En helg som vanligt folk

Idag har vi gjort någonting som nästan inte hade någonting alls att göra med klättring.
Men bara nästan.

Vädret var lite sådär halvdant och aidklättring var inte riktigt på tapeten.
Så vi satte oss i gamla trygga renault megane och styrde kosan norrut (som vanligt) mot söderåsen.
Efter att ha kryssat förbi skånska småstäder i all öändlighet, teckomatorp, kävlinge, södervidinge, norrvidinge, svalöv, axelvold o.s.v är man framme vid åsen.

Första stoppet var kvärk! Vi skulle inte plocka svamp.. bara titta in stället, se vad skånes klättrare går miste om.
För er som inte är med på storyn så är kvärk skånes kanske enda riktiga sporteldorado (om man i bemärkelsen sport innefattar att approachen bör vara någorlunda överkomlig).
Dessvärre är klippan sedan 8 år tillbaka belagd med totalt klätterförbud p.g.a att den ligger precis innanför gränsen till skäralids nationalpark.

Stället imponerade iallafall inte märkvärt på någon av oss, visst hade det varit kul att kunna klättra där, det är nära och behändigt o.s.v. Men jag föredrar nog ändå att köra några mil extra till kullaberg eller blekinge istället...

Nästa mål med dagen var att lära ut lite av kartan och kompassens ädla konster till joanna.
Efter att ha traskat norrut i blindo för att komma in på den medtagna orienteringskartan, och efter ett antal svordomar vände vi tillbaks till bilen.

Det är en bättre idé att se till att starta inne på kartan om man ska lära sig orientera, så vi styrde bilen till skäralid.
Det är ju ett ställe som man tänkt besöka så många gånger, men det har aldrig blivit av.
Första intrycket var ganska lågmält, vi gick längs ravinens botten till att börja med.
Visst var det trångt och fint, men jag hade tänkt mig att det skulle vara en djupare ravin.

Att orientera sig fram i botten av en ganska trång ravin är ganska lätt insåg vi snart, så efter några kilometer sneddade vi av för att komma upp på åsen bortanför ravinen.
Lite kompassgång och ytterligare svordomar för att skogen förändrat sig sen kartan ritades och att kartritaren dessutom glömt massa detaljer och ritat andra detaljer fel (varför är det alltid så?) så står vi iallafall vid kanten till ravinen.

Konstaterar då att det faktiskt är en ganska djup ravin ändå.
Skåne överaskar ibland.

Det blir en jobbig vecka den som kommer, jag ska hålla kurs tisdag, onsdag och fredag. sen får vi se vad helgen bjuder på... Några förslag?...