Klassisk bohusk förnedring

På Onsdagkvällen bar det av norrut i en fullpackad Kia.
Joanna, Anders, Daniel och undertecknad styrde kosan mot sveriges mesta klätterområde.

Framme vid stugan var allt frid och fröjd som vanligt, bara ett fåtal tält hade smugit sig upp, ju längre kvällen gick desto fler tält blev det dock. 17 bilar räknade jag till innan jag gick och lade mig! Sjukt!

Första dagen bar det av till Galgeberget tillsammans med en mycket trevlig Disa.
Lite uppvärming och mysklättring på sydsidan, med bland annat "galgen" som jag varmt rekomenderar. Sedan bar det av mot masken, som det varit kö på hela dagen.

Så blev det min tur, ledförsök såklart. citat: "Det ser klart överkomligt ut faktiskt"
Totalstopp, jag kan inte jamma, det går bara inte, och fötterna vill inte stå någonstans.
Inför en hel samling starka stockholmare fick jag så Dogga förbi cruxet och sen fegklättra utsteget.
Ahh Bohuslän at it´s best! Jag ska vara mer ödmjuk fortsättningsvis.
Anders & Daniel skickade dock stort med Onsigth respektive flash av DNA (mutant variant). Grattis!

Torsdag kväll och hygge vid stugan tillsammans med ett riktigt stort skånegäng. och riktigt mycket folk i övrigt också. 24 bilar som mest! Det var riktigt trångt!

Fredag morgon, ösregn i ett par timmar. Något deprimerad stämning vid frukostbordet.
Vi bestämde oss iallafall att åka ut till Smögen och kolla in hur vädret var där, och sen kanske åka och visa Ulorna för bohusnybörjarna..
Smögen bjöd på uppklarnande väder, så vi åkte tillbaks och lunchade och stack sedan ut till Kleven.

Klippan var kanske inte bohus finaste direkt, men helt okej klättring i de lite lägre graderna.

På lördagen kikade vi först på Bergkirstis, som var ett veritabelt vattenfall. Vidare till Nordens Ark, som bjöd på repetition av Ronnys superfina svatur, och en tur som inte fanns med i föraren men som säkerligen gjorts. Den bjöd iallafall på en rejäl runout, jag stog och tvekade säkert 15 minuter innan jag beslutade att vika av till höger och lägga en fegsäkring för att undvika dödsstörtning. Det kändes lite fint iallafall.

Vidare till Tåsteröds Vatten bestämdes det sen. Alltid kul att besöka en ny klippa i Bohuslän.
Leden som lockade mest (nixten) var såklart blöt, så jag gav mig på en annan led.
Dödsvertikalt från start, och en två-tre meters klättring på slopers innan första säkringen. Två meter upp inser jag att det här inte är min grej, landningen är väl förvisso rätt OK men jag är inte så överdrivet sugen på att testa Joannas spotter-förmåga. Hjärtat bankar som om det vore sista minutrarna och jag är övertygad om att jag inte kommer klara att reversera.

Väl nere på marken igen känner jag nog innerst inne att mina tömda energidepåer inte kommer tillåta någon mer klättring idag.
Tåsteröds vatten skrämde iväg oss kan man säga.. huhh.
Så vi tar istället pojkarna till Ängahagen och kastar upp dom på den superfina "Bästa leden i välseröd", med viss förskräckelse (tror jag) jammade dom sig igenom kruxet utan större problem båda två! starkt jobbat! Jag och Joanna smet dock iväg till Bovallstrand och myste vid en väldigt speciell utkiksplats.

Sista dagen var det så dags för Häller. Jag tyckte det var lämpligt att toppa av långhelgen med den ultimata förnedringen. Tydliga Hörnet, jag har vart på den innan och blivit utspottad, Nu var det dags igen.
Mycket riktigt, kämpade mig uppför hela jävla leden upp till cruxet som är typ 2 meter under toppen.
Jag dryper av svett, storsprickan har sugit ut alla mina krafter och säkringarna sitter precis där jag måste sätta händer och fötter, det finns ingen möjlighet att klara det här.
Genomsvettig och trött så jag tror jag ska dö hasar jag mig till sist över toppen efter att ha hängt, doggat, stått i slingor och krafsat ner alldeles för många stenar på Joanna.

Förnedringen toppas såklart av att samma stockholmare som var på galgeberget ganska enkelt gled upp för "offline" medans jag satt på stenarna och slickade mina sår.

Allt som allt: Vi hade en klassisk helg i sprickornas paradis

You gotta love that place called Bohuslän!

Lektyr

Idag fick vi påökning, hyllan ska krönas av två nya publikationer.
Och den enda är faktiskt en purfärsk publikation.

Första intrycken är att rockfax som vanligt genererar gedigna böcker med tydliga och klockrena bilder.
Och att England är ett konstigt ställe, konstiga grader och konstiga väggar.

ticklist so far:
"The peapod"
"Eliminate wall"
"The Asp"
"Valkyrie"

m.m. (tips emottages tacksamt)

På onsdag packar vi bilen och åker till crack-meckat bohuslän, för första gången på ganska länge.
Förväntningar ligger i luften, många projekt som ber om att avslutas, men så har jag också en lite varnande känsla i vänster arm...
Hmmm.. ajjabajja...

