Hans Christian Doseth

En mörk och kulen februarinatt i ett Göteborg som stod inför hot om veckolångt "snökaos" föddes en idé.
Efter ett besök på ett av stadens gym var verkligheten allt för verklig för att ignorera, formen var totalt körd i botten efter ett par månaders uppehåll!
Inspirationen kan man väl inte heller anklaga för att vara allt för närvarande, något måste göras helt enkelt.

Infall: Sätt ett mål!



"Hans Christian Doseth (født 10. desember 1958 i Åndalsnes, død 6. august 1984 i Pakistan) vokste opp på Åndalsnes i Romsdalen. Han gikk den harde skolen med tinder og fjell, og med hans talent og pasjon for klatring ble han en av de aller fremste klatrerne i verden på tidlig -80 tall. Doseth gjorde seg også bemerket som den fremste sportsklatreren i Norden, og etablerte mange klipperuter i øverste del av graderingsskalaen. I 1981 etablerte han den første klipperute av grad 8-, og året etter den første rene grad 8 i Norge. Han etablerte også mange vanskelige ruter i Bohuslän i Sverige på denne tiden – ruter som er kjent for å være harde for graden, og som representerer en utfordring selv for de beste klatrerne på dagens nivå."

Saxat från klatring


Vad har då Hans Majestät Doseth med det här att göra?
Jo, i början av åttitalet när han var i sitt essä etablerade H.C ett gäng leder på behagligt avstånd från vår lägenhet.
Mitt mål är att klättra samtliga Doseths leder på Gärdsås, Utby och Fjällbo, det är sammanlagt 14 leder mellan 6+ och 8-.
Jag sätter ingen tidsfrist på målet, men jag hoppas kunna vara färdig inom 3 år, och hoppas få klämma den första ganska snart. Det är ju faktiskt bara 10 veckor kvar till Climb-in, och då måste det rent statistiskt vara säsong.

Så där har jag något att träna för!

Another not so unrelated matter:































Över påsk blir det Ale, crisps, chips, grit and jolly good fellows för hela slanten.

Snart är våren här!

Oj oj oj vad jag är dålig på att blogga. Den här bloggen var väl tänkt att vara en källa för färsk information, men nu har jag tänkt i 1½ vecka på att jag måste blogga om den där helgen i förra veckan.

Det har väl inte undgått någon i klättersverige att vi har en "bra" vinter i år. Alla is-junkies är ju helt till sig.
Isklättring är något jag försökt hålla mig borta från, mest för att jag inte vill fastna för ännu en pengakrävande hobby som dessutom kräver många och långa resor om man bor i Skåne.
Men nu bor jag ju inte Skåne längre! Och ödet ville att jag skulle prova denna disciplin förra helgen.

Så, tidigt på morgonen en söndag tryckte jag mig in i en pytteliten bil fullknökad med ryggsäckar och vuxna män i svettiga underställ.
Färden ledde oss norrut, till vackra Bohuslän och Gullmarsfjorden.



Det var en spännande upplevelse det där med isklättring. Till en början förstod jag inte alls tjusningen med det, men efter att jag fick leda ett kortare fall så började det sjunka in i mig.
Men njaaee jag vet inte riktigt, det skulle bli ett lite väl stort ekonomiskt steg att börja med hackandet på riktigt. Jag tackar gärna ja om någon lånar ut grejer till mig, men annars får det vänta ett tag.

Dagens lärdom blev iallafall att man inte på samma sätt kan använda sig av sina knän när man klättrar is...

Vi har bytt lägenhet nu som ni redan vet, en superfin lägenhet i Gamlestaden med gångavstånd till Nylöse (s.144 i gbg-föraren) och cykelavstånd till Gärdsås och Utby.
Idag gjorde jag en liten rekognoseringstur till Nylöse, mest för att jag behövde komma ut och se solen efter ett par dagar i hemmets fångenskap.

Jag blev väl kanske inte överrumplad av klippans potential, men när det är så nära måste man ju klämma på det.
Faktum är att klippan såg ganska torr ut, och jag hoppas på att kunna sticka dit ganska snart och clogga lite på dom hårdare linjerna! Ahh projekt!
Jag vill verkligen verkligen börja köra nu! När våren kommer så smäller det!

Det är 49 dagar kvar till 1:a April nu. Och jag har bestämt att säsongen börjar senast då!