Jag vaknar sådär vid 7-8 tiden av en bestämd ung man som verkligen inte vill sova mer. Dags att gå upp.
Mamman ska få lite sovmorgon idag eftersom hon tagit hela natten.
Så fort jag tittar ut genom fönstret bestämmer jag mig. Jag vill inte vara en fettis idag, Jag ska klättra.
Vid halv elva tiden är det dags att göra något, situationen börjar bli ohållbar. Mamman måste väckas.
Sagt och gjort, någon timme senare är ryggsäck och barnvagn packade.
Vi kör bil-lös approach idag, tar oss ungefär en halvtimme till gärdsås i strålande väder, förbi promenerande pensionärer i bergsjön.
Att vara ledig i veckorna har sin klara fördel iform av tomma klippor, så även idag.
När racket väl satt på selen, och skorna var knutna upptäcker jag att snurre sprätt är vaken och ligger och tittar i vagnen! Vafalls.
Bestämmer oss för att köra ändå.
Vi tänkte bara få lite "mileage" idag, inget svårt alltså utan bara köra på och njuta.
Vi börjar med jappe.
Kommer upp till diedret som utgör kruxet.
VUUÄÄÄGÄHÄHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
Fan.
Som tur är körde vi med grigri-säkring från träd, så joanna dissade mig och skötte lillen istället.
Så där stod man precis innan cruxet utlämnad till sitt öde.
Tappade tålamodet efter ett tag och byggde ett ankare att fira mig ner i.
Då sonen inte riktigt ville anpassa sig så blev jag utlämnad till att avsluta jappe i desperat rep-solo-stil.
När väl det var klart fick vi ändå lite lugn och ro, så vi kunde köra Jug och start & speed innan vi tog kaffe, bulle och hemgång.
Med klättring i kroppen är det väl ok att ta en semla?
Rätt gött ändå att gå till klippan, rätt gött att säsongen är igång, rätt gött att det bara är några futtiga veckor kvar till climb-in.
Och rätt gött att ha med sonen ut till klippan!
I afton blev undertecknad inbjuden på en dejt med Hans Christian Doseth.
