Stockholm, Göteborg och Landet

I söndags åkte vi hem till Göteborg för att leta lägenhet.
Tanken var att vi skulle vara sådär mysgt miljövänliga och spontana, så vi begav oss till midhem i malmö som är det perfekta stället att lifta ifrån.
Tummen upp och göteborgskylten i handen.
Vi hade en lägenhetsvisning på Hisingen klockan 18 på kvällen, så när bil efter bil bara körde förbi oss och blängde surt, skrattade eller pekade finger timme efter timme började vi bli lite stressade.

Det slutade med att vi satt på SwebusExpress, 500 spänn fattigare.

På hemvägen var det precis samma sak, förutom att vi stod på ett betydligt sämre ställe, men ingen stannade ens.
Vad har hänt egentligen? sist jag liftade (vilket var ett par år sedan) tog det aldrig mer än 40 minuter att få skjuts.



Själva göromålet i stan gick iallafall bra, det verkar som att vi har rott hem ett 6 månader långt andrahandskontrakt i Gamlestan. mer info lär komma senare.

Vi han gå runt på stan och bekanta oss lite mer med vårt nya hem också, vilket var tacksamt eftersom ingen av oss egentligen känner till Göteborg. Vi blev lite förvånade över hur snabbt det gick att gå från faster Lenas lägenhet i majorna in till centrum, Göteborg kanske inte är så stort ändå?
Gbg:s boulderguid införskaffades också...

Nu är vi sen några dagar tillbaks i malmö och spenderar dagarna mest med dagdrömmande, filmtittande och soppätande.
Rekomenderas:
Cube, Dystopi och Nihilism i underbar kombination
The Game Lite sliskigt hollywoddavslut, men ändå bra
Farväl Falkenberg, No introduction needed

Filmerna finns gratis här

Det har inte blivit så mycket klättring sen vi kom hem, jag har väl kört tre pass inomhus eller nått sånt, lite svårt att motivera sig till plast när man vart ute såpass länge.
Och de där tankarna vi hade innan vi åkte hemåt känns sådär härligt naiva, "vi kan åka till bohuslän, valberget, kjuge och massa roliga ställen".
Så fort vi kom hem till Schweden och kände kylan komma mot oss kändes det inte riktigt lika lockande längre, är det inte lustigt hur man varje sommar kan glömma att det faktiskt är kallt på vinterhalvåret?

Men imorn ska vi iallafall åka med ett stort malmögäng till Kjuge, får se vad som händer där.

Och så till något som inte har något med det här att göra alls egentligen.
Vi fastnade framför Debatt på SVT igårkväll, som handlade om "robin-hood" skatten som ska fördela skattepengar jämt över landet.
Jag är inte så insatt i det hela, och bryr mig egentligen inte så mycket skattepolitik, men diskussionen var intressant och kom mer att handla om olika svenska regioners förhållande till varandra och blev litegrann en intressant mikroanalys av nationalstaten Sverige.
Kulmen nåddes får man säga när Quetzala Blanco slängdes in i leken, som "äkta" stockholmare och med en iq på skrämmande låg nivå får man utgå från att hon bara var där för att provocera fram en "bra" debatt. Jag är dock rädd för att hon faktiskt tycker precis så som hon sa.

Kolla in programmet själv, om inte annat så är det bra underhållning.

Debatten väckte iallafall en viss lust att flytta till "landet" bara för att motbevisa sånna där idioter.
En kommentar på Quetzalas blogg belyste ett fakta som man ofta inte tänker på, nämligen att storstadsborna är i minoritet i sverige, Majoriteten bor i småstäder eller på landsbygd.

God natt för denna gång

Verkligheten kommer ikapp

Det är höst och börjar redan bli mörkt, vad hände med de soliga dagarna i fontan? Det är verkligen otroligt hur snabbt det går att falla in i vardagen igen och man måste börja ta tag i verkligheten.

Idag har jag spenderat dagen med att lägga in mitt c.v. på offentliga jobb och petter sitter och ringer på lägenheter. I morgon tar vi en sväng upp till Göteborg och det ska bli kul att få se den nya hemstaden men jag blir också lite otålig av att inte ha ett riktigt boende eller jobb. Vi ska försöka att inte vara för snabba utan att njuta av den sista lilla lediga tiden om man nu faktiskt kommer att få ett jobb, phuu.

Fingerjam + Sverige = Sant

Jahapp.
Då har resan nått sitt oundvikliga slut, fast det är inte riktigt sant.

