Bohuslän mä släkten

Vi tog en tur till bohuslän en helg. Mor och far anslöt. Det var spännande att guida runt gamlingarna bland kobbar och klippor. De klarade sig bra, både på den sociala fronten i stugan, och morsan gick tillomed sin första led. Diagonalen på ävja, som andreman i synnerligen god stil! starkt jobbat. Tyvärr inga bilder från morsans prestation, men här är lite annat:
Jonte testar hjälmen och kollar så att morsan sköter sig

Tränar kilplaceringar
Namnlös spricka på ulorna, Led nr 17 tror jag.. mycket fin!
Tiega är guld!

Mirceas Led

Rebecca Wallgren klättrar Mirceas led i fin stil trots tropiskt klimat.

En tripp till Bohuslän

Jag har nyligen gått en marknadsföringskurs och lärt mig vad som säljer när det gäller rörligt foto, så under helgens besök i bohuslän passade jag på att filma ett klipp som jag tror ska generera många visningar.

Hur som helst var det en ovanligt trevlig vistelse. Man fick äran att stifta bekantskap med laybacksprickan på björkberget (som jag bokat återträff med), Granitbiten, hot n tots, björnbärssnårigt, en nytur! lite annat och framförallt massa trevliga nya klätteransikten.

nu håller vi tummarna för att helgen som kommer bjuder på bra väder!

Varsågoda, låt föreställningen börja:

Nedkopplad

Offline på Häller är en led som jag haft stor respekt för sedan jag började klättra egentligen.
En av mina första repkamrater provade den på sin första visit i bohuslän och berättade för mig hur häftig och hård den var.
Många gånger har jag tänkt att jag ska prova den, men respekten och tillfälligheterna har nog hållit mig borta.
Tills i våras då jag provade den tillsammans med Ronny.

I måndags fick jag dock glädjen att sätta den. På andra försöket, första för dagen, utan uppvärmning (träningsvärk dagen efter...)

Väldigt rolig klättring! att hänga bara med knät inne i en brant spricka och känna sig helt bekväm med det är något alla borde få känna!

Men som ni hör i videon var det nära att åka av en gång, jag hade slarvat med vänsterfoten, men lyckades plocka fram det lilla extra..

En enkel video som kanske lockar någon att prova denna pärla.

Sagan om Team Work

Är en ganska kort saga tack och lov.

Jag har tittat på Team Work varje gång jag varit i närheten, klurat lite fram och tillbaks på om man skulle prova den onsight eller inte. Den har dock nästan alltid varit blöt, så det har mest varit teoretiska spekuleringar inför framtiden.

Efter Limbo stog den väl helt klart på menyn, men jag måste säga att jag blivit lite distraherad av Pripps på senare tid. Av en händelse råkade jag befinna mig vid team work i söndags. Planen var att äta lunch efter en mycket svettig och nästan tropisk tur uppför Lato och Bananblocket. Det råkade sig inte bättre än att det fanns ett topprep uppe på team work.

Så efter att jag slängt i mig halva lunchen gav jag mig upp på ett första topprepsförsök. Döm om min förvåning när den satt utan problem på andra försöket.

Ett ganska vitalt grepp var dock blött, så jag velade väldigt mycket fram och tillbaka. Till slut sa dock dagens repkamrat Anders ifrån, beslutet var inte i mina händer längre och jag knöt in i den skarpa änden.

Första luriga biten gick bra, tjånkade in en alien i fel storlek, orkade inte ta bort den, men lyckades få plats med rätt storlek brevid. Sen tar jag tag i det blöta greppet! har inte utrymme att krita om, slänger upp min blöta höger på laybackgreppet och vips är jag i luften...

Fan! Lovar att komma tillbaks med sändgaranti en dag när det är blött..

Åker hem, kollar Yr.no. Aha, det är torrt imorn!

Så ett dygn senare är jag tillbaka, lycklig över att ha valt att bo nära klättringen. Värmer upp lite snabbt på babianen och sen bara pang på, inga problem trots att jag känner mig sliten efter en många klätterdagar och en tråkig dag på jobbet.

Så, ytterligare en dosethled i bagaget, snart halvvägs!

Tack till Anders och Kaj för tålamod, Martin J för det hemliga vapnet och Jonatan för inspiration.

En kort och tråkig film som bevis att jag inte ljuger:

En helg i bilder

Skönt att få röra på benen efter en timme i bilen


Ronny provar gritareten


Kathy följer villskudd


Jonas är taggad för Villskudd i den skarpa änden


Albin i den "slöa" (?) änden...


