Klassisk bohusk förnedring

På Onsdagkvällen bar det av norrut i en fullpackad Kia.
Joanna, Anders, Daniel och undertecknad styrde kosan mot sveriges mesta klätterområde.

Framme vid stugan var allt frid och fröjd som vanligt, bara ett fåtal tält hade smugit sig upp, ju längre kvällen gick desto fler tält blev det dock. 17 bilar räknade jag till innan jag gick och lade mig! Sjukt!

Första dagen bar det av till Galgeberget tillsammans med en mycket trevlig Disa.
Lite uppvärming och mysklättring på sydsidan, med bland annat "galgen" som jag varmt rekomenderar. Sedan bar det av mot masken, som det varit kö på hela dagen.

Så blev det min tur, ledförsök såklart. citat: "Det ser klart överkomligt ut faktiskt"
Totalstopp, jag kan inte jamma, det går bara inte, och fötterna vill inte stå någonstans.
Inför en hel samling starka stockholmare fick jag så Dogga förbi cruxet och sen fegklättra utsteget.
Ahh Bohuslän at it´s best! Jag ska vara mer ödmjuk fortsättningsvis.
Anders & Daniel skickade dock stort med Onsigth respektive flash av DNA (mutant variant). Grattis!

Torsdag kväll och hygge vid stugan tillsammans med ett riktigt stort skånegäng. och riktigt mycket folk i övrigt också. 24 bilar som mest! Det var riktigt trångt!

Fredag morgon, ösregn i ett par timmar. Något deprimerad stämning vid frukostbordet.
Vi bestämde oss iallafall att åka ut till Smögen och kolla in hur vädret var där, och sen kanske åka och visa Ulorna för bohusnybörjarna..
Smögen bjöd på uppklarnande väder, så vi åkte tillbaks och lunchade och stack sedan ut till Kleven.

Klippan var kanske inte bohus finaste direkt, men helt okej klättring i de lite lägre graderna.

På lördagen kikade vi först på Bergkirstis, som var ett veritabelt vattenfall. Vidare till Nordens Ark, som bjöd på repetition av Ronnys superfina svatur, och en tur som inte fanns med i föraren men som säkerligen gjorts. Den bjöd iallafall på en rejäl runout, jag stog och tvekade säkert 15 minuter innan jag beslutade att vika av till höger och lägga en fegsäkring för att undvika dödsstörtning. Det kändes lite fint iallafall.

Vidare till Tåsteröds Vatten bestämdes det sen. Alltid kul att besöka en ny klippa i Bohuslän.
Leden som lockade mest (nixten) var såklart blöt, så jag gav mig på en annan led.
Dödsvertikalt från start, och en två-tre meters klättring på slopers innan första säkringen. Två meter upp inser jag att det här inte är min grej, landningen är väl förvisso rätt OK men jag är inte så överdrivet sugen på att testa Joannas spotter-förmåga. Hjärtat bankar som om det vore sista minutrarna och jag är övertygad om att jag inte kommer klara att reversera.

Väl nere på marken igen känner jag nog innerst inne att mina tömda energidepåer inte kommer tillåta någon mer klättring idag.
Tåsteröds vatten skrämde iväg oss kan man säga.. huhh.
Så vi tar istället pojkarna till Ängahagen och kastar upp dom på den superfina "Bästa leden i välseröd", med viss förskräckelse (tror jag) jammade dom sig igenom kruxet utan större problem båda två! starkt jobbat! Jag och Joanna smet dock iväg till Bovallstrand och myste vid en väldigt speciell utkiksplats.

Sista dagen var det så dags för Häller. Jag tyckte det var lämpligt att toppa av långhelgen med den ultimata förnedringen. Tydliga Hörnet, jag har vart på den innan och blivit utspottad, Nu var det dags igen.
Mycket riktigt, kämpade mig uppför hela jävla leden upp till cruxet som är typ 2 meter under toppen.
Jag dryper av svett, storsprickan har sugit ut alla mina krafter och säkringarna sitter precis där jag måste sätta händer och fötter, det finns ingen möjlighet att klara det här.
Genomsvettig och trött så jag tror jag ska dö hasar jag mig till sist över toppen efter att ha hängt, doggat, stått i slingor och krafsat ner alldeles för många stenar på Joanna.

Förnedringen toppas såklart av att samma stockholmare som var på galgeberget ganska enkelt gled upp för "offline" medans jag satt på stenarna och slickade mina sår.

Allt som allt: Vi hade en klassisk helg i sprickornas paradis

You gotta love that place called Bohuslän!