Embankment

Ronny Ek leker i en lekpark för vuxna i England. Leden heter Embankment 2 och ligger på Millstone. Klippan ett gammalt stenbrott och har en lite annorlunda karaktär mot de övriga "naturliga" grit-klipporna. Här finns en rad kända test-pieces, bland annat Masters edge.

Fontänblå

Pappa Sören kramar stenblock i frankernas rike, hösten 2009

Superhelg A.K.A Masken part 2

Det är inte ofta, men ibland stämmer fan allt!
Den gångna helgen var ett sånt tillfälle då allt stämde. Livet öppnade en lucka som tillät en bohushelg, SMHI fixade grymt väder och Linus hade samma inställning till det hela som mig.

Jag var så sjukt taggad på masken, så besvikelsen vara brutal när jag pallrar mig ut ur bilen vid 10-tiden och inser att det fortfarande är minusgrader, och masken ligger i skugga.
Inte mycket annat att göra än att köra lite på sydväggen och invänta solen.
Fick göra ormbiten (igen) vilket varmt kan rekomenderas, Linus fick ett bra OS-försök på galgen, som nästan gick hela vägen. Och inte minst körde vi lite topp på den fruktat läskiga "Cameo" som var oväntat fin! Men... hmm.. jisses vilken resa man skulle få om man blåser cruxet, lätt 20 m, har man tur missar man hyllan...

framåt 1-2 tiden var det dags för dagens huvudrätt. Efter två kör på topprep helt utan häng och med en sol som sakta var på väg mot horisonten insåg jag att det inte var någon ide att fjanta sig mer, dra ner repet!
Inga problem, jag visste vad jag skulle göra, och var bekväm i varje sekvens! Vilken känsla. Väl uppe på bivackhyllan under toppen satte jag mig ner att vila en stund. Måtte jag icke blåsa toppen nu bara.



I det begynnande mörkret åkte vi upp till klubbstugan, och döm om min förvåning när det är helt tomt! Vart håller alla hus? det är sjukt bra prognos och kanske sista helgen med friklättring!
Det kom iallafall två tappra replag någon timme senare, och bjöd oss trevligt sällskap, men det borde varit fullsatt en sån här helg!



Söndagen bjöd på stela och kalla kroppar, och vi dissade dom storartade planerna på häller, och åkte till Björkberget för mys-klättring istället. Körde laps på fingret och sen smackade Linus på med en riktigt bra on-sight av slåttermaskinen, vilket ju måste ses som en framgång för hans del. Hatten av.




Mätta men inte riktigt belåtna skyndade vi ner i bilen och åkte till möhättan! Kylan och friktionen måste tas till vara på!
Friktionstrecket. OJ, WOW! 20 meter insteg, tassa på tå och intala sig själv att det är topprep. Sen kommer man upp och får lägga säkringar, tassar på lite till, slappnar av och PANG! mer slabb!
Det var en resa i huvet, men ärligt talat var den inte särskilt svår. Mer slabb!

Nu är jag nöjd, redo att bli far!

Long Tall Sally

Snygg-Anton klättrar "Long Tall Sally" E1 5B på Burbage North i Peak District.

Bloggen får en liten styling, och jag passar på att lägga upp en snygglo bild.

Livet

Tänk så föränderligt livet är. Det flyter åt olika håll och formar en så som det vill, lite som en älv!

För två år sedan bodde jag på möllan, jobbade i butiken på stortorget och klättrade som en äkta weekend-warrior. Trivdes ganska bra med livet, men började fundera i banorna att dra vidare.



För exakt ett år sedan kom vi fram till ett höstigt Fontainebleu. Det var på slut-tampen av en lång roadtrip, Joanna hade en stukad fot så bouldering var det enda som fanns på tapeten för min del. Vi mötte upp med två glada värmlänningar utan padda där.



Jag minns hur vi satt på campingen och kände hösten bli starkare för var dag, och känslan av att vara påväg hem till något nytt växa i takt med den.
Det är en underdrift att säga att jag trivdes ganska bra med livet just då, tänk vilken radikalt annorlunda rytm man har i det livet!

För två år sedan hade jag Jobb, fru och bostad. Ett år senare bara fru. Nu två år senare har jag något så mycket större, jag har (snart) ett till liv.

Om ett år är jag förhoppningsvis klar med min utbildning, eller åtminstone på slut-tampen. Med mig ut till klipporna är också förutom Joanna ett nytt liv som vi skapat tillsammans. Hur stort är inte det?

Jag funderar mycket just nu på hur och varför man formas till den man är. Vem kommer den nya att bli, och hur påverkar jag det?
Den som lever får se, och man har ju tyvärr bara en chans på sig.

Dagens film är på samma tema som igår. Förortsbouldering.
Jag hittade ett projekt idag, som inte fastnade på film. Brant start och sen över bulle, måste träna upp ryggen först bara.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Men ibland blir det helt okej ändå.

Efter tisdagens bouldering i Utby hade jag sån fruktansvärd träningsvärk. någon gång igår slog det mig att det förmodligen inte var träningsvärk.
Jag var ute en kortis efter plugget igår i fjällbo, inget blev klättrat eftersom det var lite blött och för att jag blev helt slut i hela kroppen av att gå runt.
Måste ha varit någon slags överansträngning i benet, sjukt skumt.

På kvällen hör sen Linus av sig och meddelar att det inte blir något bohus i helgen.. vafan! men det var nog lika bra med tanke på mitt ben.

Så med frugan bortrest och ingen klättring fanns det inte så mycket annat att göra än att åka till butiken och köpa öl, chips och korv.

På vägen hem kör jag lite kringelikrokar, glad i hågen över att cykla för första gången på jättelänge.
Hittar en superfin spricka precis brevid cykelvägen. Vad gör man? man åker hem och hämtar paddan.



efter sprickan och slabben körde jag lite fler problem i området.
Lite smulig klippa på sina ställen, och inget att åka dit för, men jäkligt najs att ha lite klättring i kvarteren!

Benet mår för övrigt bättre nu.

En helt vanlig dag

Idag var det ytterligare en helt vanlig dag.
Det blev lite storhandling på förmiddagen, och utby på eftermiddagen.

Efter att ha spankulerat runt ett bra tag och dissat problem efter problem hittade jag till Ekhyllan.
Där fanns en handfull problem som föll mig i smaken, ganska höga dessvärre, men fina landningar.



Sen bar det av upp till Lipton, som var snorfin. Fick inte riktigt till sekvenserna dock, så där har jag ett litet projekt!

Dagen bjöd vidare på lite grottkrypning och fingerslit på hård granit.

Hösten är underbar!

En helt vanlig dag

Har inte hänt så mycket på klätterfronten sedan sist.
Hade en liten snabbkurs på en gammal bekant från karlstad i fredags, missbedömde kraftigt hur svårt en nybörjare i gympaskor kan tänkas klättra. Spagaten är inte en led för sådan aktivitet...

I onsdags däremot var jag ute och lekte lite i utby-skogen. Först med paddan och sen med joggingskorna faktiskt.
Den första leken resulterade i en liten film, som nog mest ska ses som en första trevare. Fingerjam har äntrat 2000-talet!

En vardag i Utby from Petter Åsander on Vimeo.

Imorgon är jag "ledig" igen, tankarna går kring att hitta något problem man kan ha lite som projekt, typ 6b-7a och gärna lågt med bra landning. Några tips?