Ronny på Höstsonaten


Undertecknad provar Offline på Häller


Ronny på offline


Ronny igen


Albin cruisar Återkomsten


Middagsgänget


Jonas funderar över hur allt ska få plats i den stackars bilen


Rickard med blicken!


Ronny med hakan!

Limbo

Det har varit många som frågat om Dosethprojektet på sistone. Vilket alltid gör mig lika förvånad, hur kan folk känna till sånna saker om mig?
Sen kommer jag på att det nog beror på att folk kanske eventuellt läser här! skoj.

Iallafall har jag kännt både press och motivation på att leverera någonting.
Limbo kände jag på topprep får två-tre veckor sedan tillsammans med Nils. Fick kläm på klättringen ganska fort men var inte nöjd med säkringarna. Att dessutom en av stans starkaste tradklättrare tittar förbi och säger att han tyckte den var lite läskig gör ju inte saken bättre... Men det var på onsight...

Igår var jag inställd på att med en gästande jurander som stöd få smälla av den.
Toppade en gång och hittade ett ok kluster av säkringar att lägga innan traversen.
Fick lite tidspress och bestämde mig för att köra ett press innan jag var sådär överdrivet säker på klättringen som jag brukar vara när jag redpointar.



Blev lite pumpad men klarade det ganska fint ändå. Det kändes väldigt skönt att beta av den så snabbt.

Nu ser vi framåt och satsar på Pripps, Team work och vit ambivalens!

Sen har jag fått erbjudande om att haka på Johan Luhr-projektet... Det blir ett par leder runt om i landet... ;)

En ny sak i Fjällbo

Jag vågar inte skriva att min nya led är en pärla, eftersom den inte är i samma klass som joannas led..

Men jag fick iallafall komma ut och köra lite rehabklättring i torsdags eftermiddag. Efter idogt telefonerande lyckades jag inte rekrytera en enda repkamrat, så jag fick bli själv.
Ypperligt tillfälle att slipa mina repsolokunskaper.
Kontentan är att Atc-guide är det klart bästa jag provat hittils.

Jag ledde upp gunnars skräck till hyllan för att sätta ett topp på slabben jag rensade upp för någon vecka sedan.
Körde några vändor på topprep och satte mig sen på toppen och funderade en stund, äh vafan tänkte jag, det är väl lika bra att prova! Osså slängde jag ner repet, tryckte rec på kameran och firade av över gunnars.

Här är resultatet:



Leden ligger alltså mellan Sjuksköterskearmen och Gunnars Skräck. Den är helt ok, men framförallt en bra led för den som vill träna psyket på något som inte är jättesvårt.
Gå ut och prova den vettja!

En ny pärla i Fjällbo

Nu finns det en ny led i Fjällbo! Att det fortfarande finns upptäckter som denna är förvånande och inspirerande. Klättra den och berätta vad du tyckte!
Fingerspricka nr 3, grad 5

Tor-Line

Ronny Ek krigar sig uppför Tor-Line, en solig dag i somras.
En led som jag måste tillbaka till och göra helt cleant, jag ledde den av bekvämlighetsskäl upp på delvis försatta prylar strax innan denna bild togs

Säsonger

Det är mitten av januari, man har överlevt jul och nyårshelgen och haft det riktigt gott.
Det är vinter och snön ligger tjock på marken, isarna har vuxit sig feta i skogarna och man njuter av att komma ut och hacka så fort man har ledig tid...

... Eller?



I går rivstartade trad-säsongen i göteborg, Alla var ute!
Med en blandning av vånda och barnslig entusiasm knatade jag med jonatan på axlarna uppåt mot övre väggen i Utby.
Våndan kom sig av känslan av att inte ha klättrat på ungefär jättelång tid, och bara druckit öl och latat sig ungefär lika lång tid.
Jag såg framför mig hur jag skulle få slita för att komma upp på en femma med topprep.

Så blev det tackolov inte. Tvärtom faktiskt, formen kändes helt ok, jag har nog vilat mig i form.
Kände lite på Bryans led, som var jättefin. Potential för projektering på den!


Jonte tog hand om leran

Dagen blev iallafall jättelyckad, det kändes lovande att klättra klippa igen efter en lång och blöt höst.

Låt våren komma!

Men i värmlandsskogarna verkar säsongen ha varit i full gång rätt länge?