För två år sedan bodde jag på möllan, jobbade i butiken på stortorget och klättrade som en äkta weekend-warrior. Trivdes ganska bra med livet, men började fundera i banorna att dra vidare.
För exakt ett år sedan kom vi fram till ett höstigt Fontainebleu. Det var på slut-tampen av en lång roadtrip, Joanna hade en stukad fot så bouldering var det enda som fanns på tapeten för min del. Vi mötte upp med två glada värmlänningar utan padda där.
Jag minns hur vi satt på campingen och kände hösten bli starkare för var dag, och känslan av att vara påväg hem till något nytt växa i takt med den.
Det är en underdrift att säga att jag trivdes ganska bra med livet just då, tänk vilken radikalt annorlunda rytm man har i det livet!
För två år sedan hade jag Jobb, fru och bostad. Ett år senare bara fru. Nu två år senare har jag något så mycket större, jag har (snart) ett till liv.
Om ett år är jag förhoppningsvis klar med min utbildning, eller åtminstone på slut-tampen. Med mig ut till klipporna är också förutom Joanna ett nytt liv som vi skapat tillsammans. Hur stort är inte det?
Jag funderar mycket just nu på hur och varför man formas till den man är. Vem kommer den nya att bli, och hur påverkar jag det?
Den som lever får se, och man har ju tyvärr bara en chans på sig.
Dagens film är på samma tema som igår. Förortsbouldering.
Jag hittade ett projekt idag, som inte fastnade på film. Brant start och sen över bulle, måste träna upp ryggen först bara.
1 kommentar:
good times... och snart får du mer good times, men av ett annat slag. livet är föränderligt och häftigt. låt oss leva det fullt ut.
Skicka en kommentar