Efter ett par trevliga dagar i Fontan tillsammans med ungefär hälften av sveriges klättrande befolkning så körde vi hemåt i alpin stil, d.v.s utan bivacker.



Vi kom hem i lördags morse och bor nu hos joannas föräldrar. Ingenting känns som man skulle kunna tro att det skulle göra.
Det känns nämligen inte så mycket alls, ungefär som att vi har varit bortresta på en veckotripp i fontan.
Malmö är sig likt, det är höstigt, min cykel är fortfarande ett ruckel, samma gamla leder i kombihallen. Ja det kan inte ha gått mer än en vecka sen vi rullade.

Nu fyller vi dagarna med långa sovmorgnar, internet, tv, ugnsmat, internet, tvättmaskin, shopping och lite mera internet istället för kylslagna och blöta morgnar, gröt på pocketrocket, klättring, häng på camping och kvällsbok. Avgör själv vad du tror vi föredrar.

Jag antar att det förväntas komma någon slags utvärdering, men jag är för lat för att skriva ihop något vettigt. I korta meningar skulle det låta ungefär såhär:
Wales är inget att ha
Peak District är stället som du bör åka till, och som vi definitivt kommer åka tillbaks till.
Ailefroide är inte så fint
Val di mello är mysigt som fan, klart värt ett till besök
Fontan är... ...hmm överbefolkat
Men bäst är utan tvekan Bohuslän <3



Nog om det som varit, nu väntar framtiden för oss.
Inga jobb, ingen bostad, bara frihet.
Planen att flytta till göteborg ska sättas i verket nu är det tänkt, men egentligen skulle vi kunna flytta vart som helst, kanske strömsund?

Har du en lägenhet till oss?

Eller kanske du bara vill åka till kullen eller kjuge över dagen? ring mig...

Fontainebleau all over again

Ohh. Hur ska jag, bouldermotstandaren egentligen kunna forklara det har?
Jag sitter pa internetcafe i Fontainebleau igen.
Denna gang med installningen att vi ska vara har i nagra dagar och bouldra.

Den senaste veckan har vi iallafall varit i italienska Val di Mello och Val Masino.
Som forvisso har varit jattefint, jag har bouldrat endel fin granit och klattrat massa sport, men ocksa fatt kotta tva goa sprickor med tejpade navar och kamsakringar.


Bouldring i Mello

Men Joannas fot vill inte riktigt vara med.
Vi raknar med att det skulle ta uppemot 3 veckor eller mer innan hon kan klattra som vanligt igen, och sa lange pallar ingen av oss vanta.


Bouldring i Ailefroide

Sa beslutet ar taget, vi ar pavag hemat.

Sa nu vantar oss ett par dagar sandstensbouldring, forhoppningsvis tillsammans med tva glada varmlandsgrabbar, och sen borjar vi ta tag i verkligheten hemma i Goteborg!!

Elande

Nastan en vecka har gatt i den franska alp"byn" Ailefroide, dagarna har spenderats med bouldering och solbadande.
Det har varit otroligt varmt at oss, pa dagarna, och nerat nollan pa natterna.
Kontrasterna forstarks ytterligare av att hosten ar har med alla gula farger.

Boulderingen har ar inte riktigt nagot att skriva hem om, men det har anda varit skont att rora sig lite, och dom senaste tva dagarna har jag fatt leka loss lite pa latta bultade slabbleder.

Joannas fot blir val langsamt battre, nu linkar hon fram istallet for att hoppa pa ett ben, ja idag gar hon faktiskt nastan normalt, men bara nastan.
Talamodet ar inte sa bra heller, inte hos nagon av oss tror jag.

Misaren spaddes pa ytterligare nar vi igar kom hem till varat talt for att upptacka att det saknades mat och ol. Vafan tankte vi, har har vi bott i vart talt i manader och aldrig ens tankt tanken pa att nagon skulle kunna stjala saker.
Men ja, lite ol och brod var val inte sa farligt...

... Sen upptackte vi att pannlamporna var borta, och annu mer mat, och morgonkaffet, och en vinterjacka...

Sa dagen har spenderats med att aka ner till byn i dalen och forsoka kommunicera med gendarmeriet (som var trevlig faktiskt).

Naval, ingen ar mer skadad an innan, och vi har pass, planbocker och telefoner kvar, nu far vi hoppas att forsakringsbolaget ar snalla nar vi kommer hem.

Imorgon drar vi vidare till Val di Mello. Nytt land och ny alpdal.

Au revoir