lördag 5 december 2009
fredag 6 november 2009
Status
Det har minst sagt hänt en del sen sist.
Vi sitter nu hemma hos mina föräldrar i världsmetropolen Storfors.
Men vi börjar från början.
Vi var på kjuge tillsammans med ett ganska stort glatt gäng från malmö, vädret var riktigt trevligt med kalla grader men ändå ganska soligt.
Trots lite mer än 4 år i malmö så var detta faktiskt bara mitt tredje besök på kjuge, bouldring är ju inte riktigt min grej (host host). Så jag känner mig ju lite som en turist på kjuge, trots att vissa ändå frågar mig om råd vilka problem som är fina och hur dom ska klättras..
Nåväl, det som lockade mig mest var glasögonorm och Sva-areten. Den sistnämnda kännde jag på innan vi åkte på resan, och den kände riktigt klurig då.
Efter att ha kört lite kring kluvna stenen, bland annat lite på monolith (fint!) och Mr. mantle (bökigt!) men inget alls på glasögonorm drog vi ner till Sva-areten.
Efter en kort snack-paus med anton och co började jag klämma på areten, och satte den till min förvåning efter typ 3 försök.
Man har kanske blivit lite bättre ändå!
Det var en trevlig dag, Maria W och Lotta lyckades båda övervinna sin skräck och kravla sig uppför den 5-6 meter höga ängsareten! Starkt jubbat.
Maria Wassberg på slopeutsteg uppe vid ängen..
Några dagar senare satte vi oss i bilen påväg norrut.
Det vankades lägenhetsletning igen, redan samma kväll kollade vi in en etta på hisingen som skulle hyras ut mer eller mindre omgående.
Dagen efter ringer uthyraren upp mig och börjar babbla om kontrakt och att vi nog borde ses..
S
o its now official!
Om typ 2 veckor bor familjen Åsander-Sernbo på Hisingen! och den 1:a Februari flyttar vi till världens finaste 2:a i Gamlestaden, Fatta att vi kommer bo 4 kilometer från utby och fjällbo i vår! Och typ 10 mil från Bohuslän!
Det känns galet!
Vi var tvugna att fira med att ta en liten promenad i ett blött Utby.
Välkomna upp och klättra med oss!
Vi sitter nu hemma hos mina föräldrar i världsmetropolen Storfors.
Men vi börjar från början.
Vi var på kjuge tillsammans med ett ganska stort glatt gäng från malmö, vädret var riktigt trevligt med kalla grader men ändå ganska soligt.
Trots lite mer än 4 år i malmö så var detta faktiskt bara mitt tredje besök på kjuge, bouldring är ju inte riktigt min grej (host host). Så jag känner mig ju lite som en turist på kjuge, trots att vissa ändå frågar mig om råd vilka problem som är fina och hur dom ska klättras..
Nåväl, det som lockade mig mest var glasögonorm och Sva-areten. Den sistnämnda kännde jag på innan vi åkte på resan, och den kände riktigt klurig då.
Efter att ha kört lite kring kluvna stenen, bland annat lite på monolith (fint!) och Mr. mantle (bökigt!) men inget alls på glasögonorm drog vi ner till Sva-areten.
Efter en kort snack-paus med anton och co började jag klämma på areten, och satte den till min förvåning efter typ 3 försök.
Man har kanske blivit lite bättre ändå!
Det var en trevlig dag, Maria W och Lotta lyckades båda övervinna sin skräck och kravla sig uppför den 5-6 meter höga ängsareten! Starkt jubbat.
Maria Wassberg på slopeutsteg uppe vid ängen..
Några dagar senare satte vi oss i bilen påväg norrut.
Det vankades lägenhetsletning igen, redan samma kväll kollade vi in en etta på hisingen som skulle hyras ut mer eller mindre omgående.
Dagen efter ringer uthyraren upp mig och börjar babbla om kontrakt och att vi nog borde ses..
S
o its now official!Om typ 2 veckor bor familjen Åsander-Sernbo på Hisingen! och den 1:a Februari flyttar vi till världens finaste 2:a i Gamlestaden, Fatta att vi kommer bo 4 kilometer från utby och fjällbo i vår! Och typ 10 mil från Bohuslän!
Det känns galet!
Vi var tvugna att fira med att ta en liten promenad i ett blött Utby.
Välkomna upp och klättra med oss!
fredag 30 oktober 2009
Stockholm, Göteborg och Landet
I söndags åkte vi hem till Göteborg för att leta lägenhet.
Tanken var att vi skulle vara sådär mysgt miljövänliga och spontana, så vi begav oss till midhem i malmö som är det perfekta stället att lifta ifrån.
Tummen upp och göteborgskylten i handen.
Vi hade en lägenhetsvisning på Hisingen klockan 18 på kvällen, så när bil efter bil bara körde förbi oss och blängde surt, skrattade eller pekade finger timme efter timme började vi bli lite stressade.
Det slutade med att vi satt på SwebusExpress, 500 spänn fattigare.
På hemvägen var det precis samma sak, förutom att vi stod på ett betydligt sämre ställe, men ingen stannade ens.
Vad har hänt egentligen? sist jag liftade (vilket var ett par år sedan) tog det aldrig mer än 40 minuter att få skjuts.
Själva göromålet i stan gick iallafall bra, det verkar som att vi har rott hem ett 6 månader långt andrahandskontrakt i Gamlestan. mer info lär komma senare.
Vi han gå runt på stan och bekanta oss lite mer med vårt nya hem också, vilket var tacksamt eftersom ingen av oss egentligen känner till Göteborg. Vi blev lite förvånade över hur snabbt det gick att gå från faster Lenas lägenhet i majorna in till centrum, Göteborg kanske inte är så stort ändå?
Gbg:s boulderguid införskaffades också...
Nu är vi sen några dagar tillbaks i malmö och spenderar dagarna mest med dagdrömmande, filmtittande och soppätande.
Rekomenderas:
Cube, Dystopi och Nihilism i underbar kombination
The Game Lite sliskigt hollywoddavslut, men ändå bra
Farväl Falkenberg, No introduction needed
Filmerna finns gratis här
Det har inte blivit så mycket klättring sen vi kom hem, jag har väl kört tre pass inomhus eller nått sånt, lite svårt att motivera sig till plast när man vart ute såpass länge.
Och de där tankarna vi hade innan vi åkte hemåt känns sådär härligt naiva, "vi kan åka till bohuslän, valberget, kjuge och massa roliga ställen".
Så fort vi kom hem till Schweden och kände kylan komma mot oss kändes det inte riktigt lika lockande längre, är det inte lustigt hur man varje sommar kan glömma att det faktiskt är kallt på vinterhalvåret?
Men imorn ska vi iallafall åka med ett stort malmögäng till Kjuge, får se vad som händer där.
Och så till något som inte har något med det här att göra alls egentligen.
Vi fastnade framför Debatt på SVT igårkväll, som handlade om "robin-hood" skatten som ska fördela skattepengar jämt över landet.
Jag är inte så insatt i det hela, och bryr mig egentligen inte så mycket skattepolitik, men diskussionen var intressant och kom mer att handla om olika svenska regioners förhållande till varandra och blev litegrann en intressant mikroanalys av nationalstaten Sverige.
Kulmen nåddes får man säga när Quetzala Blanco slängdes in i leken, som "äkta" stockholmare och med en iq på skrämmande låg nivå får man utgå från att hon bara var där för att provocera fram en "bra" debatt. Jag är dock rädd för att hon faktiskt tycker precis så som hon sa.
Kolla in programmet själv, om inte annat så är det bra underhållning.
Debatten väckte iallafall en viss lust att flytta till "landet" bara för att motbevisa sånna där idioter.
En kommentar på Quetzalas blogg belyste ett fakta som man ofta inte tänker på, nämligen att storstadsborna är i minoritet i sverige, Majoriteten bor i småstäder eller på landsbygd.
God natt för denna gång
Tanken var att vi skulle vara sådär mysgt miljövänliga och spontana, så vi begav oss till midhem i malmö som är det perfekta stället att lifta ifrån.
Tummen upp och göteborgskylten i handen.
Vi hade en lägenhetsvisning på Hisingen klockan 18 på kvällen, så när bil efter bil bara körde förbi oss och blängde surt, skrattade eller pekade finger timme efter timme började vi bli lite stressade.
Det slutade med att vi satt på SwebusExpress, 500 spänn fattigare.
På hemvägen var det precis samma sak, förutom att vi stod på ett betydligt sämre ställe, men ingen stannade ens.Vad har hänt egentligen? sist jag liftade (vilket var ett par år sedan) tog det aldrig mer än 40 minuter att få skjuts.
Själva göromålet i stan gick iallafall bra, det verkar som att vi har rott hem ett 6 månader långt andrahandskontrakt i Gamlestan. mer info lär komma senare.
Vi han gå runt på stan och bekanta oss lite mer med vårt nya hem också, vilket var tacksamt eftersom ingen av oss egentligen känner till Göteborg. Vi blev lite förvånade över hur snabbt det gick att gå från faster Lenas lägenhet i majorna in till centrum, Göteborg kanske inte är så stort ändå?
Gbg:s boulderguid införskaffades också...
Nu är vi sen några dagar tillbaks i malmö och spenderar dagarna mest med dagdrömmande, filmtittande och soppätande.
Rekomenderas:
Cube, Dystopi och Nihilism i underbar kombination
The Game Lite sliskigt hollywoddavslut, men ändå bra
Farväl Falkenberg, No introduction needed
Filmerna finns gratis här
Det har inte blivit så mycket klättring sen vi kom hem, jag har väl kört tre pass inomhus eller nått sånt, lite svårt att motivera sig till plast när man vart ute såpass länge.
Och de där tankarna vi hade innan vi åkte hemåt känns sådär härligt naiva, "vi kan åka till bohuslän, valberget, kjuge och massa roliga ställen".
Så fort vi kom hem till Schweden och kände kylan komma mot oss kändes det inte riktigt lika lockande längre, är det inte lustigt hur man varje sommar kan glömma att det faktiskt är kallt på vinterhalvåret?
Men imorn ska vi iallafall åka med ett stort malmögäng till Kjuge, får se vad som händer där.
Och så till något som inte har något med det här att göra alls egentligen.
Vi fastnade framför Debatt på SVT igårkväll, som handlade om "robin-hood" skatten som ska fördela skattepengar jämt över landet.
Jag är inte så insatt i det hela, och bryr mig egentligen inte så mycket skattepolitik, men diskussionen var intressant och kom mer att handla om olika svenska regioners förhållande till varandra och blev litegrann en intressant mikroanalys av nationalstaten Sverige.
Kulmen nåddes får man säga när Quetzala Blanco slängdes in i leken, som "äkta" stockholmare och med en iq på skrämmande låg nivå får man utgå från att hon bara var där för att provocera fram en "bra" debatt. Jag är dock rädd för att hon faktiskt tycker precis så som hon sa.
Kolla in programmet själv, om inte annat så är det bra underhållning.
Debatten väckte iallafall en viss lust att flytta till "landet" bara för att motbevisa sånna där idioter.
En kommentar på Quetzalas blogg belyste ett fakta som man ofta inte tänker på, nämligen att storstadsborna är i minoritet i sverige, Majoriteten bor i småstäder eller på landsbygd.
God natt för denna gång
lördag 24 oktober 2009
Verkligheten kommer ikapp
Det är höst och börjar redan bli mörkt, vad hände med de soliga dagarna i fontan? Det är verkligen otroligt hur snabbt det går att falla in i vardagen igen och man måste börja ta tag i verkligheten.
Idag har jag spenderat dagen med att lägga in mitt c.v. på offentliga jobb och petter sitter och ringer på lägenheter. I morgon tar vi en sväng upp till Göteborg och det ska bli kul att få se den nya hemstaden men jag blir också lite otålig av att inte ha ett riktigt boende eller jobb. Vi ska försöka att inte vara för snabba utan att njuta av den sista lilla lediga tiden om man nu faktiskt kommer att få ett jobb, phuu.
onsdag 21 oktober 2009
Fingerjam + Sverige = Sant
Jahapp.
Då har resan nått sitt oundvikliga slut, fast det är inte riktigt sant.
Efter ett par trevliga dagar i Fontan tillsammans med ungefär hälften av sveriges klättrande befolkning så körde vi hemåt i alpin stil, d.v.s utan bivacker.
Vi kom hem i lördags morse och bor nu hos joannas föräldrar. Ingenting känns som man skulle kunna tro att det skulle göra.
