Hyggesklättring

Nu har kylan kommit till skåne och med den har väl tankarna på att klättra svart magi förskjutits långt fram i tiden.
I helgen blev det en lite mer mysbetonad färd till klippan.
Efter en intensiv dag i butiken på lördagen så styrde kosan norrut tillsammans med alpinvictor.

Carstens ränna stod på menyn, och vi fick vara helt ensamma där hela dagen faktiskt.
Jag hade siktat in mig lite på att göra diverse 6:or som jag inte gjort änn, däribland björnbergs led, seven up och no picnic on mt kenya.

Efter att ha värmt upp på Handjam och kappilär gav jag mig i kast med seven upp på topprep.
Jag har ju känt på den innan, och mindes sekvensen genom cruxet så det var ju inga som helst problem.
Problemet är säkringarna, en ganska liten kam som är svår att lägga säkrar cruxet, med gott om skrafs nedanför att trilla in i.
Leden är dessutom en ganska ointressant one-move-wonder, så jag beslöt mig där och då för att inte klättra den.
Mt-kenya dömde jag också ut, den ser ju sjukt skraffsig och sökt ut.. har jag fel?

Fan, jag ska bara klättra fina grejer i framtiden.

Fast sen när det började närma sig hemgång insåg jag att jag måste klättra någon led som jag inte klättrat tidigare.
Carstens är inte stort, och jag har varit där många gånger, så jag får nog säga att alla fina naturliga linjer har klättrats av mig både en och två gånger.. så jag gav mig upp på "flipp" en femma-nånting som går upp på en mycket sökt och enligt boken svårsäkrad arete.

Visst är det skönt med överaskningar... klättringen var faktiskt riktigt fin en bit där, och en stadig ytrostad pitong satt där också, precis brevid en jättebra röd-alien-glugg.

Man kanske ändå ska klättra sånt som inte lockar en visuellt?

allt som allt blev det en trevlig dag iallafall. sol och vindstilla och kallt.

Det jobbiga skyfallet

Idag var det tänkt att vara dagen D.
Jag begav mig tillsammans med frida till korparväggen, för att äntligen få sätta Svart magi.
Icke sa nicke. Cruxet var blött.

Ni som varit på stället vet att det inte är att "bara gå till nästa klippa", nej det var bara att snällt klättra leden brevid och vänta på torken.
Efter att vi båda fått köra varsin gång på frihetens fantomer (leden brevid) kom regnet.

Fuck.

Äta up lunchen, och sen göra den fruktansvärda vandringen till bilen över branta och hala stenfält i regn.

Detta gör man på sin fritid av egen vilja, och betalar pengar för det.

Nästa helg kanske man får sätta den?

Det första riktiga fallet

Som lärare har man extrem tur, jag har novemberlov och i onsdags for jag till vackra Bohuslän. 3 timmar från Malmö blev rekord tiden!

Första dagen åkte vi till Nordens Ark som jag tycker är en väldigt mysig klippa, instegen var blöta men lederna var torra och superfina. Jag klättrade Lodjuret och Järven som jar tycker var väldigt fina men ska jag rekomendera en så måste det bli Järven som var snäppet finare. Sen fick jag även äran att följa på en nytur med små lister och ordentliga runouts.

Fredagen spenderade vi på Björkberget, där det blev lite bouldering på boulderväggen och jag fick äntligen klättrat fingret som var aningen blöt. Petter gav sig upp på fingerslåtter, namnet gör sig verkligen rättvist och han blev avspottad med blodiga fingrar.

Hasse leder någon av boulderlederna på björkis

Lördagen var dagen för mäktiga Häller, jag försöker att inte bli alltför berörd av klippan men den är verkligen extremt respektingivande. Jag hade egentligen bestämmt mig för att leda Mallorol men efter en lång väntan så fegade jag ur vilket jag alltid ångrar när man är påväg där ifrån, måste skärpa mig.

