Värmlandsklättring

Så var man då hemma i Sveriges hjärta igen.
Bohuslän blev för blött ett par dagar och tiden började rinna ut.
Den sista tiden i bohuslän hände det väl inte så värst mycket på, förutom att vi städade köket i stugan.

Idag har vi däremot rekat stenar i skogen, och besökt ett etablerat klätterställe.
Om vi börjar från början så åkte vi till Sveafallen utanför degerfors.
Där klättrade vi två leder, varav den ena vi fick upp en gammal Far på.
Fallen leverade faktiskt lite över förväntan (men då hade jag väldigt låga förväntningar).
Stenkvaliten var ju rätt skaplig, och approachen kan man ju inte klaga på.
Men ja, det är ju inget att åka långväga från såattsäga.



Efter fallen åkte vi ut till hemlig ort och gick en liten promenad i en fruktansvärt vacker omgivning där vi hittade godis för den blockintresserade..
Det är givetvis inget nytt kjugekull, men stenkvaliten kändes övervägande bra och det fanns gott om block om än lite utspridda. Överhäng, vert, sva...
Nackdelen är dock såklart att de flesta av stenarna ligger i ett område som planeras bli naturreservat.

Om någon Värmlandsentusiast *blink blink* vill ta sig an område och ha en seriös dialog med länsstyrelsen är det bara hojta så ger jag vägbeskrivning till stället.

Ett litet axplock:







Vad som händer nu är lite oklart, Jag är lite pepp på Schedvins spricka imorn. en typ 7- överhängande jamspricka alldeles i krokarna här.
Sen får vi se, det verkar som att vi måste boka en färjebiljett till England rätt snart, Fan det här börjar ju bli på riktigt nu.

Jag har skaffat betaltkonto på flickr.. vilket innebär att jag kommer försöka lagra bilder från resan där.
Se vår oredigerade verklighet på:
Verklighetsflykt 2009