Rehabklättring

Satans elände att fingret ska vara trasigt när fru och son är bortresta och vädret bjuder på sendar-kyla!
Men man får göra det bästa av situationen såklart. Rehabklättring är ju också klättring!

Det gav mig dessutom tillfälle att som lovat prova en ny liten sak, typ.. Man ska ju som du vet inte ha åsikter om saker man inte provat.



Så ut och prova! krystad klättring är också klättring!

vardag

Det är torsdag, man har kommit hem från plugget.
Fru och son är på öppna förskolan, solen skiner.
Först tar man tillfället i akt att slappa i soffan, men sen inser man att man måste ut och rastas lite.

All klättring måste inte vara fin, hård eller häftig. Endel klättring är nära.

Padda till salu

Var ute på Hönö idag, med familj i tre generationer.
Solen sken, vinden blåste någon annanstans.
Det var jäkligt fint kan man säga.



Lillplutten somnade efter lite skrik och brötande och vi körde på några lätta grejer utan att kolla i föraren så noga.
Fortsatte med något lite svårare.. Jaha 4+ och 5- i föraren. Uppmuntrande!


Hitta bebisen

Kollade vidare i föraren och hittade en 6a som dom rekomenderade. inte en chans.. Jaja jag provar den här fyran brevid.
Kan inte ens lyfta fötterna från marken.

Åker hem.
Säljer alla boulderprylar jag har.
Ska aldrig mer bouldra.
Bara trad i fortsättningen.


Stolt tradräv nyper hårt på 4+


Fika kan man iallafall alltid göra

Whatever

Västkusthösten har slagit till med full kraft här i staden. Utomhusaktiviteten är nere på en katastrofalt låg nivå.
Nu är det bara hoppas att det blir kallt snart.

lite motivationshöjande:


Daniel Appelquist letar efter crimpers på "whatever" i Klugekull

Fontänblå

Pappa Sören kramar stenblock i frankernas rike, hösten 2009

Livet

Tänk så föränderligt livet är. Det flyter åt olika håll och formar en så som det vill, lite som en älv!

För två år sedan bodde jag på möllan, jobbade i butiken på stortorget och klättrade som en äkta weekend-warrior. Trivdes ganska bra med livet, men började fundera i banorna att dra vidare.



För exakt ett år sedan kom vi fram till ett höstigt Fontainebleu. Det var på slut-tampen av en lång roadtrip, Joanna hade en stukad fot så bouldering var det enda som fanns på tapeten för min del. Vi mötte upp med två glada värmlänningar utan padda där.



Jag minns hur vi satt på campingen och kände hösten bli starkare för var dag, och känslan av att vara påväg hem till något nytt växa i takt med den.
Det är en underdrift att säga att jag trivdes ganska bra med livet just då, tänk vilken radikalt annorlunda rytm man har i det livet!

För två år sedan hade jag Jobb, fru och bostad. Ett år senare bara fru. Nu två år senare har jag något så mycket större, jag har (snart) ett till liv.

Om ett år är jag förhoppningsvis klar med min utbildning, eller åtminstone på slut-tampen. Med mig ut till klipporna är också förutom Joanna ett nytt liv som vi skapat tillsammans. Hur stort är inte det?

Jag funderar mycket just nu på hur och varför man formas till den man är. Vem kommer den nya att bli, och hur påverkar jag det?
Den som lever får se, och man har ju tyvärr bara en chans på sig.

Dagens film är på samma tema som igår. Förortsbouldering.
Jag hittade ett projekt idag, som inte fastnade på film. Brant start och sen över bulle, måste träna upp ryggen först bara.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Men ibland blir det helt okej ändå.

Efter tisdagens bouldering i Utby hade jag sån fruktansvärd träningsvärk. någon gång igår slog det mig att det förmodligen inte var träningsvärk.
Jag var ute en kortis efter plugget igår i fjällbo, inget blev klättrat eftersom det var lite blött och för att jag blev helt slut i hela kroppen av att gå runt.
Måste ha varit någon slags överansträngning i benet, sjukt skumt.

På kvällen hör sen Linus av sig och meddelar att det inte blir något bohus i helgen.. vafan! men det var nog lika bra med tanke på mitt ben.