Det känns nämligen inte så mycket alls, ungefär som att vi har varit bortresta på en veckotripp i fontan.
Malmö är sig likt, det är höstigt, min cykel är fortfarande ett ruckel, samma gamla leder i kombihallen. Ja det kan inte ha gått mer än en vecka sen vi rullade.
Nu fyller vi dagarna med långa sovmorgnar, internet, tv, ugnsmat, internet, tvättmaskin, shopping och lite mera internet istället för kylslagna och blöta morgnar, gröt på pocketrocket, klättring, häng på camping och kvällsbok. Avgör själv vad du tror vi föredrar.
Jag antar att det förväntas komma någon slags utvärdering, men jag är för lat för att skriva ihop något vettigt. I korta meningar skulle det låta ungefär såhär:
Wales är inget att ha
Peak District är stället som du bör åka till, och som vi definitivt kommer åka tillbaks till.
Ailefroide är inte så fint
Val di mello är mysigt som fan, klart värt ett till besök
Fontan är... ...hmm överbefolkat
Men bäst är utan tvekan Bohuslän <3
Nog om det som varit, nu väntar framtiden för oss.
Inga jobb, ingen bostad, bara frihet.
Planen att flytta till göteborg ska sättas i verket nu är det tänkt, men egentligen skulle vi kunna flytta vart som helst, kanske strömsund?
Har du en lägenhet till oss?
Eller kanske du bara vill åka till kullen eller kjuge över dagen? ring mig...
Då har resan nått sitt oundvikliga slut, fast det är inte riktigt sant.
Efter ett par trevliga dagar i Fontan tillsammans med ungefär hälften av sveriges klättrande befolkning så körde vi hemåt i alpin stil, d.v.s utan bivacker.
Vi kom hem i lördags morse och bor nu hos joannas föräldrar. Ingenting känns som man skulle kunna tro att det skulle göra.
Det känns nämligen inte så mycket alls, ungefär som att vi har varit bortresta på en veckotripp i fontan.
Malmö är sig likt, det är höstigt, min cykel är fortfarande ett ruckel, samma gamla leder i kombihallen. Ja det kan inte ha gått mer än en vecka sen vi rullade.
Nu fyller vi dagarna med långa sovmorgnar, internet, tv, ugnsmat, internet, tvättmaskin, shopping och lite mera internet istället för kylslagna och blöta morgnar, gröt på pocketrocket, klättring, häng på camping och kvällsbok. Avgör själv vad du tror vi föredrar.
Jag antar att det förväntas komma någon slags utvärdering, men jag är för lat för att skriva ihop något vettigt. I korta meningar skulle det låta ungefär såhär:
Wales är inget att ha
Peak District är stället som du bör åka till, och som vi definitivt kommer åka tillbaks till.
Ailefroide är inte så fint
Val di mello är mysigt som fan, klart värt ett till besök
Fontan är... ...hmm överbefolkat
Men bäst är utan tvekan Bohuslän <3
Nog om det som varit, nu väntar framtiden för oss.
Inga jobb, ingen bostad, bara frihet.
Planen att flytta till göteborg ska sättas i verket nu är det tänkt, men egentligen skulle vi kunna flytta vart som helst, kanske strömsund?
Har du en lägenhet till oss?
Eller kanske du bara vill åka till kullen eller kjuge över dagen? ring mig...
lördag 10 oktober 2009
Fontainebleau all over again
Ohh. Hur ska jag, bouldermotstandaren egentligen kunna forklara det har?
Jag sitter pa internetcafe i Fontainebleau igen.
Denna gang med installningen att vi ska vara har i nagra dagar och bouldra.
Den senaste veckan har vi iallafall varit i italienska Val di Mello och Val Masino.
Som forvisso har varit jattefint, jag har bouldrat endel fin granit och klattrat massa sport, men ocksa fatt kotta tva goa sprickor med tejpade navar och kamsakringar.
Bouldring i Mello
Men Joannas fot vill inte riktigt vara med.
Vi raknar med att det skulle ta uppemot 3 veckor eller mer innan hon kan klattra som vanligt igen, och sa lange pallar ingen av oss vanta.
Bouldring i Ailefroide
Sa beslutet ar taget, vi ar pavag hemat.
Sa nu vantar oss ett par dagar sandstensbouldring, forhoppningsvis tillsammans med tva glada varmlandsgrabbar, och sen borjar vi ta tag i verkligheten hemma i Goteborg!!
Jag sitter pa internetcafe i Fontainebleau igen.
Denna gang med installningen att vi ska vara har i nagra dagar och bouldra.
Den senaste veckan har vi iallafall varit i italienska Val di Mello och Val Masino.
Som forvisso har varit jattefint, jag har bouldrat endel fin granit och klattrat massa sport, men ocksa fatt kotta tva goa sprickor med tejpade navar och kamsakringar.
Bouldring i Mello
Men Joannas fot vill inte riktigt vara med.
Vi raknar med att det skulle ta uppemot 3 veckor eller mer innan hon kan klattra som vanligt igen, och sa lange pallar ingen av oss vanta.
Bouldring i Ailefroide
Sa beslutet ar taget, vi ar pavag hemat.
Sa nu vantar oss ett par dagar sandstensbouldring, forhoppningsvis tillsammans med tva glada varmlandsgrabbar, och sen borjar vi ta tag i verkligheten hemma i Goteborg!!
fredag 2 oktober 2009
Elande
Nastan en vecka har gatt i den franska alp"byn" Ailefroide, dagarna har spenderats med bouldering och solbadande.
Det har varit otroligt varmt at oss, pa dagarna, och nerat nollan pa natterna.
Kontrasterna forstarks ytterligare av att hosten ar har med alla gula farger.
Boulderingen har ar inte riktigt nagot att skriva hem om, men det har anda varit skont att rora sig lite, och dom senaste tva dagarna har jag fatt leka loss lite pa latta bultade slabbleder.
Joannas fot blir val langsamt battre, nu linkar hon fram istallet for att hoppa pa ett ben, ja idag gar hon faktiskt nastan normalt, men bara nastan.
Talamodet ar inte sa bra heller, inte hos nagon av oss tror jag.
Misaren spaddes pa ytterligare nar vi igar kom hem till varat talt for att upptacka att det saknades mat och ol. Vafan tankte vi, har har vi bott i vart talt i manader och aldrig ens tankt tanken pa att nagon skulle kunna stjala saker.
Men ja, lite ol och brod var val inte sa farligt...
... Sen upptackte vi att pannlamporna var borta, och annu mer mat, och morgonkaffet, och en vinterjacka...
Sa dagen har spenderats med att aka ner till byn i dalen och forsoka kommunicera med gendarmeriet (som var trevlig faktiskt).
Naval, ingen ar mer skadad an innan, och vi har pass, planbocker och telefoner kvar, nu far vi hoppas att forsakringsbolaget ar snalla nar vi kommer hem.
Imorgon drar vi vidare till Val di Mello. Nytt land och ny alpdal.
Au revoir
Det har varit otroligt varmt at oss, pa dagarna, och nerat nollan pa natterna.
Kontrasterna forstarks ytterligare av att hosten ar har med alla gula farger.
Boulderingen har ar inte riktigt nagot att skriva hem om, men det har anda varit skont att rora sig lite, och dom senaste tva dagarna har jag fatt leka loss lite pa latta bultade slabbleder.
Joannas fot blir val langsamt battre, nu linkar hon fram istallet for att hoppa pa ett ben, ja idag gar hon faktiskt nastan normalt, men bara nastan.
Talamodet ar inte sa bra heller, inte hos nagon av oss tror jag.
Misaren spaddes pa ytterligare nar vi igar kom hem till varat talt for att upptacka att det saknades mat och ol. Vafan tankte vi, har har vi bott i vart talt i manader och aldrig ens tankt tanken pa att nagon skulle kunna stjala saker.
Men ja, lite ol och brod var val inte sa farligt...
... Sen upptackte vi att pannlamporna var borta, och annu mer mat, och morgonkaffet, och en vinterjacka...
Sa dagen har spenderats med att aka ner till byn i dalen och forsoka kommunicera med gendarmeriet (som var trevlig faktiskt).
Naval, ingen ar mer skadad an innan, och vi har pass, planbocker och telefoner kvar, nu far vi hoppas att forsakringsbolaget ar snalla nar vi kommer hem.
Imorgon drar vi vidare till Val di Mello. Nytt land och ny alpdal.
Au revoir
torsdag 24 september 2009
Vive la France!
De senaste dygnen har varit valdigt intensiva.
London-vistelsen tog slut och vi akte vidare till Brighton nere pa englands syd-ost-kust.
Dar spenderqde vi tva natter pa ett rorigt backpacker-hostel.
Brighton var jattefint, en charmig gammal fiskestad som numera huserar en stor alternativ scen med punkare, skinheads, butchflator, popare, gothare, fjollbogar.. You name it.
De gamla tranga granderna huserar hundratals sma charmiga independent-butiker dar man kan kopa allt fran kylskapsmagneter formade efter den gamla meterologen fran 40-talet till galaklanningar.
Brighton var helt enkelt en riktigt mysig stad dar jag latt hade kunnat slosa bort flera dagar.
Igar akte vi dock baten over kanalen och lamnade britiska oarna bakom oss.
Genom tjocka gallergrindar med taggtrad antrade vi Europa kl 5.
Antligen hoger sida, efter en manad pa fel sida vagen trodde jag det skulle bli konstigt att vaxla tillbaks, men det gick faktiskt jattebra...
...Anda tills vi borjade narma oss Paris. Vi hade tittat ut en vag pa kartan som skulle innebara att vi akte lite mindre vagar i en stor ring runt stan. Varfor en sa stor stad inte har nagon ringvag ar ju en fraga i sig...
Nagonstans gick det iallafall fel, valdigt fel.
Nar vi pa nara hall korde forbi eifeltornet var jeg beredd att borja grata.
Men vi tog oss ur helvetet till slut och hittade mitt i natten fram till en rastplats i Fontanbleau-skogen som vi hoppades var den rastplats dar Bas Cuvier lag.
Vilken kansla att efter en skon nqtts somn i bilen vakna upp och inse att skogen innanfor rastplatsen ar en sagoskog av sandstensblock i alla mojliga och omojliga formationer.
Efter en formiddags trevligt bouldrande sitter vi nu pa internetcafe inne i fontan och luktar svett och smuts med en hogerfot i bandage. (joannas fot)
Det verkar som att vi byter av varandra nar det galler skador, som tur ar sa ar min rygg tillrackligt bra for att kunna bara henne iallafall.
Ikvall drar vi vidare mot Ailefroide
So long
London-vistelsen tog slut och vi akte vidare till Brighton nere pa englands syd-ost-kust.
Dar spenderqde vi tva natter pa ett rorigt backpacker-hostel.
Brighton var jattefint, en charmig gammal fiskestad som numera huserar en stor alternativ scen med punkare, skinheads, butchflator, popare, gothare, fjollbogar.. You name it.
De gamla tranga granderna huserar hundratals sma charmiga independent-butiker dar man kan kopa allt fran kylskapsmagneter formade efter den gamla meterologen fran 40-talet till galaklanningar.
Brighton var helt enkelt en riktigt mysig stad dar jag latt hade kunnat slosa bort flera dagar.
Igar akte vi dock baten over kanalen och lamnade britiska oarna bakom oss.
Genom tjocka gallergrindar med taggtrad antrade vi Europa kl 5.
Antligen hoger sida, efter en manad pa fel sida vagen trodde jag det skulle bli konstigt att vaxla tillbaks, men det gick faktiskt jattebra...
...Anda tills vi borjade narma oss Paris. Vi hade tittat ut en vag pa kartan som skulle innebara att vi akte lite mindre vagar i en stor ring runt stan. Varfor en sa stor stad inte har nagon ringvag ar ju en fraga i sig...
Nagonstans gick det iallafall fel, valdigt fel.
Nar vi pa nara hall korde forbi eifeltornet var jeg beredd att borja grata.
Men vi tog oss ur helvetet till slut och hittade mitt i natten fram till en rastplats i Fontanbleau-skogen som vi hoppades var den rastplats dar Bas Cuvier lag.
Vilken kansla att efter en skon nqtts somn i bilen vakna upp och inse att skogen innanfor rastplatsen ar en sagoskog av sandstensblock i alla mojliga och omojliga formationer.
Efter en formiddags trevligt bouldrande sitter vi nu pa internetcafe inne i fontan och luktar svett och smuts med en hogerfot i bandage. (joannas fot)
Det verkar som att vi byter av varandra nar det galler skador, som tur ar sa ar min rygg tillrackligt bra for att kunna bara henne iallafall.