Efter att jag fegat och inte klättrat Mallorol hade jag bestämmt mig för att ge järnet under den sista dagen och det fick jag äta upp. Vi åkte till Vetteklullen och där skulle jag klättra Tröttmössans tystnad, jag fick lära mig att man ska läsa föraren ordentligt innan man ger sig upp på en led. Tydligen skulle man ha med sig många kilar vilket jag förstod halvvägs upp på leden, jag skulle bara förbi kruxet och sen skulle jag vara hemma. En kil ca 2,5 m under mig och jag gick upp till det blöta hålet, kruxet, gick upp högt med fötterna tappade dem och tappade sedan händerna. Jag lyckades trassla in benet i repet och hamnade uppochner med en ordentlig duns. Kan säga att det i efterhand var skönt att ha det "gjort", det kanske inte var så farligt ändå men det gjorde ordentligt ont när det hände och adrenalinet flödade.

Det blev ingen mer klättring denna resan, mitt psyke var utmattat och kroppen var trött, som alltid efter varje bohusläns tur så kan jag inte vänta till nästa gång!

Nya Leksaker

Häromdagen kom det mycket efterlängtade paketet.
Ett knippe aliens och dessa tre skönheter kom från andra sidan atlanten.
Nu ska det klättras stort.

Förra helgen blev lite av en besvikelse för mig. Lördagen skulle offras till att borsta två projekt på valberget. Det visade sig vara jobbigare än förväntat, det ena projektet var rejält mossigt.
Och det andra projektet var dessutom blött, plus att jag saknade lite kammar för att sätta positioneringssäkringar.
Det positiva var iallafall att det kändes som att det hårda projektet är görbart. Till våren får man hoppas!

Istället för att slita ihjäl sig med borsten mötte jag upp dom andra på Köpegårda. Körde några leder där, och provade "skålen" ännu en gång. Kan bara konstatera att det är en jävla skitled. nog om det.

Valberget igen på söndagen med massa "nya" tjejer (och en alpinist), tyvärr var det lite för blött för friktionens bästa. Men de verkade nöjda ändå, för egen del blev inget fantastiskt gjort..

på återseende

Magisk frukost

Det var lördag, det var helg och det var sådär halvdant väder.
I bilen på väg upp till kullen (efter att en kamrat bangat) gick vindutetorkarna febrilt.
Skam den som ger sig tänkte jag och övertalade joanna att vi borde dra till korparväggen idag!

Jag hade inte riktigt kunnat släppa tanken på svart magi under veckan.
Idag skulle det tickas.

Uppvärmingen med frihetens fantomer, som uppskattades lite mer denna gången. Det får faktiskt erkännas vara en jäkligt sjysst lätt mixad 6:a.
Sen var det toppning på svart magi som gällde för hela slanten. När man väl kom igång och körde höll sig fingrarna varma.
Efter en 4-5 försök lyckades jag länka leden faktiskt!

Så det var bara att slänga upp slingor och köra ett ledförsök.
När jag så väl närmar mig kruxet efter en mycket stabil inledning börjar det såklart regna.. fan, psyka ur och hänga i slingan.
Helvete.

Sen blev det inget mer ledförsök under dagen.. jävla skit.
Men jag är iallafall nöjd över att ha gjort den på topp. och jag kommer sätta den på nästa försök.
Efter det får det bli att återgå till yosemite-projektet, som väl rent statiskt borde gå rätt lätt.

Och ja just det, vad har bilden med saken att göra undrar ni?
Jo det var denna stabila gröt-frukost som fick mig att orka med hela dagen!

Till nästa gång: Ha det

Svart magi

I söndags var det åter dags för mig att rasta prylar på kullaberg.
Efter ett litet manfall blev det jag och herr rapp som begav oss iväg till en av nordsidans juveler, Korparväggen.
Stor, bitvis brant och lös står den där och sprider skräck.

