! lite annat och framförallt massa trevliga nya klätteransikten.

nu håller vi tummarna för att helgen som kommer bjuder på bra väder!

Varsågoda, låt föreställningen börja:

torsdagen den 2:e augusti 2012

Nedkopplad

Offline på Häller är en led som jag haft stor respekt för sedan jag började klättra egentligen.
En av mina första repkamrater provade den på sin första visit i bohuslän och berättade för mig hur häftig och hård den var.
Många gånger har jag tänkt att jag ska prova den, men respekten och tillfälligheterna har nog hållit mig borta.
Tills i våras då jag provade den tillsammans med Ronny.

I måndags fick jag dock glädjen att sätta den. På andra försöket, första för dagen, utan uppvärmning (träningsvärk dagen efter...)

Väldigt rolig klättring! att hänga bara med knät inne i en brant spricka och känna sig helt bekväm med det är något alla borde få känna!

Men som ni hör i videon var det nära att åka av en gång, jag hade slarvat med vänsterfoten, men lyckades plocka fram det lilla extra..

En enkel video som kanske lockar någon att prova denna pärla.