Ikvall drar vi vidare mot Ailefroide
So long
måndag 21 september 2009
Nytt kapitel
Det är dax att snart börja ett nytt kapitel på resan, vi lämnar England på onsdag och tar färjan från Newhaven till Dieppe och kör vidare mot Fontan ett ställe jag aldrig trodde jag skulle åka till. Det ska bli jättekul att få prova nått nytt och att röra armarna lite börjar bli alldeles förslappad av storstadslivet.
Nu väntar i allafall två nätter i Brighton där vi ska frossa i vegetariska delikatesser!
Tack Lilian och Anders för att vi har fått bo hos er och stått ut med att våra saker har legat överallt!
Nu väntar i allafall två nätter i Brighton där vi ska frossa i vegetariska delikatesser!
Tack Lilian och Anders för att vi har fått bo hos er och stått ut med att våra saker har legat överallt!
fredag 18 september 2009
Stadsturism
Den sista veckan i Peak-District flöt på utan några större överaskningar.
Jag träffade naprapaten en gång till, men framförallt vilade vi väldigt mycket.
Långsamt kände jag ryggen gå mot en ljusare framtid, men besvikelsen över att inte få klättra något mer i detta paradis överskuggade tillfrisknandet något.
Joanna fick iallafall klättra litegrann, och lyckades med bravaden att sätta en E2 5c på stanage, en nästan vertikal och balansig led med siderunners.
Hon lyckades även redpointa "thre pebble slab" på frogatt, som är en riktigt fin slabb på 10 meter med sista säkringen halvvägs upp. Ett stort steg för hennes psyke helt klart!
Solo på "the promenade"
Efter mycket vånda tog vi beslutet att det var dags att röra lite på sig.
Så vi styrde bilen söderut och hamnade i rikemansgettot hemel-hempstead där vi parkerade bilen i James föräldrars mansion! (thanks for that)
Lättade över förmånen att slippa bilen tog vi tåget in till centrala London och mottogs med öppna armar hos Lilian och Anders.
Så här är vi nu i en stad som är så stor att den aldrig tar slut. 9 miljoner stressade människor ihopklämda på liten yta.
Redan efter den 45 minuter långa tågresan in blev vi trötta så vi nästan somnade.
Efter att ha levt ett ganska slappt liv ute i "naturen" ganska länge så suger staden verkligen musten ur en.
Allting är lite varmt svettigt, kvavt och instängt här, bilar och människor susar omkring som myror i en myrstack.
Vi har varit runt i stan och turistat lite, piccadilly circus, båt på thamesen, Soho, China-town o.s.v
Jag har aldrig varit en stadsturist, de flesta städer ser likadana ut i mina ögon. Men det är ändå kul att vara här.
Nu har vi köpt en guidebok för Gran Paradiso i Italien, och vi har googlat upp massa Info om Val di Mello i italien och Ailefroide i Frankrike, Ser verkligen fram emot det, Blir nog ett stopp i fontan också (sic!)
Vart tycker du att vi ska åka?
Nu ska vi åka till Brick Lane och dricka drinkar.
Jag träffade naprapaten en gång till, men framförallt vilade vi väldigt mycket.
Långsamt kände jag ryggen gå mot en ljusare framtid, men besvikelsen över att inte få klättra något mer i detta paradis överskuggade tillfrisknandet något.
Joanna fick iallafall klättra litegrann, och lyckades med bravaden att sätta en E2 5c på stanage, en nästan vertikal och balansig led med siderunners.
Hon lyckades även redpointa "thre pebble slab" på frogatt, som är en riktigt fin slabb på 10 meter med sista säkringen halvvägs upp. Ett stort steg för hennes psyke helt klart!
Solo på "the promenade"
Efter mycket vånda tog vi beslutet att det var dags att röra lite på sig.
Så vi styrde bilen söderut och hamnade i rikemansgettot hemel-hempstead där vi parkerade bilen i James föräldrars mansion! (thanks for that)
Lättade över förmånen att slippa bilen tog vi tåget in till centrala London och mottogs med öppna armar hos Lilian och Anders.
Så här är vi nu i en stad som är så stor att den aldrig tar slut. 9 miljoner stressade människor ihopklämda på liten yta.
Redan efter den 45 minuter långa tågresan in blev vi trötta så vi nästan somnade.
Efter att ha levt ett ganska slappt liv ute i "naturen" ganska länge så suger staden verkligen musten ur en.
Allting är lite varmt svettigt, kvavt och instängt här, bilar och människor susar omkring som myror i en myrstack.
Vi har varit runt i stan och turistat lite, piccadilly circus, båt på thamesen, Soho, China-town o.s.v
Jag har aldrig varit en stadsturist, de flesta städer ser likadana ut i mina ögon. Men det är ändå kul att vara här.
Nu har vi köpt en guidebok för Gran Paradiso i Italien, och vi har googlat upp massa Info om Val di Mello i italien och Ailefroide i Frankrike, Ser verkligen fram emot det, Blir nog ett stopp i fontan också (sic!)
Vart tycker du att vi ska åka?
Nu ska vi åka till Brick Lane och dricka drinkar.
onsdag 9 september 2009
Det blir aldrig som man tankt sig
Man sitter och planerar och drommer om hur saker ska vara, men alla som forsokt forverkliga sina drommar kanner ju till att det aldrig blir riktigt som man tankt sig.
Precis den situationen sitter jag i nu.
Det Joanna menade i forra inlagget med att "kroppen sager ifran" var att jag satt pa en stol i bakgrunden och kandes mig som om jag nyss fyllt 95.
Idag har jag besokt en naprapat som forsokt knacka mig tillratta.
Det var en spannande upplevelse, och lite till min forvaning konstaterade han att jag har en valdigt stark rygg, han hade faktiskt lite svart att gora sina knackningar eftersom jag hade sa stark muskulatur...
Sa nu ar man forpassad till "belay-slave" ett par dagar framover.
Ni behover inte vara oroliga darhemma dock. jag knyter nog snart in mig i den skarpa anden igen...
...Men da kanske vi ar i frankrike eller italien.
Solen skiner iallafall...
Precis den situationen sitter jag i nu.
Det Joanna menade i forra inlagget med att "kroppen sager ifran" var att jag satt pa en stol i bakgrunden och kandes mig som om jag nyss fyllt 95.
Idag har jag besokt en naprapat som forsokt knacka mig tillratta.
Det var en spannande upplevelse, och lite till min forvaning konstaterade han att jag har en valdigt stark rygg, han hade faktiskt lite svart att gora sina knackningar eftersom jag hade sa stark muskulatur...
Sa nu ar man forpassad till "belay-slave" ett par dagar framover.
Ni behover inte vara oroliga darhemma dock. jag knyter nog snart in mig i den skarpa anden igen...
...Men da kanske vi ar i frankrike eller italien.
Solen skiner iallafall...
måndag 7 september 2009
Solen skiner i Peak District
Solen skiner, kroppen ar trott och Peak District visar sitt sanna jag.
I lordags var vi pa Burbage North dar jag fick jamma loss pa nagra fina men latta sprickor. Vi fick aven klattrat topp 50 leden 'long tall sally' som var kort och intensiv.
Igar var vi pa skona Stanege igen, vi var pa den norra delen dar annu nagra stjarn leder skulle tickas, jag borjade med ett slopigt slabb, 'high neb buttress' som var spannande. Petter skulle efter goda rekomendationer ge sig pa Qiuetus en spektakular takspricka, gav det ett gott forsok men misslyckades tyvarr. Kanske blir det ett nytt forsok i framtiden!
Gardagens finaste var dock 'terrazza crack' som haller den magiska graden HVS 5a dvs. det kan vara hur hart som helst. Jag har hittat mig annu ett projekt i allafall.
I dag skulle vi ges oss pa att prova Western grit, vi akte till Roaches men efter att ha konkat upp alla prylar till Roaches lower och gatt en svang och kollat pa de grona blota linjerna bastammde vi oss for att agna dagen at lite bouldering isallet.
Det blev en kort session for kroppen borjar saga ifran. Nu ska vi ut och njuta av den forsta riktigt fina och soliga dagen har i Peak.
I lordags var vi pa Burbage North dar jag fick jamma loss pa nagra fina men latta sprickor. Vi fick aven klattrat topp 50 leden 'long tall sally' som var kort och intensiv.
Igar var vi pa skona Stanege igen, vi var pa den norra delen dar annu nagra stjarn leder skulle tickas, jag borjade med ett slopigt slabb, 'high neb buttress' som var spannande. Petter skulle efter goda rekomendationer ge sig pa Qiuetus en spektakular takspricka, gav det ett gott forsok men misslyckades tyvarr. Kanske blir det ett nytt forsok i framtiden!
Gardagens finaste var dock 'terrazza crack' som haller den magiska graden HVS 5a dvs. det kan vara hur hart som helst. Jag har hittat mig annu ett projekt i allafall.
I dag skulle vi ges oss pa att prova Western grit, vi akte till Roaches men efter att ha konkat upp alla prylar till Roaches lower och gatt en svang och kollat pa de grona blota linjerna bastammde vi oss for att agna dagen at lite bouldering isallet.
Det blev en kort session for kroppen borjar saga ifran. Nu ska vi ut och njuta av den forsta riktigt fina och soliga dagen har i Peak.
torsdag 3 september 2009
Alskade Grit!
Sa har vi da antligen fatt nagra fler klatterdagar har.
Peak District vaxer pa en, riktigt coolt omrade.
Vi har varit nagra fler ganger pa Stanage, vi har varit pa Burbage, Black rocks, curbar m.m.
Det ar riktigt haftigt att upptacka ett nytt stalle pa det har sattet, man hade ju ingen aning om hur gritstone skulle kannas innan man akte hit.
Jag maste saga att jag tycker att stenen paminner ganska mycket om granit, men friktionen ar battre och formationerna ser lite annorlunda ut.
Klattringen bestar som jag nog namnt innan ganska mycket av slopers och smearande, vilket ar valdigt haftigt.
Har kan man enkelt gora saker som pa granit ar forbehallet dom tuffa bouldrarna pa kjuge.
Man kanner sig som varsta klatterninjan!
Faktum ar att jag tycker att Peak District har ganska manga beroringspunkter med Bohuslan!
Jag tycker att DU ska aka till peak district!
Forsoker klattra ett tak! med fel beta..
Vi har bytt camping nu. den forra campingen var jattebillig men hade inget varmvatten och ingen dusch. och lag dessutom 600 meter fran bilparkeringen..
Den nya campingen ar varsta lyxstallet med fri dusch, tvattmaskin, varmvatten, nara till pub och med mojlighet att kora upp bilen till taltet. och kostar anda bara 4 pund om natten.
Glassigt!
Vi blir nog kvar i Peak district minst 2 veckor till, sen ska vi stortadsturista i London.
Peak District vaxer pa en, riktigt coolt omrade.
Vi har varit nagra fler ganger pa Stanage, vi har varit pa Burbage, Black rocks, curbar m.m.
Det ar riktigt haftigt att upptacka ett nytt stalle pa det har sattet, man hade ju ingen aning om hur gritstone skulle kannas innan man akte hit.
Jag maste saga att jag tycker att stenen paminner ganska mycket om granit, men friktionen ar battre och formationerna ser lite annorlunda ut.
Klattringen bestar som jag nog namnt innan ganska mycket av slopers och smearande, vilket ar valdigt haftigt.
Har kan man enkelt gora saker som pa granit ar forbehallet dom tuffa bouldrarna pa kjuge.
Man kanner sig som varsta klatterninjan!
Faktum ar att jag tycker att Peak District har ganska manga beroringspunkter med Bohuslan!
Jag tycker att DU ska aka till peak district!
Forsoker klattra ett tak! med fel beta..
Vi har bytt camping nu. den forra campingen var jattebillig men hade inget varmvatten och ingen dusch. och lag dessutom 600 meter fran bilparkeringen..
Den nya campingen ar varsta lyxstallet med fri dusch, tvattmaskin, varmvatten, nara till pub och med mojlighet att kora upp bilen till taltet. och kostar anda bara 4 pund om natten.
Glassigt!
Vi blir nog kvar i Peak district minst 2 veckor till, sen ska vi stortadsturista i London.
onsdag 26 augusti 2009
Idag sitter vi aterigen inregnade i en liten stad i England.
Denna gang har aran kommit till Buxton strax soder om Peak District national park.