Det började med att fredrik ville prova en 6+ han inte gjort ännu, några meter och många svordomar senare blev det reversering.
Extremt löst och farligt blev omdömet, ja något av det lösaste han varit med om på kullen!

Jag gick på frihetens fantomer istället, vilket visade sig vara en riktigt fin led i det enklare 6-registret.

Sen blev det "stordåd" för båda av oss. fredrik jobbade in den gamla aid-leden Tabasco, som han drömt om att fria i flera år, och undertecknad körde två toppförsök på svart magi.
Svart magi är en ganska tunn men lätt svaig 8-.
Jag tänkte väl ungefär att man kan ju alltid prova när det ändå sitter topprep, döm om min förvåning när jag kom upp till ankaret med två häng!
På andra försöket lyckades jag med bara ett häng, här ska det definitivt tillbaks och pressas!
Sjukt fin led som jag rekomenderar alla att gå och köra på!

Synd bara att korparväggen (som ligger i fågelskyddsområde) har så sjukt kort säsong...

nästa gång sitter den! en 8-!

Vädret har bestämt sig för att regna in alla storstilade planer för kommande helg.. typiskt.

long time no climb

Oj oj oj. nu var det länge sedan sist.
Det har nog lite varit så att efter den där långa klätterresan så har man varit lite mätt på något sätt, det där omättliga begäret att sticka till kullen har inte varit lika starkt som det brukar.
Men det kommer väl tillbaks såsmåningom hoppas jag.
Vi har faktiskt varit på kullen en gång för några veckor sedan, vi körde några leder på visitgrottan, bland annat en repetition av Hajk! och sen ett tafatt försök på yosemite.
Den leden måste verkligen borstas innan man försöker klättra.

Nu sitter man här i kalsonger i vardagsrummet med massa gästande sthlms-aktivister i lägenheten, ledig från det nya jobbet på friluftsland.
Ingen klättring blir det denna helgen, och nästa helg jobbar jag lördag, men efter det är det planerat in bra väder norrut och vägg med stort v.

Malmoe

Som ni alla förmodligen redan vet så är vi hemma i malmö sen några veckor tillbaks.
Vardagen är tillbaks, vi har flyttat ihop och börjat jobba båda två.
Sommarens semester känns lika avlägsen som den gjorde i vintras, det är lite konstigt men det känns som att vi var borta i 2 veckor.

Jag har iallafall redigerat färdigt bilderna från resan och de finns att beskåda på min picasa
Kommentera gärna bilderna

Till helgen blir det förhoppningsvis en kort resa till blekinge, där det ska klappas lite bebis och borstas lite ny klippa förhoppningsvis.

Varma Bohus

Så var vi då äntligen hemma i sverige igen.
Det känns faktiskt lite skönt att känna sig hemma igen.

Nissedal var fint, campingen under haegefjell var så där sjukt idyllisk. Men redan första kvällen där förstod vi att vi inte skulle bli långvariga. Knotten var så fruktansvärt ivriga, helt förjävliga rent ut sagt.
Vi hann iallafall klättra "Via Lara", som väl får anses vara den mest klassiska leden på haegefjell. Vi klättrade den löpande, med en standplats ungefär på mitten. 1½ timme från insteg till urtoppning!
Det var en rolig och nyttig träning.. men det hade varit kul att klättra något mer där.

Knotten jagade oss söderut, till Bohuslän. Där återträffade vi även en av britterna som vi hängde mycket med på lofoten, så nu guidar vi runt honom till pärlorna.

Här är sjukt varmt, så det är bara skuggklättring som gäller. idag har vi varit på skälefjäll och fått rejält med stryk båda två, men roligt och fint var det.

Nu ser vi fram emot drygt två tveckor i detta mecka, sen bär det av mot släktträff med omåttligt mycket gullande med det senaste tillskottet misstänker jag...

