En helg med hjältarna

Bohuslän lockade i helgen till besök. Sveriges roligaste klätterklubb planerade en liten hyggestur till meckat, så då är man ju inte sen på att haka!

Prognosen såg sjukligt lovande ut, så jag tyckte det var dags för ett länge omtalat projekt i bohuslän av det för mig lite annorlunda slaget.
Några SMS till hjälte nr1, juret i värmlandsskogarna och planen stod fast.

Jag kommer upp på torsdag kväll vid nio-snåret, bilstereon pumpar ut Ras crickets sköna basgångar ända tills jag vrider ur nyckeln och det blir kolsvart och tyst. Ensam i mörkret vid klubbstugan. Lite ovant och smått kusligt att gå runt där i pannlampans sken där det brukar vara så fullt av liv.
Martin dyker snart upp och vi snackar lite skit och kommer i säcken tidigt.

Klockan ringer 06:00 ingen alpin start här direkt men vi vill ändå komma iväg ganska tidigt.
Kl 07:26 står vi vid ett mycket dimmigt och fuktigt galgeberget redo att sätta igång.
Det är ju aldrig skoj att klättra blött, men jag var redan innan inställd på att det skulle vara daggigt och fuktigt såhär tidigt på morgonen, men det går ju över om någon timme när solen kommer fram! vilket vi i efterhand kan konstatera att det aldrig gjorde...

Ticklisten på galgeberget blev:
Återkomsten 4+ 30m
Uppkomsten 5- 30m
ormbiten 6 30m
Palimpsest 5+ 40m
DNA/mutant 6- 35m

Vidare mot monumentala häller:
Chapman 6 40m
Mallorol 6- 35m

Hallinden:
Ettan 6 50m
Prismaster 6- 55m

Svaneberget:
Slippery when wet 5- 22m
Bergskritisk polska 6- 35m
Bohusvals/Granitsnoken 6- 25m
Okänd spricka+slabb i vänsterkanten 6 40m

Välseröd:
Villskudd 6- 40m
Ungdoms slövsinn + Jungfrun 6 40m
Järnkaminen 5 30m

Brappersberget:
St Pauls 5+ 30m
Sacre coeur 6- 30m
Big Ben 5 25m
Kyrkråttan 3+ 25m

I mörkret strax efter 21-snåret gav vi upp och styrde våra trötta kroppar hemåt stugan.

Totalt alltså 687 meter, även om jag nog kan tycka att förarförfattarna har tagit i lite i underkant på vissa leder.
Det var en rolig och intressant led med speed-mentorn Jurander. Förhoppningsvis få vi en chans att komma tillbaka någon gång när förutsättningarna är lite bättre, d.v.s att några leder är torra, det går liksom så mycket fortare då, vilket förhoppningsvis skulle leda till att vi inte behöver åka till brappers för att fylla ut metrar, utan kanske istället skälefjäll!

Resten av helgen gick i den slitna kroppens tecken.
Men jag fick iallafall äran att ta några fotografier på hjälte nr2.
En ung herre som har den åtråvärda förmågan att visa noll respekt för leder som ligger lite sådär på gränsen. Önskar att man själv en dag kunde våga röra sig lite utanför komfortzonen.

Lärdomar av helgen:
1. Det är jobbigt men roligt att klättra långt.
2. Blöt klippa kan faktiskt erbjuda förvånansvärt bra friktion.
3. Lärdom nr 2 gäller inte om klippan är beklädd med lavar eller alger.
4. Det är bra att äta något ibland.
5. Danskar kan ryta.
6. Repskydd är bra för psyket när man hänger frihängande i enkelrep över en kant.

Korpberget

under förra helgens lilla resa till det lilla landet besökte vi inte bara Amaliagrottan.
På måndag åkte vi under regnhot till Korpberget utanför Kisa.

Det blev en ganska kort vistelse eftersom vi var tvungna att styra kosan hemåt, men jag han ändå med att klämma in 4 leder. fina leder!



Nu sitter man här i ensamhet och önskar att man var i händelsernas centrum.. det vill säga småland.
Ronny och Nicklas är på plats igen, förhoppningsvis är snygg-anton och rappen på väg upp. På plats finns också en viss herr Bolander.
Alla vill vara först antar jag.
Lycka till.

Amaliagrottan

Well. This will be in english, since its about a route that will render international interest.