Imorgon och nagon dag framover ar vi dock lite lovade aningen battre vader.
Och vi har faktiskt fatt en till klatterdag har i peak! wohoo. pa det beryktade och historiska stallet "Stanage" i gar.
Pa stanage fick vi klattra ytterligare nagra superklassiker och daribland min forsta "extreme", vilket var en ganska enkel och inte sa skrammande 5+/6-.
Campingen vi bor pa just nu ar en historia for sig. Forsta morgonen blev vi "attackerade" av 20 kossor som at upp min grot och definitivt var sugna pa mer godsaker.
Efter att ha fraktat upp hela vart kamp 400 meter hogre upp till den riktiga campsiten har det dock gatt lite battre om man bortser fran att stallet inte har nagon dusch!
Efter att ha letat runt en hel del hittade vi i mandags en utomhuspool i hathersage som lat oss duscha gratis! och i ett annat samhalle har vi hittat en till pool.
Nu hoppas vi pa att vadret stabiliserar sig lite sa vi kan fortsatta dirt-bagga.
Ha det bra
Denna gang har aran kommit till Buxton strax soder om Peak District national park.
Imorgon och nagon dag framover ar vi dock lite lovade aningen battre vader.
Och vi har faktiskt fatt en till klatterdag har i peak! wohoo. pa det beryktade och historiska stallet "Stanage" i gar.
Pa stanage fick vi klattra ytterligare nagra superklassiker och daribland min forsta "extreme", vilket var en ganska enkel och inte sa skrammande 5+/6-.
Campingen vi bor pa just nu ar en historia for sig. Forsta morgonen blev vi "attackerade" av 20 kossor som at upp min grot och definitivt var sugna pa mer godsaker.
Efter att ha fraktat upp hela vart kamp 400 meter hogre upp till den riktiga campsiten har det dock gatt lite battre om man bortser fran att stallet inte har nagon dusch!
Efter att ha letat runt en hel del hittade vi i mandags en utomhuspool i hathersage som lat oss duscha gratis! och i ett annat samhalle har vi hittat en till pool.
Nu hoppas vi pa att vadret stabiliserar sig lite sa vi kan fortsatta dirt-bagga.
Ha det bra
måndag 24 augusti 2009
Trad pa slopers!
Till slut trottnade vi pa regniga wales och drog oss vidare till Peak District.
Jag sitter pa ett skitdyrt internetcafe och har inte tid att skriva nagot langt.
Men Peak District ar the shit! sann javla friktion sa det ar inte sant. Mycket slopers, mycket bouldriga moves. mycket intressant.
kor hart!
Jag sitter pa ett skitdyrt internetcafe och har inte tid att skriva nagot langt.
Men Peak District ar the shit! sann javla friktion sa det ar inte sant. Mycket slopers, mycket bouldriga moves. mycket intressant.
kor hart!
onsdag 19 augusti 2009
Tvillingleder och brot
Det ar lustigt med tillingar, det finns manskliga tvillingar som ser likadana ut, lilla Llanberis som vi ar i nu har en tvillingstad i italien, vafan det nu innebar.
Och markligast av allt, igar klattrade jag en tvillingled.
Vi hade akt nerat Tremadog, som inte alls uttalas sa som du just laste det.
Vi borjade med att klattra den ganska latta men ocksa ganska fina one step in the clowds.
Nerkomna fran den siktade jag in mig pa en lang och latt svaig led pa en lite morkare vagg, graderad 5plus enligt den svenska skalan och utnamnd till klassiker.
The second pitch is splendid, and well woth all the fuss.
Jaha, redan dar forstar man ju att forsta repan skulle bli lite av en transport.
Forsta repan orjade med ett lite smatt luftigt steg over en liten overlappning och fortsatte sedan pa ganska intressanta grepp over nagon vaggskold och forbi smala hyllor med gras pa. Redan har tyckte jag att likheten var slaende, trots att detta ar den trakiga och intetsagande passagen pa bada lederna.
Andra repan var sedan lite brantare och borjade med en liten takpassage for att sen komma upp pa en underbar vagg dar ett system av perfekta sprick och vagg-grepp ledde en snett upp mot hoger.
Med en rejalt brantare vagg i perfekt vinkel mott ledens vagg och med nastan samma mangd luft under fotterna och faktiskt relativt lik klippa var det har utan tvekan Chapmans tvillingled.
Jag tankte liksom pa det nasta for varje grepp jag tog.
Mashar eller natt sant dar hette den. HVS 5c tror jag. alltsa snappet lattare an chapman.
Ar det nagon mer som klattrat denna led.
Dessvarre har jag inga bilder pa det...
for nagra dagar sedan gjorde vi en utflykt till Gogarth, som alla locals lovordar och rekomenderar.
Det var en skrammande upplevelse, stumma och acklade gick vi runt i omradet som heter South stacks och kollade in vaggarna pa avstand.
For varje ny vagg vi sag sa jag Dar gar det inga leder, det ar alldeles for brotigt. Bara for att titta i foraren och inse att dar gar flera klassiker.
Britter ar lite konstiga ibland.
kolla bara in namnet pa den har byn som vi akte igenom pa vag hem fran gogarth...
Verkar som att det blir Peak district for oss ganska snart.
Ha det bra!
Och markligast av allt, igar klattrade jag en tvillingled.
Vi hade akt nerat Tremadog, som inte alls uttalas sa som du just laste det.
Vi borjade med att klattra den ganska latta men ocksa ganska fina one step in the clowds.
Nerkomna fran den siktade jag in mig pa en lang och latt svaig led pa en lite morkare vagg, graderad 5plus enligt den svenska skalan och utnamnd till klassiker.
The second pitch is splendid, and well woth all the fuss.
Jaha, redan dar forstar man ju att forsta repan skulle bli lite av en transport.
Forsta repan orjade med ett lite smatt luftigt steg over en liten overlappning och fortsatte sedan pa ganska intressanta grepp over nagon vaggskold och forbi smala hyllor med gras pa. Redan har tyckte jag att likheten var slaende, trots att detta ar den trakiga och intetsagande passagen pa bada lederna.
Andra repan var sedan lite brantare och borjade med en liten takpassage for att sen komma upp pa en underbar vagg dar ett system av perfekta sprick och vagg-grepp ledde en snett upp mot hoger.
Med en rejalt brantare vagg i perfekt vinkel mott ledens vagg och med nastan samma mangd luft under fotterna och faktiskt relativt lik klippa var det har utan tvekan Chapmans tvillingled.
Jag tankte liksom pa det nasta for varje grepp jag tog.
Mashar eller natt sant dar hette den. HVS 5c tror jag. alltsa snappet lattare an chapman.
Ar det nagon mer som klattrat denna led.
Dessvarre har jag inga bilder pa det...
for nagra dagar sedan gjorde vi en utflykt till Gogarth, som alla locals lovordar och rekomenderar.
Det var en skrammande upplevelse, stumma och acklade gick vi runt i omradet som heter South stacks och kollade in vaggarna pa avstand.
For varje ny vagg vi sag sa jag Dar gar det inga leder, det ar alldeles for brotigt. Bara for att titta i foraren och inse att dar gar flera klassiker.
Britter ar lite konstiga ibland.
kolla bara in namnet pa den har byn som vi akte igenom pa vag hem fran gogarth...
Verkar som att det blir Peak district for oss ganska snart.
Ha det bra!
måndag 17 augusti 2009
Rain, rain go away!
Vad ska man saga om vadret mer an att vi har statt och kokat i solen idag!
Idag har det blivit slate-klattring for hela slanten, vi var vid Dali's hole, Holy, holy, holy wall, och har klattrat nagra kortare bultade turer som var fina men polerade. Sen gick vi till Serengeti wall dar Petter klattrade en av de lattare turerna. Vi tycker nog bada att det ar lite svart att komma in i det Engelska gradsystemet och det kanns som att den polerade klippan ar lite svar att bli van med.
Overblick over holy holy holy wall som syns ganska langt ner i bilden
Mellan turerna gick vi runt lite i omradet som alltsa ar en gammal skiffergruva. riktigt riktigt maktigt var det, ett stort industrial wasteland som far en att kanna sig som ett barn igen. orka gruvgangar gigantiska hogar med skiffer och gamla gruvbyggnader. coolt!
Efter att ha kollat yr.no sa ar vi inte helt sakra pa hur vi ska gora, fragan ar hur garna man stannar har och vantar ut regnet nar vadret ser battre ut i Peak District!
Idag har det blivit slate-klattring for hela slanten, vi var vid Dali's hole, Holy, holy, holy wall, och har klattrat nagra kortare bultade turer som var fina men polerade. Sen gick vi till Serengeti wall dar Petter klattrade en av de lattare turerna. Vi tycker nog bada att det ar lite svart att komma in i det Engelska gradsystemet och det kanns som att den polerade klippan ar lite svar att bli van med.
Overblick over holy holy holy wall som syns ganska langt ner i bilden
Mellan turerna gick vi runt lite i omradet som alltsa ar en gammal skiffergruva. riktigt riktigt maktigt var det, ett stort industrial wasteland som far en att kanna sig som ett barn igen. orka gruvgangar gigantiska hogar med skiffer och gamla gruvbyggnader. coolt!
Efter att ha kollat yr.no sa ar vi inte helt sakra pa hur vi ska gora, fragan ar hur garna man stannar har och vantar ut regnet nar vadret ser battre ut i Peak District!
fredag 14 augusti 2009
The Empire
Efter en lang och gedigen bilresa genom tyskland, holland och england ar vi antligen framme i Llanberis.
Farden hit gick relativt bra om vi bortser fran alla rondeller och den lilla irrfarden in mot centrala London...
Efter tva langa natter i bilen (obekvamt) var det oerhort skont att fa sova i taltet igen!
Llanberis ar en mycket konstig "stad", den ar val stor som molle ungefar och har 4 klatterbutiker! Det kanns som att alla har ar klattrare och/eller turister.
Vi traffade just Johnny Dawes i halsokostaffaren, han jobbade dar! (ni som inte vet vem han ar kan googla)
Vadret har varit lite sadar ansalange, men vi har fatt klattra litegrann anda.
Igar akte vi till Vivian quarry och klattrade "mental lentils" HVS 5B. Det var annorlunda kan man saga, Vivian quarry ar ett skifferbrott och klattring var valdigt annorlunda. Jag maste klattra fler leder pa "slate" for att avgora om jag gillar det eller inte.
Joanna efter att med bultande hjarta klattrat pa Slate
Idag var vi pa "dinas mot", som ar en klippa ganska hogt upp i det bergiga passet "llanberis pass".
Klippan var "diolitic tuff" vilket jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva, det kandes lite svenska fjallen over det hela, fast lite fastare.
Vi hann iallafall bara med en led dar innan regnet svepte in, och rapporten for imorn ser dyster ut.
Men oavsett vadret kanns det spannande bara att vara har, jag tror jag gillar det har landet.
Allting ar lite annorlunda och konstigt, man kor pa fel sida vagen, man handlar starkol i livsmedelsbutiken.
Ha det bra dar hemma i svenneland!
Farden hit gick relativt bra om vi bortser fran alla rondeller och den lilla irrfarden in mot centrala London...
Efter tva langa natter i bilen (obekvamt) var det oerhort skont att fa sova i taltet igen!
Llanberis ar en mycket konstig "stad", den ar val stor som molle ungefar och har 4 klatterbutiker! Det kanns som att alla har ar klattrare och/eller turister.
Vi traffade just Johnny Dawes i halsokostaffaren, han jobbade dar! (ni som inte vet vem han ar kan googla)
Vadret har varit lite sadar ansalange, men vi har fatt klattra litegrann anda.
Igar akte vi till Vivian quarry och klattrade "mental lentils" HVS 5B. Det var annorlunda kan man saga, Vivian quarry ar ett skifferbrott och klattring var valdigt annorlunda. Jag maste klattra fler leder pa "slate" for att avgora om jag gillar det eller inte.
Joanna efter att med bultande hjarta klattrat pa Slate
Idag var vi pa "dinas mot", som ar en klippa ganska hogt upp i det bergiga passet "llanberis pass".
Klippan var "diolitic tuff" vilket jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva, det kandes lite svenska fjallen over det hela, fast lite fastare.
Vi hann iallafall bara med en led dar innan regnet svepte in, och rapporten for imorn ser dyster ut.
Men oavsett vadret kanns det spannande bara att vara har, jag tror jag gillar det har landet.
Allting ar lite annorlunda och konstigt, man kor pa fel sida vagen, man handlar starkol i livsmedelsbutiken.