Truckdrivin song

En och en halv dag av konstant bilkørande. Och vi har bara kommit till Trondheim.
Norge ær ett U-Land, iallafall nær det gæller vægstandard.

Som ni førstår ær vi påvæg søderut, Nissedal nærmre bestæmt.
Planen ær att vara dær i drygt en vecka, sedan åka vidare till Bohuslæn innan den tråkiga vardagen væntar på oss dær hemma.

Vistelsen i Lofoten har varit bra, æven om det varit sjukt mycket folk dær, både klættrare och andra turister. Vi træffade många roliga klættrare från olika stællen i værlden och klættrade massa fina leder.
Bland annat "Bara blåbær" "Puffrisset" "Dosethrisset" (Onsight..) m.m m.m Dock inte presten, då den var alldeles før crowded den dagen vi avsatt...

Vi ber om ursækt før att ni inte får se några bilder. Håll till godo, bara några veckor kvar tills vi ær hemma...

Lofoten weather

Slutet gick mycket bra i kvaløya. sportleden "psilocin" 7/7+ sattes på andra ledførsøket sista dagen.
Sen bar det av søderut mot lofoten efter lite snack med ett gæng galna norrlænningar som døk upp sista kvællen på småbackan.

Nu ær vi parkerade på kallestranda i lofoten och har haft tre fina dagar med mysig klættring i krokarna, det har blivit endel stora sprickor, och mycket kammar..

Nu har dock vædret vænt, och smhi lovar regn hela veckan...

men fint ær det...

Storvegg - Petter 2-0

Blåmannens nordvægg har ju varit lite av ett mål før mig hæruppe i tromsø.
Någonstans på vægen har jag dock inse att det nog inte ær taktiskt att ge sig upp på något sådant ensam, utan tidigare erfarenhet av større væggar.

Så av två storvæggsførsøk har jag nu två misslyckade.
tredje gången gillt (med partner)

Nu ska det fokuseras på en superfin 7- trad-spricka på ersfjorden, och førhoppningsvis en fingrig, bultad face-sak kring 7/7+ precis brevid.

Snart rullar vi søderut mot lofoten.

Vilodag i Tromsø

Ænnu en dag i Tromsø, molnen hænger ganska tungt på himmlen men inget regn ænsålænge. Det har blivit mycket traskande de senaste dagarna och idag behøver benen vila. Sedan sist har vi besøkt Ersfjorden igen, stællet som verkligen har varit det som lockat oss mest. Det blev en fin dag med många leder klættrade.

I fredags så gick vi upp till Hollenderen, en bra bit at ta sig upp i både stenskravvel och en hel del snø. Vi møttes av en magnifik utsikt och ett idylliskt stælle att bo på. Det finns en liten hytta som man kan bo i før 100:- natten, utrustad med allt man kan behøva før att det ska vara bekvæmt.
På kvællen tog vi oss upp før "de elendige" och "midtrute" tot. 150m klættring. Nær vi børjade var vædret fint men ett tiotal meter upp så børjade molnen rulla in och det blev kallt och man såg ingenting. Tyværr ær inte mitt multipitch psyke vad det borde vara och det kænndes extremt læskigt att hæng 100m upp i ett trad.ankare och inte se længre æn 10m. Petter ledde allt och jag hængde efter med andan i halsen.

På lørdagen var det min tur till att ge mig på en rute, jag valde en 3 replængders tur dær jag skulle ta førsta och tredje repan. Vi scramblade upp ca 60m dær leden skulle børja men vid insteget så funkade inget før mig. Jag førsøker att skylla det på højden att det kænns sjukt læskigt att børja så høgt uppe, innerst inne så vet jag ju att detta ær något jag ska jobba på. jag har inte trad.klættrat på två veckor och detta ær fånigt. Næsta anhalt kommer att bli Lofoten så det ær dax att jag pressar migsjælv lite.