This weekend we visited småland, with the main event being checking out the incredible roof-crack that the locals had been talking about.

upon arrival we were just stunned by the magnificent surrondings to start with. A really beautfiful lake and magical forest.
And then, this cave with a nice crack splitting the roof.

One way to really tell that i´ve been impressed by something is the amount of pictures i´ve taken. And well, the results from amaliagrottan were pretty bad. I really couldn´t focus on using my camera...

But here´s some kind of video anyway.
This route is kinda hard for me, i hope i will make it some day, i will definitely try. So i really hope someone will grab the FA pretty soon!



Also, be sure to check out Johan Ragnarssons video from the day

Bara fina leder

Kvalitet eller kvantitet, det är frågan ibland.
Förra helgen valde jag definitivt kvalitet.

Det blev en sväng, ganska lång sväng faktiskt, till Bohuslän ons-sön.
På plats var gräddan av smålands tjöt-elit, så stämningen var ju såklart på topp.

Helgens tema för min del var taksprickor. Så till min stora glädje kunde jag efter helgen stryka torsketaket och tor-line i föraren.

Pressen kom tyvärr inte med varken på bild eller film, så jag klippte istället ihop en lite mindre allvarlig filmsekvens.



In order of apperance:
Undertäcknad
Gustaf Larsson
Johan Ragnarsson
Johan Håkansson
Ronny Ek

Guns of Buxton igen

Högsommarvärmen är här igen.
Patetiska försök att klättra påminner en att det är äckligt att klättra när kvicksilvret passerat 25 celsius.

Så ur gömmorna kommer istället en film från härliga vårdagar.

Herr Djurander leker upp en arete.



jämför med Ronnys bestigning

Norge

Vill skicka mina tankar till Norge, Norges folk och Norges klättersamfund.

Kan inte riktigt finna ord...

En bild från min första klätter-resa i norge. John Hovslagarn leder första repan på klassikern Hvite stripe, en halvlång led två timmar från oslo, en timme från utöya.

Entusiasm

Ibland funderar jag över varför jag bloggar.
Det kan kännas som att man gör det litegrann för att skryta, visa upp hur duktig man är.
Men jag försöker intala mig själv att det mer handlar om att inspirera andra människor, och visa upp vad jag gör, även när det inte är något att skryta så mycket med.
Jag tycker ju själv väldigt mycket om att läsa andras bloggar, och det spelar inte så stor roll om det handlar om någon som klättrar 5+ eller 8+, En väl skriven historia om en lätt led är ofta mer inspirerande än en dålig historia om en svår led!

Jag har sagt det förr, men det tåls att upprepas. Stenhård prestation är inte alltid det som imponerar mest.
Vad är prestation förresten?
Prestation behöver ju inte alltid vara att klara något, man kan ju ha presterat en väldigt bra 3-mila-löpning, men misslyckats med sin maraton.
Jag tycker att prestation kan vara att gå onsight på en led som är ganska nära ens sight-gräns... trots att det regnar.

Här kommer en liten film om entusiasm och prestation.

Smålands pärla

Nyss hemkommen från semester. Inte klättersemester faktiskt, nej familjen har varit på bad och sol-semester på den svenska solplayan på Fårö.
Det var magiskt, stränderna var långa, fyllda med svennar och vattnet var perfekt, tillomed jonte badade.

Men ingen riktig semester utan lite klättring, så efter en vecka på stranden stannade vi till hemma hos gästvänliga Anders och Vlora i Eksjö.
Första dagen bjöd på mysig och förvånansvärt lång slabbklättring på trollevägga utanför mariannelund, rekomenderas varmt.
Men huvudnumret var utan tvekan för min del andra dagen som spenderades på den nyupptäckta klippan Jonsbo utanför Österbymo.
Här ligger den klockrena sprickan som i någon månad gått under arbetsnamnet "Kennys crack".
Det är en perfekt och helt sjukt iögonfallande spricka som börjar från marken, slutar på toppen och klyver ett tak på vägen.
Dessvärre har en lokal klättrare satt ett bultat ankare precis innan man ska ge sig ut i taket, klättrat upp dit, hävdat FA och döpt leden till skamvrån. Och det är precis där jag tycker att han ska ställa sig.