Ha det bra dar hemma i svenneland!
måndag 10 augusti 2009
Bortförklaringar
Det finns många olika bortförklaringar.
Temperaturen
Dagsformen
Känslan
Säkringarna
Uppvärmningen
Skorna
Kritan
m.m.
Innerst inne vet vi nog alla att dom alla spelar på samma skala av uselhet.
Om man inte sänder är man svag, så är det bara.
Jag är svag.
I torsdags var det nämligen dags igen för mig att känna på Svart magi, som jag ju skrivit lite om innan här på bloggen.
När vi väl tagit oss igenom hela den långa äventyrliga anmarschen upptäcktes till allas förvåning att solen precis lämnat väggen.
Svetten rann utmed min arma kropp och vattnet i ryggsäcken var redan nästan slut. vafan.
Korparväggen är ju mörkt kallt, ödsligt och hemskt. Hjärnan kan verkligen spela ett spratt.
Iallafall, första toppförsöket gick inte alls. Jag fick jobba flera försök för att ens sätta sekvenserna på topprep. Inte alls så busenkelt som jag mindes det från sist jag var där.
Första ledförsöket blev totalstopp. andra med.
tredje.
fjärde.
va fan? är jag så svag nu?/var jag så stark då?
Med svansen mellan benen lunkade jag hem utan någon magisk 8- i bagaget. Jag som trodde det skulle bli en relativt lätt sak.
Men det är nog ändå så att även om det är dåliga bortförklaringar så finns det viss substans i det, både Joanna och Mattias som var med kan skriva under på att klippan var lite "svettig".
Och sen får man väl inse att jag inte crimpat loss på väldigt länge.
I´ll be back when its cold!
"utmarchen" lär vi inte glömma iallafall, Kullen är äventyr.
Om sisådär 6 timmar rullar en fullpackad renault megane söderut, eller nja, västerut snarare.
Första anhalten blir Llanberis vi får väl se hur länge vi står ut i regnet.
Temperaturen
Dagsformen
Känslan
Säkringarna
Uppvärmningen
Skorna
Kritan
m.m.
Innerst inne vet vi nog alla att dom alla spelar på samma skala av uselhet.
Om man inte sänder är man svag, så är det bara.
Jag är svag.
I torsdags var det nämligen dags igen för mig att känna på Svart magi, som jag ju skrivit lite om innan här på bloggen.
När vi väl tagit oss igenom hela den långa äventyrliga anmarschen upptäcktes till allas förvåning att solen precis lämnat väggen.
Svetten rann utmed min arma kropp och vattnet i ryggsäcken var redan nästan slut. vafan.
Korparväggen är ju mörkt kallt, ödsligt och hemskt. Hjärnan kan verkligen spela ett spratt.
Iallafall, första toppförsöket gick inte alls. Jag fick jobba flera försök för att ens sätta sekvenserna på topprep. Inte alls så busenkelt som jag mindes det från sist jag var där.
Första ledförsöket blev totalstopp. andra med.
tredje.
fjärde.
va fan? är jag så svag nu?/var jag så stark då?
Med svansen mellan benen lunkade jag hem utan någon magisk 8- i bagaget. Jag som trodde det skulle bli en relativt lätt sak.
Men det är nog ändå så att även om det är dåliga bortförklaringar så finns det viss substans i det, både Joanna och Mattias som var med kan skriva under på att klippan var lite "svettig".
Och sen får man väl inse att jag inte crimpat loss på väldigt länge.
I´ll be back when its cold!
"utmarchen" lär vi inte glömma iallafall, Kullen är äventyr.
Om sisådär 6 timmar rullar en fullpackad renault megane söderut, eller nja, västerut snarare.
Första anhalten blir Llanberis vi får väl se hur länge vi står ut i regnet.
söndag 9 augusti 2009
Blåbär, svamp & äppeljuice
Sommaren har bidragit med stora skördar och efter en tur till värmland och några liter blåbär är sommaren fullbordad!
Skördarna på klätterfronten har väl varit lite lagom men det har varit väldigt skönt att få klättra i lugn takt och att få ladda upp inför höstens klätterresa. Jag lyckades iallafall med att få göra en liten nytur eller ett nytt insteg till 'vid mörkrets inbrott' på Håle som jag verkligen kan rekommendera.
I Bohuslän hade vi flera finbesök av Malmöbor och det var kul att inte behöva säga hej då på riktigt.
Imorgon börjar resan och vi tar turen till Wales och Llanberis där jag verkligen inte vet vad jag ska förvänta mig, spännande men läskigt. Det som är ännu mer spännande är att vi lämnar Malmö och att vi tar ett steg närmre Göteborg = inget hem & inget jobb men en massa klättring.
Jag kommer verkligen att sakna Malmö och alla vänner som bor här men jag hoppas på många besökare i den nya hemstaden.
Nu är det dax för en nattmacka och en sista natt i Malmö, vi ses om några månader!
Skördarna på klätterfronten har väl varit lite lagom men det har varit väldigt skönt att få klättra i lugn takt och att få ladda upp inför höstens klätterresa. Jag lyckades iallafall med att få göra en liten nytur eller ett nytt insteg till 'vid mörkrets inbrott' på Håle som jag verkligen kan rekommendera.
I Bohuslän hade vi flera finbesök av Malmöbor och det var kul att inte behöva säga hej då på riktigt.
Imorgon börjar resan och vi tar turen till Wales och Llanberis där jag verkligen inte vet vad jag ska förvänta mig, spännande men läskigt. Det som är ännu mer spännande är att vi lämnar Malmö och att vi tar ett steg närmre Göteborg = inget hem & inget jobb men en massa klättring.
Jag kommer verkligen att sakna Malmö och alla vänner som bor här men jag hoppas på många besökare i den nya hemstaden.
Nu är det dax för en nattmacka och en sista natt i Malmö, vi ses om några månader!
lördag 1 augusti 2009
Värmlandsklättring
Så var man då hemma i Sveriges hjärta igen.
Bohuslän blev för blött ett par dagar och tiden började rinna ut.
Den sista tiden i bohuslän hände det väl inte så värst mycket på, förutom att vi städade köket i stugan.
Idag har vi däremot rekat stenar i skogen, och besökt ett etablerat klätterställe.
Om vi börjar från början så åkte vi till Sveafallen utanför degerfors.
Där klättrade vi två leder, varav den ena vi fick upp en gammal Far på.
Fallen leverade faktiskt lite över förväntan (men då hade jag väldigt låga förväntningar).
Stenkvaliten var ju rätt skaplig, och approachen kan man ju inte klaga på.
Men ja, det är ju inget att åka långväga från såattsäga.
Efter fallen åkte vi ut till hemlig ort och gick en liten promenad i en fruktansvärt vacker omgivning där vi hittade godis för den blockintresserade..
Det är givetvis inget nytt kjugekull, men stenkvaliten kändes övervägande bra och det fanns gott om block om än lite utspridda. Överhäng, vert, sva...
Nackdelen är dock såklart att de flesta av stenarna ligger i ett område som planeras bli naturreservat.
Om någon Värmlandsentusiast *blink blink* vill ta sig an område och ha en seriös dialog med länsstyrelsen är det bara hojta så ger jag vägbeskrivning till stället.
Ett litet axplock:
Vad som händer nu är lite oklart, Jag är lite pepp på Schedvins spricka imorn. en typ 7- överhängande jamspricka alldeles i krokarna här.
Sen får vi se, det verkar som att vi måste boka en färjebiljett till England rätt snart, Fan det här börjar ju bli på riktigt nu.
Jag har skaffat betaltkonto på flickr.. vilket innebär att jag kommer försöka lagra bilder från resan där.
Se vår oredigerade verklighet på:
Verklighetsflykt 2009
Bohuslän blev för blött ett par dagar och tiden började rinna ut.
Den sista tiden i bohuslän hände det väl inte så värst mycket på, förutom att vi städade köket i stugan.
Idag har vi däremot rekat stenar i skogen, och besökt ett etablerat klätterställe.
Om vi börjar från början så åkte vi till Sveafallen utanför degerfors.
Där klättrade vi två leder, varav den ena vi fick upp en gammal Far på.
Fallen leverade faktiskt lite över förväntan (men då hade jag väldigt låga förväntningar).
Stenkvaliten var ju rätt skaplig, och approachen kan man ju inte klaga på.
Men ja, det är ju inget att åka långväga från såattsäga.
Efter fallen åkte vi ut till hemlig ort och gick en liten promenad i en fruktansvärt vacker omgivning där vi hittade godis för den blockintresserade..
Det är givetvis inget nytt kjugekull, men stenkvaliten kändes övervägande bra och det fanns gott om block om än lite utspridda. Överhäng, vert, sva...
Nackdelen är dock såklart att de flesta av stenarna ligger i ett område som planeras bli naturreservat.
Om någon Värmlandsentusiast *blink blink* vill ta sig an område och ha en seriös dialog med länsstyrelsen är det bara hojta så ger jag vägbeskrivning till stället.
Ett litet axplock:
Vad som händer nu är lite oklart, Jag är lite pepp på Schedvins spricka imorn. en typ 7- överhängande jamspricka alldeles i krokarna här.
Sen får vi se, det verkar som att vi måste boka en färjebiljett till England rätt snart, Fan det här börjar ju bli på riktigt nu.
Jag har skaffat betaltkonto på flickr.. vilket innebär att jag kommer försöka lagra bilder från resan där.
Se vår oredigerade verklighet på:
Verklighetsflykt 2009
söndag 26 juli 2009
Kärlekstunneln
Historien om vår bohuslänsvistelse började som den klassiska förnedrings-versionen jag är van vid.
Provade Stone tempel pilot, Åkte på stryk.
Provade Birgers Borst, Åkte på storstryk
Provade glöm inte det gröna fodralet, som är en 6- men åkte ändå på stryk.
Sen kom någon i sällskapet på den briljanta idén att man faktiskt skulle kunna offra en hel dag till att vila upp sig.
Efter det lyckades jag på en revansch både på gröna fodralet men framförallt birgers borst! tokfin led.
Men det bästa av allt är att jag äntligen till slut satt punkt för projektet på Björkberget, Fingerslåtter. Sjukt fin led, och efter två toppreps-kör gick det förvånansvärt lätt. Bilder kommer komma såfort jag kommer ihåg att ta med minneskortet till internet-cafe.
Fingerslåtter...
Idag har också varit en trevlig dag, Joanna och jag har hunnit göra varsin liten nytur.
Min historia är en mycket inbjudande kamin som jag gått och fantiserat om i ett års tid nu.
Den blev mycket lättare än vad jag hade trott, men ack så fin. "Kärlekstunneln" 5 är född.
Åk till Hunnebo klåva och klättra den vettja!
Under de 3 veckor vi varit här nu så har en hel drös malmöiter varit på besök (jonas och ygge är här nu..) solen har skinit, och regnet har regnat, och en av skånes gamla legender har givit sig till känna i stugan och berömt min led på valberget!
Det börjar närma sig att vi fortsätter norrut faktiskt, en liten visit hemma i värmelandet, och ack så snart drar vi till the Empire.
hare!
Provade Stone tempel pilot, Åkte på stryk.
Provade Birgers Borst, Åkte på storstryk
Provade glöm inte det gröna fodralet, som är en 6- men åkte ändå på stryk.
Sen kom någon i sällskapet på den briljanta idén att man faktiskt skulle kunna offra en hel dag till att vila upp sig.
Efter det lyckades jag på en revansch både på gröna fodralet men framförallt birgers borst! tokfin led.
Men det bästa av allt är att jag äntligen till slut satt punkt för projektet på Björkberget, Fingerslåtter. Sjukt fin led, och efter två toppreps-kör gick det förvånansvärt lätt. Bilder kommer komma såfort jag kommer ihåg att ta med minneskortet till internet-cafe.
Fingerslåtter...
Idag har också varit en trevlig dag, Joanna och jag har hunnit göra varsin liten nytur.
Min historia är en mycket inbjudande kamin som jag gått och fantiserat om i ett års tid nu.
Den blev mycket lättare än vad jag hade trott, men ack så fin. "Kärlekstunneln" 5 är född.
Åk till Hunnebo klåva och klättra den vettja!
Under de 3 veckor vi varit här nu så har en hel drös malmöiter varit på besök (jonas och ygge är här nu..) solen har skinit, och regnet har regnat, och en av skånes gamla legender har givit sig till känna i stugan och berömt min led på valberget!