I morgon åker vi till Ersfjorden igen sen åker vi antagligen vidare till Lofoten på torsdag, alla planer ær løsa men jag børjar kænna hur tiden tickar.

ha det fint dærhemma!

Brøt och grøt

På någon av eftermiddagarna får några dagara sedan døk det upp tre greie gutter vid vår camping på småbackan, dom skulle ut och paddla kajak næsta dag, och kanske klættra litt på kvælla.
Dom gav oss tipset att det førbannade regnvædret faktiskt kunde vara ganska lokalt.
Så morgonen dærpå gav vi oss ivæg till brensholmen, som ligger på motsatt sida av kvaløya, och mycket riktigt dær var det uppehåll och torrt. under dagen skingrades också alla moln och tunga regnbyxor och superunderstæll byttes till kortærmat och svettpærlor.
Klættringen gav dock mer att ønska, det var lite som på kullen, brøtigt och konstig klippa.
var det hær den dær førstklassiga graniten som vi åkt 300 mil før? kunde lika gærna ha stannat på kullen.
men fin miljø var det. helt gudomlig.

Dagen dærpå åkte vi till grøtfjordklumpan, som bjød på en anmarsch som gjorde det vanliga trampandet på kullen till en småsak.
Væl uppe på fjællet møtte oss en ganska stor vægg, av granit, gott så långt.
Men graniten var på många stællen ændå ganska brøtig, men vi provade ett par leder som var helt ok, och några som inte var så ok. men några av dom hårdare linjerna såg riktigt snygga ut, på finaste "bohusgranit".

dagen efter det var vi båda ganska trøtta, så vi passade på att tvætta lite klæder i det vackra vædret och den porlande bæcken, men jag kunde inte hålla mig hela dagen så framåt eftermiddagen tog vi en liten tur med paddan.
Jag kan bara sæga en sak. Fan va hårt bouldeering ær graderat. hær tror man att en 6a ska man ju klara av.. men så kan man inte ens lyfta från pudan.

Bættre var det igår, då vi åkte till ett av kvaløyas huvudcrag. Ersfjorden.
Stællet ær en stor boulderbrant på fjællet, med ett blockhav større æn man kan tænka sig, huvuddelen av området ær två gigantiska block, stora som 3-våningshus.
Och dessutom var graniten som vi fick under fingrarna så fin och fast att man børjade gråta.

Ja ni førstår ju, det var sjukt fint helt enkelt! allt detta i fjællmiljø dessutom... med fjællvæder...
Så fort vi kommit upp till foten av størsta bouldern børjade det regna.
Lite kos och lunch i en grotta, men sen bestæmde vi oss før att klættra lite øverhæng.
En sjukt fin dieder gav oss lite underhållning någon timme, jag lyckades sætta den på topprep och joanna hade den næstan också. Næsta væderlucka blir det ledførsøk.

Nu sitter vi som ni førstår i mulet væder inne i tromsø igen.

jo just det.. grøten också... vi har efter ett besøk på matbutiken insett att vi verkligen gjorde rætt i att lasta bilen full med mat innan vi passerade grænsen, mat ær sjukt dyrt i detta konstiga land.

Ja vi elsker dette landet!

Småbackan

igår kvæll kom vi fram till ett regningt och mulet tromsø, efter lite rundkørning i byn utan karta hittade vi slutligen vægen ut till kvaløya. Paradiset som jag drømt om i några månader nu.
Molnen innesløt effektivt alla toppar, men man kunde ana blåmannens nordvægg dæruppe i dimmorna.

Vi åkte iallafall till boulderparken "småbackan" och slog læger på en mysig græsplætt i en liten havsvik.
En snabb svæng upp bland blocken och sen værldens snabbaste och kyligaste tvagning.
Konstigt att gå och lægga sig nær det ær ljust.

konstant regn hela natten, mensom tur var så mojnade det litegrann lagom till frukost.
På vægen in till tromsø igen fik vi en riktig kik på blåmannen, stort, mørkt, bløtt, dimmigt och respektingivande.
Suget i magen talar sitt tydliga språk, hoppas nu bara att vædret skærper sig, vi har fått lite hopp om att det nog ska bli lite bættre dom nærmaste dagarna.

kanske kanske kanske ska det klarn upp redan ikvæll. då blir det bouldering før hela slanten!