Så med frugan bortrest och ingen klättring fanns det inte så mycket annat att göra än att åka till butiken och köpa öl, chips och korv.

På vägen hem kör jag lite kringelikrokar, glad i hågen över att cykla för första gången på jättelänge.
Hittar en superfin spricka precis brevid cykelvägen. Vad gör man? man åker hem och hämtar paddan.



efter sprickan och slabben körde jag lite fler problem i området.
Lite smulig klippa på sina ställen, och inget att åka dit för, men jäkligt najs att ha lite klättring i kvarteren!

Benet mår för övrigt bättre nu.

En helt vanlig dag

Idag var det ytterligare en helt vanlig dag.
Det blev lite storhandling på förmiddagen, och utby på eftermiddagen.

Efter att ha spankulerat runt ett bra tag och dissat problem efter problem hittade jag till Ekhyllan.
Där fanns en handfull problem som föll mig i smaken, ganska höga dessvärre, men fina landningar.



Sen bar det av upp till Lipton, som var snorfin. Fick inte riktigt till sekvenserna dock, så där har jag ett litet projekt!

Dagen bjöd vidare på lite grottkrypning och fingerslit på hård granit.

Hösten är underbar!

En helt vanlig dag

Har inte hänt så mycket på klätterfronten sedan sist.
Hade en liten snabbkurs på en gammal bekant från karlstad i fredags, missbedömde kraftigt hur svårt en nybörjare i gympaskor kan tänkas klättra. Spagaten är inte en led för sådan aktivitet...

I onsdags däremot var jag ute och lekte lite i utby-skogen. Först med paddan och sen med joggingskorna faktiskt.
Den första leken resulterade i en liten film, som nog mest ska ses som en första trevare. Fingerjam har äntrat 2000-talet!

En vardag i Utby from Petter Åsander on Vimeo.

Imorgon är jag "ledig" igen, tankarna går kring att hitta något problem man kan ha lite som projekt, typ 6b-7a och gärna lågt med bra landning. Några tips?

Ett nytt liv

Det har redan gått två månader i vår lägenhet på Hisingen.
Det känns som att vi flyttade hit igår, och som att vi alltid har bott här.
Vi har stadgat oss lite här i kvarteren nu, men redan till helgen ska vi flytta vidare till ett lite mer långvarigt boende i en annan del av staden. Spännande!

Så mycket klättrande har det inte blivit den senaste tiden. Stadens klättergym tar ju ut hutlösa priser för besök, Malmö klätterklubb är saknat kan man väl säga.
Min plan är att undvika plastklättringen, träna lite hemmavid istället och sen vara riktigt peppad när utesäsongen drar igång på riktigt.

Vadå tänker ni nu, är han inte ute och klättrar typ varje dag han är ju faktiskt arbetsfri och allt..
Njaaaee svara jag, det är ju så kallt, och jag har ju så många hemma-mans-sysslor att utföra.
Faktum är att jag gjorde ett tappert försök under en solig dag förra veckan. Packade ihop paddan och gick (sic) upp till Tolered där jag dessvärre möttes av en stor snöfläck på toppen av bouldern som med hjälp av solen skapade en plaskblöt sten...
Men ack, frihetskänslan av att på 10 minuter gå från lägenheten upp till etablerade boulderproblem av god kvalitet, Ay caramba.

Igår gjordes det andra försöket. Vi hade en riktigt slapp morgon och hade inte riktigt planerat in någonting. Efter en utdragen frukost föddes iden att man faktiskt skulle kunna åka till hönö en dag som denna. Efter lite velande fram och tillbaks satt vi i bilen, och 30 minuter senare stog vi och beskådade istäckta boulders.
Det faktum att solen inte ville titta fram, och att det blåste kallt lade sordin över stämningen.
Jag gjorde en tapper insats på ett kort uppvärmningsproblem innan vi styrde kosan hemåt igen, och tog ett redigt löppass istället.
Men vi kommer definitivt tillbaka till vackra Hönö när förhållandena är lite mer somriga.



Nej någon entusiastisk vinterklättrare kommer det nog inte bli av mig, solen måste vara framme på riktigt om jag ska våga mig ut... Iallafall om det gäller bouldering... to be continued...