Det börjar närma sig att vi fortsätter norrut faktiskt, en liten visit hemma i värmelandet, och ack så snart drar vi till the Empire.
hare!
torsdag 16 juli 2009
Sommar och so... regn
Nu har det äntligen blivit verklighet av planeringarna.
Joanna och jag har hunnit med en hel del småsaker. t.ex Packat ihop hela lägenheten och magasinerat alla prylar, ätit massa falafel, bott en vecka hos Joannas föräldrar, chockerat omgivning genom att gifta oss, passa busiga barn igen, slutat jobba samt viktigast av allt: "Bosatt" oss i klubbstugan i Bohuslän.
Dessvärre har vädret varit aningen omväxlande, men vi har fått klättra ganska mycket ändå.
Mest för att inse vilken sjukt dålig form man är i, men man är ju glad för att få röra lite granit ändå.
Prognosen ser också dyster ut, regn, regn, regn. Vi får se vad som händer, det är skönt att bara vara ledig och inte ha några förpliktelser.
Har redan läst ut min första bok: "En av grabbarna" av Johan Höglund, och kommit halvvägs in i "snabba cash" av Jens Lapidus.
Jobba inte ihjäl er! det tänker iallafall inte jag göra.
hörs
Joanna och jag har hunnit med en hel del småsaker. t.ex Packat ihop hela lägenheten och magasinerat alla prylar, ätit massa falafel, bott en vecka hos Joannas föräldrar, chockerat omgivning genom att gifta oss, passa busiga barn igen, slutat jobba samt viktigast av allt: "Bosatt" oss i klubbstugan i Bohuslän.
Dessvärre har vädret varit aningen omväxlande, men vi har fått klättra ganska mycket ändå.
Mest för att inse vilken sjukt dålig form man är i, men man är ju glad för att få röra lite granit ändå.
Prognosen ser också dyster ut, regn, regn, regn. Vi får se vad som händer, det är skönt att bara vara ledig och inte ha några förpliktelser.
Har redan läst ut min första bok: "En av grabbarna" av Johan Höglund, och kommit halvvägs in i "snabba cash" av Jens Lapidus.
Jobba inte ihjäl er! det tänker iallafall inte jag göra.
hörs
tisdag 9 juni 2009
Ny vänskap
Klättringen har legat ganska lågt på sistone.
Dels har jag varit smått förkyld i lite mer än en veckas tid nu, men det har nog faktiskt ganska mycket att göra med det faktum att jag kommer få min klätterdos ganska rejält mättad snart.
Jag har 13 arbetsdagar kvar tills livet börjar. Om 3 veckor är det på riktigt.
Det borde väl egentligen kännas väldigt nervöst, och jag borde nog börja packa.
Men det känns fortfarande väldigt väldigt avlägset av någon anledning.
Det löser sig.
Kom gärna upp/ner/bort/hem till Bohuslän i juli/aug och umgås med oss innan vi far utrikes
I helgen fick jag en ny kompis. En vän till Joanna hade bett oss passa hennes dotter hela helgen.
I kombination med att min far var på besök, samt ovan nämnda förkylning stannade jag hemma hela helgen.
Det var klart genomlidligt att vara hemma och passa världens mest charmerande ½-åring för att uttrycka sig diplomatiskt.
Dels har jag varit smått förkyld i lite mer än en veckas tid nu, men det har nog faktiskt ganska mycket att göra med det faktum att jag kommer få min klätterdos ganska rejält mättad snart.
Jag har 13 arbetsdagar kvar tills livet börjar. Om 3 veckor är det på riktigt.
Det borde väl egentligen kännas väldigt nervöst, och jag borde nog börja packa.
Men det känns fortfarande väldigt väldigt avlägset av någon anledning.
Det löser sig.
Kom gärna upp/ner/bort/hem till Bohuslän i juli/aug och umgås med oss innan vi far utrikes
I helgen fick jag en ny kompis. En vän till Joanna hade bett oss passa hennes dotter hela helgen.
I kombination med att min far var på besök, samt ovan nämnda förkylning stannade jag hemma hela helgen.
Det var klart genomlidligt att vara hemma och passa världens mest charmerande ½-åring för att uttrycka sig diplomatiskt.
måndag 25 maj 2009
Klassisk bohusk förnedring
På Onsdagkvällen bar det av norrut i en fullpackad Kia.
Joanna, Anders, Daniel och undertecknad styrde kosan mot sveriges mesta klätterområde.
Framme vid stugan var allt frid och fröjd som vanligt, bara ett fåtal tält hade smugit sig upp, ju längre kvällen gick desto fler tält blev det dock. 17 bilar räknade jag till innan jag gick och lade mig! Sjukt!
Första dagen bar det av till Galgeberget tillsammans med en mycket trevlig Disa.
Lite uppvärming och mysklättring på sydsidan, med bland annat "galgen" som jag varmt rekomenderar. Sedan bar det av mot masken, som det varit kö på hela dagen.
Så blev det min tur, ledförsök såklart. citat: "Det ser klart överkomligt ut faktiskt"
Totalstopp, jag kan inte jamma, det går bara inte, och fötterna vill inte stå någonstans.
Inför en hel samling starka stockholmare fick jag så Dogga förbi cruxet och sen fegklättra utsteget.
Ahh Bohuslän at it´s best! Jag ska vara mer ödmjuk fortsättningsvis.
Anders & Daniel skickade dock stort med Onsigth respektive flash av DNA (mutant variant). Grattis!
Torsdag kväll och hygge vid stugan tillsammans med ett riktigt stort skånegäng. och riktigt mycket folk i övrigt också. 24 bilar som mest! Det var riktigt trångt!
Fredag morgon, ösregn i ett par timmar. Något deprimerad stämning vid frukostbordet.
Vi bestämde oss iallafall att åka ut till Smögen och kolla in hur vädret var där, och sen kanske åka och visa Ulorna för bohusnybörjarna..
Smögen bjöd på uppklarnande väder, så vi åkte tillbaks och lunchade och stack sedan ut till Kleven.
Klippan var kanske inte bohus finaste direkt, men helt okej klättring i de lite lägre graderna.
På lördagen kikade vi först på Bergkirstis, som var ett veritabelt vattenfall. Vidare till Nordens Ark, som bjöd på repetition av Ronnys superfina svatur, och en tur som inte fanns med i föraren men som säkerligen gjorts. Den bjöd iallafall på en rejäl runout, jag stog och tvekade säkert 15 minuter innan jag beslutade att vika av till höger och lägga en fegsäkring för att undvika dödsstörtning. Det kändes lite fint iallafall.
Vidare till Tåsteröds Vatten bestämdes det sen. Alltid kul att besöka en ny klippa i Bohuslän.
Leden som lockade mest (nixten) var såklart blöt, så jag gav mig på en annan led.
Dödsvertikalt från start, och en två-tre meters klättring på slopers innan första säkringen. Två meter upp inser jag att det här inte är min grej, landningen är väl förvisso rätt OK men jag är inte så överdrivet sugen på att testa Joannas spotter-förmåga. Hjärtat bankar som om det vore sista minutrarna och jag är övertygad om att jag inte kommer klara att reversera.
Väl nere på marken igen känner jag nog innerst inne att mina tömda energidepåer inte kommer tillåta någon mer klättring idag.
Tåsteröds vatten skrämde iväg oss kan man säga.. huhh.
Så vi tar istället pojkarna till Ängahagen och kastar upp dom på den superfina "Bästa leden i välseröd", med viss förskräckelse (tror jag) jammade dom sig igenom kruxet utan större problem båda två! starkt jobbat! Jag och Joanna smet dock iväg till Bovallstrand och myste vid en väldigt speciell utkiksplats.
Sista dagen var det så dags för Häller. Jag tyckte det var lämpligt att toppa av långhelgen med den ultimata förnedringen. Tydliga Hörnet, jag har vart på den innan och blivit utspottad, Nu var det dags igen.
Mycket riktigt, kämpade mig uppför hela jävla leden upp till cruxet som är typ 2 meter under toppen.
Jag dryper av svett, storsprickan har sugit ut alla mina krafter och säkringarna sitter precis där jag måste sätta händer och fötter, det finns ingen möjlighet att klara det här.
Genomsvettig och trött så jag tror jag ska dö hasar jag mig till sist över toppen efter att ha hängt, doggat, stått i slingor och krafsat ner alldeles för många stenar på Joanna.
Förnedringen toppas såklart av att samma stockholmare som var på galgeberget ganska enkelt gled upp för "offline" medans jag satt på stenarna och slickade mina sår.
Allt som allt: Vi hade en klassisk helg i sprickornas paradis
You gotta love that place called Bohuslän!
Joanna, Anders, Daniel och undertecknad styrde kosan mot sveriges mesta klätterområde.
Framme vid stugan var allt frid och fröjd som vanligt, bara ett fåtal tält hade smugit sig upp, ju längre kvällen gick desto fler tält blev det dock. 17 bilar räknade jag till innan jag gick och lade mig! Sjukt!
Första dagen bar det av till Galgeberget tillsammans med en mycket trevlig Disa.
Lite uppvärming och mysklättring på sydsidan, med bland annat "galgen" som jag varmt rekomenderar. Sedan bar det av mot masken, som det varit kö på hela dagen.
Så blev det min tur, ledförsök såklart. citat: "Det ser klart överkomligt ut faktiskt"
Totalstopp, jag kan inte jamma, det går bara inte, och fötterna vill inte stå någonstans.
Inför en hel samling starka stockholmare fick jag så Dogga förbi cruxet och sen fegklättra utsteget.
Ahh Bohuslän at it´s best! Jag ska vara mer ödmjuk fortsättningsvis.
Anders & Daniel skickade dock stort med Onsigth respektive flash av DNA (mutant variant). Grattis!
Torsdag kväll och hygge vid stugan tillsammans med ett riktigt stort skånegäng. och riktigt mycket folk i övrigt också. 24 bilar som mest! Det var riktigt trångt!
Fredag morgon, ösregn i ett par timmar. Något deprimerad stämning vid frukostbordet.
Vi bestämde oss iallafall att åka ut till Smögen och kolla in hur vädret var där, och sen kanske åka och visa Ulorna för bohusnybörjarna..
Smögen bjöd på uppklarnande väder, så vi åkte tillbaks och lunchade och stack sedan ut till Kleven.
Klippan var kanske inte bohus finaste direkt, men helt okej klättring i de lite lägre graderna.På lördagen kikade vi först på Bergkirstis, som var ett veritabelt vattenfall. Vidare till Nordens Ark, som bjöd på repetition av Ronnys superfina svatur, och en tur som inte fanns med i föraren men som säkerligen gjorts. Den bjöd iallafall på en rejäl runout, jag stog och tvekade säkert 15 minuter innan jag beslutade att vika av till höger och lägga en fegsäkring för att undvika dödsstörtning. Det kändes lite fint iallafall.
Vidare till Tåsteröds Vatten bestämdes det sen. Alltid kul att besöka en ny klippa i Bohuslän.
Leden som lockade mest (nixten) var såklart blöt, så jag gav mig på en annan led.
Dödsvertikalt från start, och en två-tre meters klättring på slopers innan första säkringen. Två meter upp inser jag att det här inte är min grej, landningen är väl förvisso rätt OK men jag är inte så överdrivet sugen på att testa Joannas spotter-förmåga. Hjärtat bankar som om det vore sista minutrarna och jag är övertygad om att jag inte kommer klara att reversera.
Väl nere på marken igen känner jag nog innerst inne att mina tömda energidepåer inte kommer tillåta någon mer klättring idag.
Tåsteröds vatten skrämde iväg oss kan man säga.. huhh.
Så vi tar istället pojkarna till Ängahagen och kastar upp dom på den superfina "Bästa leden i välseröd", med viss förskräckelse (tror jag) jammade dom sig igenom kruxet utan större problem båda två! starkt jobbat! Jag och Joanna smet dock iväg till Bovallstrand och myste vid en väldigt speciell utkiksplats.
Sista dagen var det så dags för Häller. Jag tyckte det var lämpligt att toppa av långhelgen med den ultimata förnedringen. Tydliga Hörnet, jag har vart på den innan och blivit utspottad, Nu var det dags igen.
Mycket riktigt, kämpade mig uppför hela jävla leden upp till cruxet som är typ 2 meter under toppen.
Jag dryper av svett, storsprickan har sugit ut alla mina krafter och säkringarna sitter precis där jag måste sätta händer och fötter, det finns ingen möjlighet att klara det här.
Genomsvettig och trött så jag tror jag ska dö hasar jag mig till sist över toppen efter att ha hängt, doggat, stått i slingor och krafsat ner alldeles för många stenar på Joanna.