Tjipp å hej

Regn Regn Regn

Sitter i ett regningt kiruna som förbereder sig för fullt inför kirunafestivalen!
Looptroop kommer tydligen hit. men först om några dagar.
Planen var att sticka till boulderstället Gaisenjarga upp mot abiskotrakten, men väderleksrapporten ser mycket dyster ut. Kommer 7 veckor bara regna bort?

Det ser kanske ut att bli en lucka i tromsö till helgen iallafall.

Vi har lyckats klämma in vårt första besök hos bilmekaniker iallafall. det känndes inte så bra när bilen vägrade starta på en vändplats till en skogsväg i norrland...

Vi klättrade lite på ringkallen häromdagen, det var blåsigt som fan, och linjerna var lite brötiga, men gött ändå att klättra i sverige. Ulriks kamin var en upplevelse bortom bultade face och bouldering.

Dessutom har jag hunnit säga upp mig från citymail, och joanna har sålt sin lägenhet.
goda tider (om det inte vore för regnet...)

Ta vara på värmen där nere i söder...

Värmland

Första anhalten på resan är snart avklarad.
Det har mest blivit lite sightseeing av det hela eftersom det värmländska vädret kanske inte visat sig på sin allra bästa sida.
Så det har blivit en sväng in till karlstad, och lite klippletande i filipstadstrakterna.

Men vi fick iallafall klämma lite på min gamla spricka som jag drömt om ända sen jag aidade den för två vintrar sedan.
Döm om min förvåning när vi hittar kritmärken och tejpskräp vid sprickan! en ledtjuv har varit i farten! Å andra sidan är det väl kul att någon annan hittat mitt guldkorn.
Den var ändå för hård för mig, sisådär att man knappt kan sätta den på topprep, men sjukt fin ändå.

Och idag har vi klättrat hårt på "hemkärn" utanför filipstad, riktigt mysigt ställe sådär lagomt nära mina föräldrars hus. Vi jobbade båda två på en "kullensk" sjua och kände lite lätt på en fin 8-.

Imorn börja resan på allvar. höga kusten och Ringkallen står på menyn.

gött mos

Drömmen om norge

Är snart inte en dröm längre.
Allting är sågottsom packat, bilen är pimpad och lägenheten är städad. Nu ska vi bara lyckas somna med alla förväntningar.

Imorgon bitti bär det av norrut, första destinationen blir midsommarfirande i värmland.
Sen är det lite småstopp i norrland innan vi äntrar Norge.

7 veckor på vägen. underbart.

snart är det dax

förväntningarna är höga och jag är snart klar att åka, ska vi vänta till på fredag eller åker vi på torsdag? jag vill i alla fall åka nu!

vi har fixat med bilen och snart är den utrustad med nytt avgassystem och nya däck. Lådorna är packade och lägenhten är full med flyttlådor.

jag hoppas på en lång fin klättersemester med stora utmaningar och framgångar, jag önskar alla en fin sommar och att det jäkla regnet ska försvinna!

Bagdad och Bohus

Helgen som varit spenderades i blekinge igen!
Underbart som vanligt, men inte lika ensamt.
Den här helgen fick vi sällskap av daniel! och dessutom kom två klickar malmöiter på dagsbesök, också alla mygg och knott såklart.
Säsongen för valis börjar ta slut nu, lagom till att vi ändå ska åka bort!

Jag fick iallafall sätta mitt hangelprojekt, som blev riktigt fräckt, men halvdåliga knog/handjam, smearing och halvdynamiska moves.. Hoppas någon repeterar den, och att den inte mossar igen för snabbt.