Sånt här triggar ju igång min etiska sida, och jag hade våta drömmar om att få bli den första att göra den logiska leden, men den förmodade graden på 7+/8- låg ju bortanför min förmåga, så drömmar var precis vad jag trodde det skulle stanna vid.
Döm om min förvåning när jag helt plötsligt på flashförsöket hänger uppe vid ankaret! Där tryckte jag in en perfekt kam och sen var det bara att börja kriga över läppen.
Krutet räckte inte till denna gången, jag tror dels att jag var väldigt oförberedd på att jag skulle komma såpass långt, och dels väldigt dålig på allt som har med tak att göra.


Foto: Anders Nyberg

Jag var sjukt nöjd med min insats iallafall, och till en början funderade jag nog på att låta det vara så. Men min lokala guide herr Ragnarsson såg till att helt osjälviskt pusha mig i rätt riktning.
Så till slut stod jag där på toppen av Kennys Crack, förvånad över hur pass lätt det hade gått, och att ingen annan gjort det där före mig?


Foto: Anders Nyberg

Så smålands pärla är nu befriad.
Kennys Crack, 7, många stjärnor
ca 25 m
Bitvis brant spricklättring allt från feta fingrar till smala knän. Sva, vertikalt, överhäng och tak.
Förhoppningsvis dyker det upp en liten förare på sverigeföraren snart?
Det är iallafall helt klart värt att åka långt för att klättra denna led! kombinera gärna en resa med det närliggande skallaberg!


Ragnarsson följer och ger oss samtidigt en fin överblick över leden. Foto: Anders Nyberg

Och äntligen har jag förstått mig på det här med videoformat, så här kommer en sjukt lång och tråkig dokumentation av bestigningen. Men den är i sjukt mycket bättre kvalitet än mina tidigare alster.
För att korta ner filmen så har jag klippt bort tre vilor.

Dejt med Doseth

I afton blev undertecknad inbjuden på en dejt med Hans Christian Doseth.
H.C hade bokat ett fint fönsterbord på kinakrogen Tientsin i göteborg.

På menyn stod teknisk stämning, fina takjam, pump och fina säkringar.

Det var lite nervöst i starten, förra veckans fail satt lite kvar i huvudet, men när jag etablerat i taket kändes det lite bättre trots att jag fipplade lite med prylarna.

Gött iallafall att dosethprojektet inte somnat av totalt.. måste måste ticka fler.

Lärdomar

Trilla inte
Om du måste trilla, undvik hyllor
Om det gör lite lite ont, sluta klättra

Väldigt ofta går det inte alls som man tänkt sig.
Ibland till det bättre, ibland till det sämre.

För någon vecka sedan var vi ute och familjeklättrade med de nyblivna föräldrarna danne och anna.
Jag fick då tillfälle att prova Tientsin på topprep, en led som är signerad doseth, och som folk talar varmt om.
Jag har aldrig tyckt att den ser så fin ut, så jag brydde mig inte så mycket om att bryta onsighten.

Satte den på första försöket på topprep!
Gött, men jag hade inte möjlighet att leda den då.

Igår däremot kunde jag klämma in en liten session med linus och nils kvällen innan ett par dagars bohusvistelse.

Gick på led på en gång, kom upp till strax innan taket, pillade in några bitar, etablerade mig i taket insåg att jag behövde lägga något mer.. Swoouuusch. Pjoooing..
Aj.


Aj aj aj. Vad hände? varför landade jag nere i hyllan?

Efter trekvart liggandes på rygg funderandes över hur många veckor rehab detta skulle kräva ställde jag mig upp och bestämde att köra lite topp på leden istället.

Det gick bra, hittade bättre säkringar men vågade inte riskera ett till dåligt fall denna dag.

Idag får jag betala.
Bohusresan blir uppskjuten en dag, och för mig blir det bara barnpassning där uppe.

Annat som hänt:

Varit i bohus och stackat med linus


Hittat fin beta på ronnys projekt som kommer bli ascoolt

Ibland måste man göra nytt

Det är med lite sorg i hjärtat jag sedan länge har insett att mina vantar måste dö. Mina allra första vantar, som varit med mig i många år, och jammat många hundra meter.

Egentligen borde jag kanske bygga på dom ännu ett lager, men jag vill fan börja på ny kula!


R.I.P

I helgen blir det ett par nya. Ja, inte bara nya vantar utan ett gäng nya leder hoppas jag.
Förra helgens klippfynd lovar stort, riktigt stort.
Mer om det kommer förhoppningsvis såsmåningom.