Förnedringen toppas såklart av att samma stockholmare som var på galgeberget ganska enkelt gled upp för "offline" medans jag satt på stenarna och slickade mina sår.
Allt som allt: Vi hade en klassisk helg i sprickornas paradis
You gotta love that place called Bohuslän!
måndag 18 maj 2009
Lektyr
Idag fick vi påökning, hyllan ska krönas av två nya publikationer.
Och den enda är faktiskt en purfärsk publikation.
Första intrycken är att rockfax som vanligt genererar gedigna böcker med tydliga och klockrena bilder.
Och att England är ett konstigt ställe, konstiga grader och konstiga väggar.
ticklist so far:
"The peapod"
"Eliminate wall"
"The Asp"
"Valkyrie"
m.m. (tips emottages tacksamt)
På onsdag packar vi bilen och åker till crack-meckat bohuslän, för första gången på ganska länge.
Förväntningar ligger i luften, många projekt som ber om att avslutas, men så har jag också en lite varnande känsla i vänster arm...
Hmmm.. ajjabajja...
Det blir som det blir. Ha en bra långhelg!
söndag 17 maj 2009
Skåne
Det finns ett landskap i vårt land som jag hyser dubbla känslor inför.
Oftast brukar jag proklamera att jag hatar det, Ingen skog, inga klippor, bara stadsmänniskor eller inskränkta hillbillies. Folk pratar Danska, även de som inte är danskar.
Och som klättrare i Malmö är det lite påfrestande att ha så pass långt att åka för att kunna klättra.
Men sen så har vi havet, åkrarna och de böljande fälten!
En dag som denna måste man älska skåne, att ta en kort dagsutflykt till en av de närmaste klipporna bli störd av en grupp scouter med skit bakom öronen.
Det var spännande att få känna på "Hot shot" som ju är en av skånes gamla testpieces.
And well, i didn´t have what it takes...
Väldigt kort och fingrig led, kortare än vissa boulders på kjuge hehe..
Nåväl, Strålande sol, böljande rapsfält, och vindmöllor.
Lite kommer man sakna skåne när man inte bor här längre!
Oftast brukar jag proklamera att jag hatar det, Ingen skog, inga klippor, bara stadsmänniskor eller inskränkta hillbillies. Folk pratar Danska, även de som inte är danskar.
Och som klättrare i Malmö är det lite påfrestande att ha så pass långt att åka för att kunna klättra.
Men sen så har vi havet, åkrarna och de böljande fälten!
En dag som denna måste man älska skåne, att ta en kort dagsutflykt till en av de närmaste klipporna bli störd av en grupp scouter med skit bakom öronen.
Det var spännande att få känna på "Hot shot" som ju är en av skånes gamla testpieces.
And well, i didn´t have what it takes...
Väldigt kort och fingrig led, kortare än vissa boulders på kjuge hehe..
Nåväl, Strålande sol, böljande rapsfält, och vindmöllor.
Lite kommer man sakna skåne när man inte bor här längre!
Solskensklättring i Norra Rörum
I dag blev det mys-klättring på Norra Rörum och jag fick klättra lite lätta leder för att försöka arbeta på led-psyket till nästa helg i Bohuslän. Jag värmde upp på Baksprickan och Klarälven, den andra var finare än den första. Sen blev det lite topprepsklättring på Myrslok, Pissmyrornas hämnd och Hot shot som alla tre var väldigt fina.
Jag blev riktigt förvånad av hur fin klippan var och bor man i Skåne och vill ut och klättra tycker jag verkligen att Norra Rörum är en fin dagsutflykt.Vi hann även med att kolla en sväng på bouldertävlingen på Stapelbädden, grymt imponerande att se så många duktiga klättrare, bra jobbat!
lördag 16 maj 2009
antiklimax!
Regn, regn & regn!
I dag skulle jag göra min tävlingsdebut, något jag aldrig trodde att jag skulle vara med om och så blev det! Det är blött och vattnet sipprar från boulderblocken på Stapelbädden. Jag tycker synd om dem som jobbat hårt inför tävlingen och jag tycker synd om klättrarna som peppat och varit nervösa i onödan för dagen.
Lycka till till alla som ska klättra imorgon, jag klättrar på Kullen istället!
I dag skulle jag göra min tävlingsdebut, något jag aldrig trodde att jag skulle vara med om och så blev det! Det är blött och vattnet sipprar från boulderblocken på Stapelbädden. Jag tycker synd om dem som jobbat hårt inför tävlingen och jag tycker synd om klättrarna som peppat och varit nervösa i onödan för dagen.
Lycka till till alla som ska klättra imorgon, jag klättrar på Kullen istället!
tisdag 12 maj 2009
Yosemite
Söndag morgon, tidigt tidigt. Man har varit tvungen att jobba på lördagen och därmed grusat planerna om valberget.
Gyllene tillfälle att avsluta lite projekt på kullaberg tänker man ju givetvis då.
Tio minuter senare står vi och rullar tummar utanför Emils dörr, varför kommer han inte ut? upp med telefonen för att ringa honom... Aha, oläst SMS, ont i handleden hoppar av planen.
Hoppas du tar hand om alla dina skador så du kan klättra länge och mycket...
Nästa stopp Helsingborg för att hämta upp en Dansk från Helsingör.
Varför dyker han inte upp? varför svarar han inte på tfn?
55 Minuter senare tröttnar vi och rullar bort från knutpunkten utan honom.
Maken till bangerfest var det länge sedan man såg. nåväl.
Framme vid parkeringen är jag så förväntansfull och klättersugen att jag nästan spricker. Ner till Dörren, sätta ankare, fira ner och rensa.
Mitt senaste ledförsök grusades av all grus och smuts på leden, det ska inte bli likadant denna gången.
Efter lite uppvärming körde jag ledförsök på en gång, stadigt upp på hyllan, lite trevande laybackande upp till vilogreppen innan cruxet, osså pang... fötterna försvinner.
Oj, jag hänger fan kvar i dom här små greppen. På med fötterna igen. Nervös och fumlig.
Lägger grå alien och går ut höger, upp högt med vänsterfoten i höjd med säkringen, sträcka sig, ta små grepp med vänsterhanden, ska dom verkligen vara såhär små? vad händer nu?
Rädd, Feg.
Fan.
Lite Topprep får man väl klättra?
Lätt som en plätt på topprep. såklart sitter allting i huvudet som vanligt, jag mindes inte exakt hur jag skulle göra cruxet och mindes inte att det skulle uppenbara sig bättre grepp om jag bara vågade dra lite i det dåliga greppet först.
Led igen, sätter cruxet utan större problem, kör avslutningen jättenervös för att trilla och sabba allt.
Äntligen! Yosemite är ett avslutat kapitel!
Nu är det bara Svart Magi kvar av de stora grejerna på kullen. (då menar jag av de stora grejerna som jag påbörjat...)
Slutsats: Jag måste bli mer modig och våga gå på lite när jag vet att säkringarna är bra.
Grattis Snygg-Anton som satte Lynet 8+ i helgen, vi väntar spänt på filmbevisen
Och Grattis Rapp som fick förstarep av min fina Rampfeber!
Här kommer en fin bild från förstabestigningen av Rampfeber, jag blir helt sugen på att klättra den igen när jag ser detta. Blir inte du?
Gyllene tillfälle att avsluta lite projekt på kullaberg tänker man ju givetvis då.
Tio minuter senare står vi och rullar tummar utanför Emils dörr, varför kommer han inte ut? upp med telefonen för att ringa honom... Aha, oläst SMS, ont i handleden hoppar av planen.
Hoppas du tar hand om alla dina skador så du kan klättra länge och mycket...
Nästa stopp Helsingborg för att hämta upp en Dansk från Helsingör.
Varför dyker han inte upp? varför svarar han inte på tfn?
55 Minuter senare tröttnar vi och rullar bort från knutpunkten utan honom.
Maken till bangerfest var det länge sedan man såg. nåväl.
Framme vid parkeringen är jag så förväntansfull och klättersugen att jag nästan spricker. Ner till Dörren, sätta ankare, fira ner och rensa.
Mitt senaste ledförsök grusades av all grus och smuts på leden, det ska inte bli likadant denna gången.
Efter lite uppvärming körde jag ledförsök på en gång, stadigt upp på hyllan, lite trevande laybackande upp till vilogreppen innan cruxet, osså pang... fötterna försvinner.
Oj, jag hänger fan kvar i dom här små greppen. På med fötterna igen. Nervös och fumlig.
Lägger grå alien och går ut höger, upp högt med vänsterfoten i höjd med säkringen, sträcka sig, ta små grepp med vänsterhanden, ska dom verkligen vara såhär små? vad händer nu?
Rädd, Feg.
Fan.
Lite Topprep får man väl klättra?
Lätt som en plätt på topprep. såklart sitter allting i huvudet som vanligt, jag mindes inte exakt hur jag skulle göra cruxet och mindes inte att det skulle uppenbara sig bättre grepp om jag bara vågade dra lite i det dåliga greppet först.
Led igen, sätter cruxet utan större problem, kör avslutningen jättenervös för att trilla och sabba allt.
Äntligen! Yosemite är ett avslutat kapitel!
Nu är det bara Svart Magi kvar av de stora grejerna på kullen. (då menar jag av de stora grejerna som jag påbörjat...)
Slutsats: Jag måste bli mer modig och våga gå på lite när jag vet att säkringarna är bra.
Grattis Snygg-Anton som satte Lynet 8+ i helgen, vi väntar spänt på filmbevisen
Och Grattis Rapp som fick förstarep av min fina Rampfeber!
Här kommer en fin bild från förstabestigningen av Rampfeber, jag blir helt sugen på att klättra den igen när jag ser detta. Blir inte du?
tisdag 28 april 2009
Rampfeber
Det har varit lite ont om bloggande på sista tiden. Vilket enbart kan skyllas på lathet.
Detta har iallafall i korta drag hänt:
* Påsksemester med skidåkning i slagavallen
* Klättring på Valberget
* Klättring på Kullaberg
* Klättring på kjugekull!
Men för min del är det viktigaste att vi var på valberget i helgen tillsammans med ett helt gäng klättrare.
Efter en sömnlös natt fylld med nervositet och tankar om mitt projekt satte jag den på första försöket utan några egentliga problem.
Klockrent! jag hade ju inte behövt vara nervös alls ju.
Frappen hängde brevid och tog bilder, så såsmåning kommer det dyka upp någon sorts bevis...
Efter en hel del funderande föll namnet till "rampfeber" och graden 7.
Ser fram emot en första repetition!
Bagdad lyckades dessutom stå emot ytterligare tre repetitionsförsök i helgen!
Nu är bara den stora frågan vad nästa projekt ska bli...
Göteborg och Climb-in nästa helg! vi ses väl där?
Detta har iallafall i korta drag hänt:
* Påsksemester med skidåkning i slagavallen
* Klättring på Valberget
* Klättring på Kullaberg
* Klättring på kjugekull!
Men för min del är det viktigaste att vi var på valberget i helgen tillsammans med ett helt gäng klättrare.
Efter en sömnlös natt fylld med nervositet och tankar om mitt projekt satte jag den på första försöket utan några egentliga problem.
Klockrent! jag hade ju inte behövt vara nervös alls ju.
Frappen hängde brevid och tog bilder, så såsmåning kommer det dyka upp någon sorts bevis...
Efter en hel del funderande föll namnet till "rampfeber" och graden 7.
Ser fram emot en första repetition!
Bagdad lyckades dessutom stå emot ytterligare tre repetitionsförsök i helgen!
Nu är bara den stora frågan vad nästa projekt ska bli...
Göteborg och Climb-in nästa helg! vi ses väl där?
onsdag 25 mars 2009
Såhär ligger det till!
Helgen bjöd äntligen på någorlunda bra väder.
Vi kom iväg till valberget direkt efter att joanna slutat jobbet, vilket är hutlöst tidigt då hon bara sitter i lärarrummet och dricker kaffe & äter kakor hela dagarna.
Väl framme satte jag igång och borstade mitt projekt, vilket var första gången jag riktigt fick titta närmre på det!
Allt stämde, det är precis lagom med grepp och säkringar längs hela linjen, och gott om goda vilor.
På lördagen blev det lite mer borstning för både mig och joanna, sen fick jag äntligen prova projektet.
Starten var lite blöt så de första metrarna fick jag dra mig förbi, men det ser inte ut att vara hårdare än 6+/7- sen kommer en 2-3 meter lång underclingsekvens åt höger på klockrena fickor och smearande för fötterna, och sen ett litet sträck upp över en bulle.