Daniel och joanna kände lite på svaplattan, för joannas del gick det riktigt fint, dags för led säger jag! Daniel blev dock lite slagen av den annorlunda tekniken som han nog inte riktigt provat förut.

Jamspricka bjöds det också på! "klara skivan" för min del och "farbror smärtfri" på topprep för de övriga.

Det kanske är tråkigt för er att läsa det här (om det nu är någon som läser) men valberget och blekinge gör mig fan religös.

Att hajka ut sådär i skogen till en magisk klippa. ladda upp med alla sina prylar, en massa mat och ett tält och sen bara leva livet som det var tänkt.
Vakna, äta frukost, rafsa ihop lite kammar och ett rep och sen klättra!

iallafall.. Joanna och daniel fick smaka sig lite bök när jag tvingade upp dom på Libanesen! för joanna gik det förvånansvärt bra, och det hördes tillomed ord som "det där var ju kul!" efteråt!

Imorn drar vi till bohuslän. Där finns mycket att göra, jag vill ge mig på offline. och skjälefjäll. och joanna SKA klättra bergkirstis polska..

Fan. två veckor kvar till norge, det är helt sjukt!

god natt

fikaklättring

Lördagen spenderade jag med fikaklättring på Kjuge. Visst är det väldigt praktiskt att klättringen är så nära marken att man har nära till fikan och vännerna men jag måste säga att det inte blir så mycket klättrande.

Jag hade dock en fin dag med underbart väder och sällskap av Ygge, Jonas och Tomi. Klättringen var hård och jag förvånas av bouldergraderna. Vi siktade in oss på några lätta leder i graden 5 och neråt men jag upplevde problemen som stenhårda. Jag får väl ge bouldring fler chanser men det blir nog om ett tag, kanske i Norge.

Söndagen var både jag och Petter på klubben och gick en HLR-kurs. Det var väldigt nyttigt för mig eftersom jag inte hade någon aning om hur man på något sätt skulle räddas. Nu kommer jag förhoppningsvis inte känna mig totalt handligngsförlamad.

We love Valberget

När vi slog upp dörrarna på parkeringen vid valberget kommer ångesten lika snabbt som blixten.
Vi har glömt myggmedel, fan jag tänkte ju på det innan jag åkte.
Efter att vi kämpat oss in med packning för hela helgen, och slagit upp tält, lagat mat etc så har vi redan tröttnat på de små kräken.

Men nä. det här inlägget ska inte handla om mygg, för det visade sig att de var jobbigast på kvällarna, och allt var helt okej på dagarna.

Första målet fick bli "old mans arete" för joannas del, hon har varit på den förut men inte lyckats göra hela. För er som inte varit där så är det något så ovanligt som en arete med sprickklättring! grad 6-.
Joanna var lite skakis och ouppvärmd, men körde på bra ändå, tills hennes fot slinter och hon får en susare på ca 3 meter! Den första riktiga susaren i karriären.
Leden får dock vänta på sig tills nästa besök.

Nästa mål var ju såklart den oemotståndliga jamsprickan "farbror smärtfri" som jag allt för många gånger stått öga mot öga med och lyssnat på droppandet av vatten.
Nu var den dok snustorr, och skitig. På med handskarna och in med tassarna i sprickan. Underbart!

Men det egentliga målet med helgen var ju att rensa lite nytt, och klättra mitt gamla off-width-projekt.
Joanna fick sig också en linje att borsta på, och förväntningar låg i luften. Linjen som jag borstade var en hangelspricka som såg ut att bli ganska hård, jag provade den några gånger på topprep och allt kändes bra.
Joannas led gick loss på grad 5 och blev väldigt fin faktiskt! "lil' sis" blev namnet efter lite begrundande...