Förra helgens nytursmakande blev litegrann av en besvikelse, inte riktigt så långt och fint som det såg ut från marken, och med en anmarsch som innefattande scrambling uppför vertikal terräng beklädd med enbuskar.


Linus gillart

Det blev iallafall "release me" en mysig 5+ med överaskningscrux.
Blir förhoppningsvis fler linjer på det berget, mer info senare.

sol & regn

Lördagen bjöd på två pass klättring först med Rebecca som klättrade Till & Luftiga steget alldeles galant och jag som föll från den övre replängden på Gunnars skräck. Det var skönt att trilla lite speciellt när det var helt oväntat.
På eftermiddagen blev det klättring på Koskenkorva och jag följde svarta diedret som hmm jag tyckte sådär om.

På söndagen hann jag och Emil fram till stigen under Hollywood och spanade upp mot trädgrenarna för att inse att lederna skulle vara plaskblöta innan vi kom fram, bättre lycka i eftermiddag!

Idol: Johnny Dawes

Jag träffade Johnny en gång för två år sedan.
I hans hemstad Lanberis i Wales, en liten krum figur som hoppade runt på kryckor inne i hälsokosten.
Minns inte riktigt vad vi köpte av honom nu, men han var trevlig iallafall.

Han kör mycket rehabklättring och jag förstår varför! Rehab är kul.
Men han kör på lite hårdare saker än vad jag gör. han är fräck.



Det finns ett annat skitcoolt klipp från committed tror jag där han kör ett slabb på roaches utan händer. hittar inte det nu dock.



Blev tyvärr lite mycket dab med armbågarna.. Ska repetera den någon gång och göra det snyggare.

Rehabklättring

Satans elände att fingret ska vara trasigt när fru och son är bortresta och vädret bjuder på sendar-kyla!
Men man får göra det bästa av situationen såklart. Rehabklättring är ju också klättring!

Det gav mig dessutom tillfälle att som lovat prova en ny liten sak, typ.. Man ska ju som du vet inte ha åsikter om saker man inte provat.



Så ut och prova! krystad klättring är också klättring!

Paket

Senaste utedagen (i torsdags) gick egentligen helt åt helvete.
Jag föll av på dessertören, trots att jag hade betan.
Jag blev sjukt överraskad och pumpad på monster crack, 8 meter 5+!
Jag föll av två gånger på monster layback, som också bara är 8 meter, men lite styvare.
Och efter nämnda ansträngningar har höger lillfinger dessutom hamnat i ett litet fint paket tillsammans med höger ringfinger.



Jag har lite svårt att dra mig till minnes en klätterdag som på pappret varit sämre.

Men fan vilken fin dag det var ändå!
Det var gött att få göra första ledförsöket på dessertören, och man kan ju liksom inte vara ledsen efter att ha varit uppe på den!
Och jag blir ju glad när leder överaskar, när man tror att det ska vara en söndagspromenad (monster crack) men det i själva verket är en brant pumpfest trots sin ringa längd.

Monster layback var också ett kapitel för sig. klockren monoton brant layback i 8 meter, med perfekta säkringar överallt.
Layback är inte min starka sida, så jag flög av ganska omgående, tog mig upp till toppen, rensade och gjorde ett till försök.
Var irriterande nära på andra försöket men lyckades inte hålla musklerna i styr. Hittade dock en sjysst beta som ska göra nästa försök till en succé!

Om några veckor när fingret vill samarbeta igen vill säga.

Jag fick också äran att beskåda Ida göra on-sight-försök på slot-machine. Den sitter nästa gång

Guns of Buxton

Ok, här kommer film tre från helgen. Känns helt sjukt att spruta ut så många filmer och så många blogginlägg så tätt. inte likt mig.

Men iallafall.
På lördagen fick jag äran att se min (första) skapelse i utby repeteras.
Guns of Buxton är en mysig areteformation mellan Dart och Till, under stora väggen.

När jag kom upp dit efter att ha fixat färdigt med sonen, och frugans packning var ronny och niklas i full färd med att öva in den på topprep.
Jag och Martin hakade på, den sistnämnde utan problem. Jag gick helt bet, hittade inte min sekvens och allt kändes hårt. Har jag verkligen lett den leden tänker man lätt då?
Efter att båda herrarna lett den upp provade jag igen och hittade min sekvens, men min positiva tvåfingers-crimp som ingen av de använt... puuh!