Det blir som det blir. Ha en bra långhelg!

Skåne

Det finns ett landskap i vårt land som jag hyser dubbla känslor inför.

Oftast brukar jag proklamera att jag hatar det, Ingen skog, inga klippor, bara stadsmänniskor eller inskränkta hillbillies. Folk pratar Danska, även de som inte är danskar.
Och som klättrare i Malmö är det lite påfrestande att ha så pass långt att åka för att kunna klättra.

Men sen så har vi havet, åkrarna och de böljande fälten!
En dag som denna måste man älska skåne, att ta en kort dagsutflykt till en av de närmaste klipporna bli störd av en grupp scouter med skit bakom öronen.
Det var spännande att få känna på "Hot shot" som ju är en av skånes gamla testpieces.
And well, i didn´t have what it takes...
Väldigt kort och fingrig led, kortare än vissa boulders på kjuge hehe..

Nåväl, Strålande sol, böljande rapsfält, och vindmöllor.
Lite kommer man sakna skåne när man inte bor här längre!

Solskensklättring i Norra Rörum

I dag blev det mys-klättring på Norra Rörum och jag fick klättra lite lätta leder för att försöka arbeta på led-psyket till nästa helg i Bohuslän. Jag värmde upp på Baksprickan och Klarälven, den andra var finare än den första. Sen blev det lite topprepsklättring på Myrslok, Pissmyrornas hämnd och Hot shot som alla tre var väldigt fina.

Jag blev riktigt förvånad av hur fin klippan var och bor man i Skåne och vill ut och klättra tycker jag verkligen att Norra Rörum är en fin dagsutflykt.


Vi hann även med att kolla en sväng på bouldertävlingen på Stapelbädden, grymt imponerande att se så många duktiga klättrare, bra jobbat!

antiklimax!

Regn, regn & regn!
I dag skulle jag göra min tävlingsdebut, något jag aldrig trodde att jag skulle vara med om och så blev det! Det är blött och vattnet sipprar från boulderblocken på Stapelbädden. Jag tycker synd om dem som jobbat hårt inför tävlingen och jag tycker synd om klättrarna som peppat och varit nervösa i onödan för dagen.

Lycka till till alla som ska klättra imorgon, jag klättrar på Kullen istället!

Yosemite

Söndag morgon, tidigt tidigt. Man har varit tvungen att jobba på lördagen och därmed grusat planerna om valberget.
Gyllene tillfälle att avsluta lite projekt på kullaberg tänker man ju givetvis då.
Tio minuter senare står vi och rullar tummar utanför Emils dörr, varför kommer han inte ut? upp med telefonen för att ringa honom... Aha, oläst SMS, ont i handleden hoppar av planen.
Hoppas du tar hand om alla dina skador så du kan klättra länge och mycket...

Nästa stopp Helsingborg för att hämta upp en Dansk från Helsingör.
Varför dyker han inte upp? varför svarar han inte på tfn?
55 Minuter senare tröttnar vi och rullar bort från knutpunkten utan honom.
Maken till bangerfest var det länge sedan man såg. nåväl.

Framme vid parkeringen är jag så förväntansfull och klättersugen att jag nästan spricker. Ner till Dörren, sätta ankare, fira ner och rensa.
Mitt senaste ledförsök grusades av all grus och smuts på leden, det ska inte bli likadant denna gången.

Efter lite uppvärming körde jag ledförsök på en gång, stadigt upp på hyllan, lite trevande laybackande upp till vilogreppen innan cruxet, osså pang... fötterna försvinner.
Oj, jag hänger fan kvar i dom här små greppen. På med fötterna igen. Nervös och fumlig.
Lägger grå alien och går ut höger, upp högt med vänsterfoten i höjd med säkringen, sträcka sig, ta små grepp med vänsterhanden, ska dom verkligen vara såhär små? vad händer nu?
Rädd, Feg.

Fan.

Lite Topprep får man väl klättra?
Lätt som en plätt på topprep. såklart sitter allting i huvudet som vanligt, jag mindes inte exakt hur jag skulle göra cruxet och mindes inte att det skulle uppenbara sig bättre grepp om jag bara vågade dra lite i det dåliga greppet först.

Led igen, sätter cruxet utan större problem, kör avslutningen jättenervös för att trilla och sabba allt.
Äntligen! Yosemite är ett avslutat kapitel!
Nu är det bara Svart Magi kvar av de stora grejerna på kullen. (då menar jag av de stora grejerna som jag påbörjat...)

Slutsats: Jag måste bli mer modig och våga gå på lite när jag vet att säkringarna är bra.

Grattis Snygg-Anton som satte Lynet 8+ i helgen, vi väntar spänt på filmbevisen
Och Grattis Rapp som fick förstarep av min fina Rampfeber!

Här kommer en fin bild från förstabestigningen av Rampfeber, jag blir helt sugen på att klättra den igen när jag ser detta. Blir inte du?