Sen fick jag äran att slutföra mitt OW-projekt, med två avslutningsvarianter faktiskt! mycket fint om man gillar att böka sig upp inne i sprickor.

efter två dagar på berget säger fingrarna ifrån, min hud var rejält sliten, så vi tog oss en tidig hemfärd på söndagen och åkte ner till havet för ett dopp och lite solande innan malmö.

Varför är det inte fler som klättrar på valberget? det är ju helt underbart?

What to do

Igår skulle jag vara hjälpinstruktör på klubben, men det kom inga elever.
Det visade sig att kursen blivit inställd, trist för mig eftersom jag gärna ville hålla den.

Men inget ont som inte för något gott med sig, plötsligt öppnar nämligen lördagen upp sig för mig då.. ledig hela helgen!

Då står det mellan hela helgen på Kullaberg eller Valberget. Svårt val faktiskt, jag är ju grymt sugen på yosemite igen men minst lika sugen på mina projekt på valberget.
Att få cruisa upp en 20m lång inrepeterad 7:a är ju inte varje dag man gör.. men det är inte heller varje dag man bökar sig upp i en obestigen off-width, eller en vacker hangel.

decisions decisions decisions...

Joanna lät dock mest som att hon var sugen på valberget, så jag misstänker att det är så det får bli, kanske får man då också tillfälle att titta på syrrans tjocka mage?

den som lever får se.

[edit] Det verkar som att vi bestämt oss för valberget!

Yosemite

Ja alltså inte som i det där stället på andra sidan baljan..
Vi snackar leden yosemite på kullamannens dörr.

Idag var det nämligen dags att göra ett ledförsök på den.Vädret var ju fruktansvärt varmt så det var verkligen skönt att krypa ner till skuggan på nordsidan, speciellt efter förra helgens feberfrossor.Efter en ganska snabb och enkel borstningsinsats gav jag mig på ett ledförsök.Förödmjukelsen total!Jag fick dogga mig upp halvvägs och sen fira av.

Innan jag gav mig på den så kom tre danskar förbi, deras mission var att samla på sig leder för att kunna gå med i den exclusiva danska 7-klubben: http://www.danskbjergklub.dk/forum/showthread.php?t=2269. Sen var det ett gäng från lund där, och ett till svenskt gäng. Det är inte varje dag det är sånn trafikstockning på dörren minsann.

Efter en genomkörare med topprepet fick jag koll på alla sekvenser, och det visade sig ju såklart att jag hade provat helt fel grej på kruxet, så med självförtroendet tillbaks igen gjorde jag ett till ledförsök.
Det gick bättre den här gången, men jag blev helt desperat och pumpad på cruxet och tog mig en liten susare.

Yosemite är helt klart en riktigt bra led, förnuftiga säkringar, spännande frekvenser, lång och ihållande.
Nu kommer den vara i mitt system dygnet runt tills jag får åka tillbaks och avsluta projektet.

Joanna lekte för övrigt med ett lite mer avancerat fotosystem, så ett par sjyssta bilder lär dyka upp på min picasa!

Soffabacken

Idag har jag spenderat en heldag på Soffabacken i Skäralid. Mitt mål var att sätta Bombtrack men min förkylning satte stop för det. En stor lycka var att Maria och Monica ledde!

Imorgon åker vi till Kullen men tyvärr blir det nog inte mycket klättring för mig jag får agera fotograf istället.

Climb-in

Utby, Göteborg, första maj, strålande sol, ösande regn, tältliv och högljudda smålänningar. Kan det bli bättre?

Onsdag eftermiddag och vi packar in oss och alla våra grejer i våran alldeles egna bil, siktet är ställt på Utby.
Några dagar senare åker vi motsatt håll med en febrig och solstingad klättrare i passagerarsätet och en trött dito i andra.

Helgen gick iallafall väldigt bra, trots en kort reträtt till sportklippan tjörnsbro fick vi klättra relativt mycket kilsäkrad granit. Bland annat megaklassikerna Tuborg och kenneths led!

Mer Göteborg i framtiden!