Här kommer iallafall om någon orkar titta en film på Ronny som gör andra repetitionen (skulle jag tro)



Ut och prova den!

Crack of Doom

Fredag innan climb-in. En av utbys finaste och blötaste linjer är för ovanlighetens skull torr.

Passa på att klättra denna pärla om ni finner den torr! belöning direkt.




poäng till den som hittar tre fel

GBG King-line

I helgen var det climb-in. det kan du inte ha missat.
Söndagens stora händelse fastnade på film, Martin Djurander satte äntligen sitt drömprojekt.

Beskåda en kort film om passion, slit, glädje och en gnutta galenskap.

Påskhelg

Det har varit långhelg.
En jättebra långhelg!

För oss som lever det slappa student och föräldraledighets-livet spelar sånt inte så stor roll.
Fast denna helg hade vi besök av massa gamla bekanta från malmö.

Det blev fyra dagar klättring på raken, väldigt spännande att se hur det funkade med sonen.
Jag fick ganska mycket klättrat faktiskt, mycket tack vare att joanna passat på att bli förkyld...
Mest kan väl nämnas flash av Gladiatorn på skivblocket, som var överaskande fin, OS av Katapulten, vilken var överaskande bitig, och att jag körde lite topp på till susanne... en led att återkomma till.

Tack för en bra helg gänget!
Imorgon börjar nästa långhelg!


Danne kikar över kanten på Chivas regal

Supercrack of bjurtjärn

Jag är uppvuxen på landet, i östra värmland. Lågstadiet och mellanstadiet gick jag på en skola i bjurtjärn, på landsbygden.
Varje dag åkte jag med pappa in till skolan och med skolbussen hem.
För några år sedan när jag var hemma på besök insåg jag till min glädje att denna väg kantades av en överhängande drömspricka.
Den gången var det vinter och jag var ensam, så jag passade på att aida linjen.
Sedan dess har leden på något sätt varit en del av varje hemvistelse (vilket förvisso inte varit så många).
Första sommaren var jag nog för svag för att realisera den, men jag körde lite på topprep iallafall.
Nästa sommar tror jag den var blöt, och till min förskräckelse var det kritmärken på den, och tejprester vid insteget!
Förra sommaren var jag nog aldrig uppe i värmland.

Men nu.. Äntligen stämde allt.
Jag gjorde ett "Old-sight"-försök, kom upp till cruxet iallafall.
Sen efter två kör på topprep för att reda ut sekvenserna satt den fint. Lite gåpåig karaktär och väldigt rolig klättring.
Kan verkligen rekommenderas för de som har vägarna förbi, kanske lägger jag upp det på sverigeföraren, annars är det bara kontakta mig för vägbeskrivning.



Och om någon vet vem det är som vart på den innan mig så vore det väldigt skoj att veta!

vardag

Det är torsdag, man har kommit hem från plugget.
Fru och son är på öppna förskolan, solen skiner.
Först tar man tillfället i akt att slappa i soffan, men sen inser man att man måste ut och rastas lite.

All klättring måste inte vara fin, hård eller häftig. Endel klättring är nära.

Långhelg

Ibland är livet bra gött!
Som när man slutar innan lunch på fredagen och drar ut till Utby och klättrar jamsprickor hela eftermiddagen.
Eller när det är lördag, man är ledig och man drar till Bohuslän och klättrar sva.
Eller när det är söndag, man är ledig och går till utby och klättrar off-widths.

Kort sagt, när man har en långhelg med sommarväder och hela familjen är ute och klättrar.
Det enda minuset var att jag var (och fortfarande är) förkyld, men det kan man ju förtränga när vädret är bra, eller hur?

Skönt att sonen accepterar att vara ute hela dagarna! snart lär han sig sitta upp så han kan leka lite självständigt förhoppningsvis.
Skönt också att vi hittat flera stycken göteborgare att klättra med, och att de är bebistokiga! =mamma & pappa får klättra!


Joanna nobbar de breda sprickorna och cruisar istället Chivas regal i fjällbo.


Sonen spanar in omgivningarna

Gbg VS Mlm

Helgen som gick spenderades hos svärföräldrar i gamla goa Malmoe.
Det var länge sen jag var nere där sist, ett tag innan jul tror jag var senaste gången och man kan ju inte undgå att tänka tillbaka på hur det var att bo där.
Det första som slår en är ju hur gött det är i malmö, det är fullt av liv och rörelse, alla cyklar, man köper falafel som slår götets falafel med hästlängder.
Våren hade kommit lite längre i malmö också vilket ju aldrig är fel.