En hård vänsterförflyttning med tunt fotsteg leder sen upp till första vilohyllan.
Därifrån en kort sekvens upp på en liten avsats innan det andra kruxet, som tyvärr var blött. Vet inte riktigt hur jag ska lösa den sekvensen, men det kommer nog.
sen är det bara en till liten cruxig crimp-passage (som också var blöt) innan den lugna men mycket njutningsfulla toppsprickan tar vid, med klockrena handjam-slots på perfekt avstånd mellan varandra.
Det är lätt för mig att bli överentusiastisk över valberget, och framförallt över mina "egna" leder på valberget (läs Bagdad) men det här är verkligen en fin linje!
Nog om det, vi rensade lite mer, "thats what friends are for", "Svaplattan" och "old mans dieder" och en ny boulder! (som vi satte på en gång..)
Ser verkligen fram emot att åka tillbaks och klättra lederna!
Det hittades också en mycket lovande high-ball inne i skogen, tänk er en vattenrundad dieder alá bohusläns "stone temple pilots". Ca 8 meter hög och perfekt landning.
synd bara att det finns så mycket jag vill göra, och så lite tid!
Om någon vill adoptera projekt av mig på valis är det bara hojta!
Det där med lite tid leder oss osökt in på nästa ämne...
Att vi ska flytta hit:
Idag gjorde jag det officiellt med en fin liten avskedsansökan på chefens bord!
I början av juli är vi bostadslösa och arbetslösa och har gott om cash på sparkontot.
Vilket ju är ett gyllene tillfälle att röra lite på sig! Så vi lastar bilen full med fönödenheter och drar på roadtrip i europa.
När vi tröttnat på det, eller när pengarna tar slut så drar vi oss hemöver och försöker stadga oss i den nya lovande staden!
Framtidsplaner som heter duga!
Vi kom iväg till valberget direkt efter att joanna slutat jobbet, vilket är hutlöst tidigt då hon bara sitter i lärarrummet och dricker kaffe & äter kakor hela dagarna.
Väl framme satte jag igång och borstade mitt projekt, vilket var första gången jag riktigt fick titta närmre på det!
Allt stämde, det är precis lagom med grepp och säkringar längs hela linjen, och gott om goda vilor.
På lördagen blev det lite mer borstning för både mig och joanna, sen fick jag äntligen prova projektet.
Starten var lite blöt så de första metrarna fick jag dra mig förbi, men det ser inte ut att vara hårdare än 6+/7- sen kommer en 2-3 meter lång underclingsekvens åt höger på klockrena fickor och smearande för fötterna, och sen ett litet sträck upp över en bulle.
En hård vänsterförflyttning med tunt fotsteg leder sen upp till första vilohyllan.
Därifrån en kort sekvens upp på en liten avsats innan det andra kruxet, som tyvärr var blött. Vet inte riktigt hur jag ska lösa den sekvensen, men det kommer nog.
sen är det bara en till liten cruxig crimp-passage (som också var blöt) innan den lugna men mycket njutningsfulla toppsprickan tar vid, med klockrena handjam-slots på perfekt avstånd mellan varandra.
Det är lätt för mig att bli överentusiastisk över valberget, och framförallt över mina "egna" leder på valberget (läs Bagdad) men det här är verkligen en fin linje!
Nog om det, vi rensade lite mer, "thats what friends are for", "Svaplattan" och "old mans dieder" och en ny boulder! (som vi satte på en gång..)
Ser verkligen fram emot att åka tillbaks och klättra lederna!
Det hittades också en mycket lovande high-ball inne i skogen, tänk er en vattenrundad dieder alá bohusläns "stone temple pilots". Ca 8 meter hög och perfekt landning.
synd bara att det finns så mycket jag vill göra, och så lite tid!
Om någon vill adoptera projekt av mig på valis är det bara hojta!
Det där med lite tid leder oss osökt in på nästa ämne...
Att vi ska flytta hit:
Idag gjorde jag det officiellt med en fin liten avskedsansökan på chefens bord!
I början av juli är vi bostadslösa och arbetslösa och har gott om cash på sparkontot.
Vilket ju är ett gyllene tillfälle att röra lite på sig! Så vi lastar bilen full med fönödenheter och drar på roadtrip i europa.
När vi tröttnat på det, eller när pengarna tar slut så drar vi oss hemöver och försöker stadga oss i den nya lovande staden!
Framtidsplaner som heter duga!
fredag 20 mars 2009
Min handväska och jag
Ja nu är vi packade (bara väskan) och klara för en liten nätt helgutflykt i österled.Den trona fingerjam-läsaren förstår nog att vi ska till valberget.
Enträget övertalningsarbete för att få med kamrater har som vanligt kammat noll, men lika glada är vi ändå!
Om allt går som planerat så kommer jag få rensa upp mitt nya projekt och känna på det på topprep. Förväntningarna är på tok för höga!
Oavsett vad vi får klättra så kommer det bli årets första friklättring och bara det i sig är ju underbart.
Ha en bra helg, så hörs vi nästa vecka, en vecka att minnas länge...
Vill tillbaks hit
måndag 16 mars 2009
Badboll
Helgen har varit lite so-so.
Lördagen skulle vi åka till kjuge, jag var faktiskt sjukt taggad att bouldra lite.
kl 10 ringde vi viktor som befann sig på kjuge redan. blött blött blött.
Och på söndagen var det ungefär samma visa. vi åkte kl 8 med sikte på kullen, men vände i helsingborg. byta planer, åka till klubben och klättra på de nya greppen istället, och sitta på klubbens årsmöte och tacka nej till alla ansvarsuppgifter folk vill slänga på en.
Det enda som väl gick bra i helgen var filmkvällen vi hade på lördagen. Martin kom dit med sin lilla pärla arvid. Arvid har vi i princip aldrig träffat, och martin var nog 2 år sedan vi såg.
Nästa hel måste det bli bra väder, det bestämmer jag nu!
Badboll
Lördagen skulle vi åka till kjuge, jag var faktiskt sjukt taggad att bouldra lite.
kl 10 ringde vi viktor som befann sig på kjuge redan. blött blött blött.
Och på söndagen var det ungefär samma visa. vi åkte kl 8 med sikte på kullen, men vände i helsingborg. byta planer, åka till klubben och klättra på de nya greppen istället, och sitta på klubbens årsmöte och tacka nej till alla ansvarsuppgifter folk vill slänga på en.
Det enda som väl gick bra i helgen var filmkvällen vi hade på lördagen. Martin kom dit med sin lilla pärla arvid. Arvid har vi i princip aldrig träffat, och martin var nog 2 år sedan vi såg.
Nästa hel måste det bli bra väder, det bestämmer jag nu!
Badboll
torsdag 5 mars 2009
Snart är det helg!
Nedräkningen mot helgen är i full gång, torsdagar och fredagar är mina lätta dagar på jobbet och barnen är snälla och gör som jag säger. Fredagar ger en känsla av spänning och jag får en önskan om att åka på en liten resa. Att få åka hemifrån och bo borta över helgen ger mig en enorm frihetskänsla och jag släpper jobbet totalt.
Det verkar som om vi kommer att åka till Valberget i helgen för att rensa klippan lite inför våren och det stabila vädret som vi alla väntar på.
Tanken på att våren är på väg ger mig höga förväntningar och det spritter i kroppen. Att åka till Valberget i helgen kommer ge ett litet smakprov på vad våren har att erbjuda, snart snart är det helg!
söndag 1 mars 2009
En helg som vanligt folk
Idag har vi gjort någonting som nästan inte hade någonting alls att göra med klättring.
Men bara nästan.
Vädret var lite sådär halvdant och aidklättring var inte riktigt på tapeten.
Så vi satte oss i gamla trygga renault megane och styrde kosan norrut (som vanligt) mot söderåsen.
Efter att ha kryssat förbi skånska småstäder i all öändlighet, teckomatorp, kävlinge, södervidinge, norrvidinge, svalöv, axelvold o.s.v är man framme vid åsen.
Första stoppet var kvärk! Vi skulle inte plocka svamp.. bara titta in stället, se vad skånes klättrare går miste om.
För er som inte är med på storyn så är kvärk skånes kanske enda riktiga sporteldorado (om man i bemärkelsen sport innefattar att approachen bör vara någorlunda överkomlig).
Dessvärre är klippan sedan 8 år tillbaka belagd med totalt klätterförbud p.g.a att den ligger precis innanför gränsen till skäralids nationalpark.
Stället imponerade iallafall inte märkvärt på någon av oss, visst hade det varit kul att kunna klättra där, det är nära och behändigt o.s.v. Men jag föredrar nog ändå att köra några mil extra till kullaberg eller blekinge istället...
Nästa mål med dagen var att lära ut lite av kartan och kompassens ädla konster till joanna.
Efter att ha traskat norrut i blindo för att komma in på den medtagna orienteringskartan, och efter ett antal svordomar vände vi tillbaks till bilen.
Det är en bättre idé att se till att starta inne på kartan om man ska lära sig orientera, så vi styrde bilen till skäralid.
Det är ju ett ställe som man tänkt besöka så många gånger, men det har aldrig blivit av.
Första intrycket var ganska lågmält, vi gick längs ravinens botten till att börja med.
Visst var det trångt och fint, men jag hade tänkt mig att det skulle vara en djupare ravin.
Att orientera sig fram i botten av en ganska trång ravin är ganska lätt insåg vi snart, så efter några kilometer sneddade vi av för att komma upp på åsen bortanför ravinen.
Lite kompassgång och ytterligare svordomar för att skogen förändrat sig sen kartan ritades och att kartritaren dessutom glömt massa detaljer och ritat andra detaljer fel (varför är det alltid så?) så står vi iallafall vid kanten till ravinen.
Konstaterar då att det faktiskt är en ganska djup ravin ändå.
Skåne överaskar ibland.
Det blir en jobbig vecka den som kommer, jag ska hålla kurs tisdag, onsdag och fredag. sen får vi se vad helgen bjuder på... Några förslag?...
Men bara nästan.
Vädret var lite sådär halvdant och aidklättring var inte riktigt på tapeten.
Så vi satte oss i gamla trygga renault megane och styrde kosan norrut (som vanligt) mot söderåsen.
Efter att ha kryssat förbi skånska småstäder i all öändlighet, teckomatorp, kävlinge, södervidinge, norrvidinge, svalöv, axelvold o.s.v är man framme vid åsen.
Första stoppet var kvärk! Vi skulle inte plocka svamp.. bara titta in stället, se vad skånes klättrare går miste om.För er som inte är med på storyn så är kvärk skånes kanske enda riktiga sporteldorado (om man i bemärkelsen sport innefattar att approachen bör vara någorlunda överkomlig).
Dessvärre är klippan sedan 8 år tillbaka belagd med totalt klätterförbud p.g.a att den ligger precis innanför gränsen till skäralids nationalpark.
Stället imponerade iallafall inte märkvärt på någon av oss, visst hade det varit kul att kunna klättra där, det är nära och behändigt o.s.v. Men jag föredrar nog ändå att köra några mil extra till kullaberg eller blekinge istället...
Nästa mål med dagen var att lära ut lite av kartan och kompassens ädla konster till joanna.
Efter att ha traskat norrut i blindo för att komma in på den medtagna orienteringskartan, och efter ett antal svordomar vände vi tillbaks till bilen.
Det är en bättre idé att se till att starta inne på kartan om man ska lära sig orientera, så vi styrde bilen till skäralid.Det är ju ett ställe som man tänkt besöka så många gånger, men det har aldrig blivit av.
Första intrycket var ganska lågmält, vi gick längs ravinens botten till att börja med.
Visst var det trångt och fint, men jag hade tänkt mig att det skulle vara en djupare ravin.
Att orientera sig fram i botten av en ganska trång ravin är ganska lätt insåg vi snart, så efter några kilometer sneddade vi av för att komma upp på åsen bortanför ravinen.
Lite kompassgång och ytterligare svordomar för att skogen förändrat sig sen kartan ritades och att kartritaren dessutom glömt massa detaljer och ritat andra detaljer fel (varför är det alltid så?) så står vi iallafall vid kanten till ravinen.
Konstaterar då att det faktiskt är en ganska djup ravin ändå.
Skåne överaskar ibland.
Det blir en jobbig vecka den som kommer, jag ska hålla kurs tisdag, onsdag och fredag. sen får vi se vad helgen bjuder på... Några förslag?...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)