Ribbersborg med överkroppen i bakgrunden

Men sen ser man sånt som man inte tänkte på när man bodde där. Trafiken!
Vad är grejen egentligen? Folk kör hej vilt, byter körfält utan att titta sig för, cyklar rakt ut i vägen trots rödljus och bilar! Och bilar bilar överallt! Herregud vad skönt det helt plötsligt kändes att bo i förorten.



På söndagen åkte jag med tomi och mattias till Kjuge. Jag hade hoppats på att få åka till kullen, men på lite brokiga vägar blev det till slut kjuge.


Tomi visar sina tradskills på GT-sprickan

Helt OK faktiskt, jag har ju inte klättrat så mycket där.
Vi flummade runt och klättrade lite blandade grejer, mest sånt vi tyckte såg fint ut. Det blev en mycket trevlig dag, med mycket förnedring, men på slutet av dagen var det ändå jag som inte ville åka hem!



Men herregud, vilken tid det tog! 10 mil i bilen för att klättra lite. Saknar inte!

Komma hem till göteborg, sonen är sjuk så det bestäms i samförstånd att det är mammans tur att få klättra.
Jag passar på att ta en promenad så grabben får lite frisk luft. Tar mig till utby och hälsar på Joannas nya kompisar, snackar lite skit och tittar på ledpress.
Vidare till Gärdsås där Danne och Anna har klipppremiär, den ena var dock för tjock för att kunna klättra. Vi väntar med spänning på resultatet där.

Strålande sol och en långpromenad med två stopp för att hänga och snacka skit. Helt OK

Summering.
Malmoe är en sjukt trevlig stad, men... klättring... njae
Göteborg. Framtiden.

Gbg - Mlm 2-1

Fettisdagen

Jag vaknar sådär vid 7-8 tiden av en bestämd ung man som verkligen inte vill sova mer. Dags att gå upp.
Mamman ska få lite sovmorgon idag eftersom hon tagit hela natten.
Så fort jag tittar ut genom fönstret bestämmer jag mig. Jag vill inte vara en fettis idag, Jag ska klättra.

Vid halv elva tiden är det dags att göra något, situationen börjar bli ohållbar. Mamman måste väckas.
Sagt och gjort, någon timme senare är ryggsäck och barnvagn packade.
Vi kör bil-lös approach idag, tar oss ungefär en halvtimme till gärdsås i strålande väder, förbi promenerande pensionärer i bergsjön.



Att vara ledig i veckorna har sin klara fördel iform av tomma klippor, så även idag.
När racket väl satt på selen, och skorna var knutna upptäcker jag att snurre sprätt är vaken och ligger och tittar i vagnen! Vafalls.
Bestämmer oss för att köra ändå.



Vi tänkte bara få lite "mileage" idag, inget svårt alltså utan bara köra på och njuta.
Vi börjar med jappe.
Kommer upp till diedret som utgör kruxet.

VUUÄÄÄGÄHÄHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Fan.
Som tur är körde vi med grigri-säkring från träd, så joanna dissade mig och skötte lillen istället.
Så där stod man precis innan cruxet utlämnad till sitt öde.
Tappade tålamodet efter ett tag och byggde ett ankare att fira mig ner i.
Då sonen inte riktigt ville anpassa sig så blev jag utlämnad till att avsluta jappe i desperat rep-solo-stil.



När väl det var klart fick vi ändå lite lugn och ro, så vi kunde köra Jug och start & speed innan vi tog kaffe, bulle och hemgång.

Med klättring i kroppen är det väl ok att ta en semla?

Rätt gött ändå att gå till klippan, rätt gött att säsongen är igång, rätt gött att det bara är några futtiga veckor kvar till climb-in.
Och rätt gött att ha med sonen ut till klippan!

Blomkålar och markfall

Igår bar det iväg norrut, till Nordkroken.
Tillsammans med Danne, Linus och John var siktet inställt på kanske den sista isklättringen för säsongen.

Jag hade inte varit vid nordkroken innan och blev redan under anmarschen ganska fascinerad och glatt överraskad.
Nordkroken ligger på Hallebergs nordvästsida, som är en stor diabas-ås. Nordvästsidan är en jättelång klippbrant, på sina ställen uppåt 60-70 meter hög, vertikal och pepprad med sprickor.
Dessvärre ser det mesta väldigt löst ut. men om man får drömma lite så hade det gärna fått vara fastare och renare.. mums.

Men nu stod ju is på tapeten. Och isfallet vi gick till var nog den sjukaste isen jag sett hittils (men då har jag ju inte sett så mycket heller..)



Danne ledde upp en is i en kamin först, som jag följde med glädje. Det hade varit ganska kallt under natten, så isen var porös.
När det blev dags för min ledtur valdes en is längre till vänster som för mig var ganska brant i starten men sen flackade av efter 10 meter.
Satte en skruv efter jag gått upp på en knöl, sen hackade jag på i glatt mod.

Sen stod jag plötsligt på marken igen, med repet sträckt och händerna krampande om yxorna!
Vafan! Markfall från 4 meter, med yxor och stegjärn, och den enda skråman är ett litet blåmärke under höger ringfingernagel.
Det var ju inte så märkvärdigt.

Skaka av sig adrenalinet och sen upp igen. Jag tror att jag kanske slog världsrekord i att sätta isskruvar. Skakigt och sketchy, men upp kom jag till slut. Känslan av marken som hastigt närmade sig fötterna gjorde sig påmind under hela leden.
Nu hoppas jag bara att det inte kommer hemsöka mig när tradsäsongen kommer igång.


Skakig men nöjd säkringsman

Efter denna lilla resa ledde Danne upp en riktig resa, som jag sen fick följa.
Helt sjuka formationer med stora blomkålar och mixklättring i hörn.


Danne inleder resan

grymt! Men nu håller vi väl tummarna för att vädret blir mildare. Jag vill lägga kil!
Prognosen ser ju minst sagt lovande ut!

Padda till salu

Var ute på Hönö idag, med familj i tre generationer.
Solen sken, vinden blåste någon annanstans.
Det var jäkligt fint kan man säga.



Lillplutten somnade efter lite skrik och brötande och vi körde på några lätta grejer utan att kolla i föraren så noga.
Fortsatte med något lite svårare.. Jaha 4+ och 5- i föraren. Uppmuntrande!


Hitta bebisen

Kollade vidare i föraren och hittade en 6a som dom rekomenderade. inte en chans.. Jaja jag provar den här fyran brevid.
Kan inte ens lyfta fötterna från marken.

Åker hem.
Säljer alla boulderprylar jag har.
Ska aldrig mer bouldra.
Bara trad i fortsättningen.


Stolt tradräv nyper hårt på 4+


Fika kan man iallafall alltid göra

Andra säsongspremiären

Som av en befallning från förra inlägget bestämde sig väderguden för att göra mig glad idag.
Vaknade upp vid niotiden och såg hur solen strålade in i sovrummet, trots en molnig prognos från norrbaggarna.

Som ett barn utanför en godisbutik trippade jag runt hela morgonen, tills det äntligen var dags att åka.



Insteget på snett åt höger

Övre väggen blev vår destination, och solen smekte och värmde så gott den kunde.
Men oj vad ringrostig man kände sig, det var på skakiga fötter man traskade upp för snett åt höger, som ju faktiskt bjuder på sjukt stora fotsteg. Men upp kom man ju iallafall.
Linus och jag hann med varsitt kör på den, och Joanna fick leda Tjabo innan han som bestämmer sa ifrån.



Linus mäter sin armlängd, snett åt höger

Han lugnade sig dock såfort mamma kommit ner från klippan.
Men då kom molnen istället.
Nöjda över att få ha känt klippa över huvudtaget åkte vi hemåt och fick två pajer i magen.



Slagen hjälte

Bra grej det där med att klättra utomhus på riktig sten, i solen!
Nu kan säsongen komma igång tycker jag, Jag är redo!

Standplats

Rent klättermässigt har jag stått stilla på standplats ganska länge nu. det har varit tråkigt väder, kallt och regnigt. Plasten har inte intresserat mig det minsta och en liten krabat har tagit all min tid.
men snart är väl våren här?
Gick en promenad med Jonatan förbi Gärdsås idag, fingrade lite entusiastiskt på startgreppen till sockerbiten. Stenen var ljummen.
Klart klätterbart med rep också. Tillfället gled ur händerna, men det kommer ju fler tåg. Imorgon kanske?

Önskar man stod på en riktig standplats, med luft under fötterna.



Halvvägs upp på "Rain" Haegefjell